Att vara ifrån varandra

Varje gång jag åker till Finland fundera jag över hur mycket tid Per och jag har tillbringat ifrån varandra under vårt förhållande. Och nu menar jag såklart inte under en vanlig dag och sånt. Det har blivit en hel del under de här drygt 4½ åren.

Per bodde i Oxford då vi blev tillsammans, och åkte tillbaka dit ganska snart efter att vi blev tillsammans i december 2009. Sen sågs vi inte igen fören maj 2010. Sen en snabb sväng i juni. Efter det sågs vi inte igen fören han flyttade tillbaka till Finland i augusti. 

Under året vi båda bodde i Finland spenderade vi en heeel del tid tillsammans, men eftersom Per bodde och jobbade i Pargas blev det ändå en del tid ifrån varandra. Jag var där ungefär varannan vecka (och ibland lite mer).

Sen flyttade vi till England och började alltså bo ihop sådär på riktigt. Jag har varit till Finland över julen, påsken och en sväng under sommaren alla tre år. Under påsken har Per aldrig varit med, och inte heller under första julen. Jag har dessutom alltid åkt tidigare än Per (1-2 veckor före), så att vi sen åkt tillbaka till England tillsammans. EN enda gång har vi åkt tillsammans både till och från Finland, och det var senaste julen.

Under mitt andra universitetsår var jag i Finland mer än vanligt eftersom jag gjorde all min praktik där. Under påsken var jag där fyra veckor istället för två som de andra åren, och under sommaren var jag där sex veckor istället för fyra som de andra åren (och Per var där två).

Med andra ord har vi varit ifrån varandra i lite längre perioder varje gång, och med jämna mellanrum. Men det har åtminstone inte varit lika länge som under de där första åtta månaderna! Fyra-fem månader är ganska mycket.

För många kan det nog verka underligt att jag väljer att åka fast det betyder att vi inte ses på några veckor. Speciellt de gånger som Per kommer med senare. Då borde jag väl åka tillsammans med honom? Orsaken till att jag spenderat mer tid i Finland är för att jag som studerande haft betydligt mer ledigt (eller i alla fall mer tid då jag inte behövt vara på någon specifik plats) och alltså haft möjlighet till det. Och också fast jag helst alltid skulle resa tillsammans med Per (jag är flygrädd!) så tror jag det är helt bra att vara ifrån varandra då och då. Då uppskattar man varandra lite extra mycket då man är tillbaka hemma i vardagen igen. Dessutom är vi ju faktiskt två olika personer, vi sitter inte ihop. Bara för att vi är sambon och förlovade betyder det på inget sätt att vi måste göra allt tillsammans och på samma sätt, något som jag känner att många verkar tro. Jag vet inte hur många gånger folk tittat underligt på mig då Per och jag inte befunnit oss i samma land, speciellt då de fått veta att Per kommer att dyka upp ett tag senare.

Så, sådär kortfattat kan jag säga att jag verkligen ser framemot dagen då vi inte reser på det här viset så mycket mer, men samtidigt ångrar jag inte att jag valt att göra det. Det är alltid bra att vara ifrån varandra då och då, också fast man kanske helst inte skulle vara det. I vårt förhållande är det inget underligt med att vara ifrån varandra på det här viset, för det är så det alltid varit.