Barnmässan 2025

Förra veckans fredag hade James ledigt från dagis eftersom de hade utbildningsdag. Då jag försökte komma på något kul vi kunde åka och göra den dagen såg jag att Barnmässan skulle hålla på just den helgen, och den började på fredagen. Så jag bestämde mig för att vi skulle åka dit.

På fredagen var där inte så himla mycket folk, vilket var skönt. Jag tror klockan var omkring 12 då vi kom dit, och vi började med att gå runt lite och titta, och sen äta lite popcorn. Efter det gick vi en snabbis över till matmässan för att se om där fanns något intressant. James hittade ett hjul att snurra på, och vi vann varsin bulle.

Vi gick tillbaka över till barnmässan och åt bulle och lite snacks vi hade med oss. Sen var James intresserad av montern för någon gymnastikklubb (tror jag det var). Deras bana de hade byggt tyckte James var superkul, och han gick den om och om och om igen. Rutschkanan och trampolinen var det han tyckte bäst om. 

Sen gick vi vidare till hoppborgarna. James tyckte det var sååå himla kul, och det var dessutom inte supermånga andra där då ännu. 

Efter en stunds hoppande blev jag väldigt hungrig, och jag fick honom övertalad till att vi skulle gå och äta. James hade inte riktigt ro till att äta, så för honom blev det bara några få tuggor och jag gjorde mitt bästa för att få slut på så mycket som möjligt av bådas pizzabitar. Gott, men väldigt mättande. Och inte så avslappnande att äta då en otålig 4-åring sitter bredvid.

Min plastgaffel gick dessutom av då jag skar i min pizzabit, och jag märkte det inte före jag tuggade i något hårt. Jag fattade inte riktigt vad som hänt innan jag hittade flera plastbitar i pizzabiten och i min mun, och jag sen tittade på kniven och insåg att den saknade en stor bit. Men åtminstone bet jag inte sönder någon tand. Det känns som något som skulle kunnat hända mig...

Vi gick omkring lite till på mässan, för jag ville försöka se så mycket som möjligt. James ville mest tillbaka till hoppborgarna, men gick med på att gå lite till efter att jag lovade att vi skulle gå tillbaka dit sen.

Till slut fick jag ge mig, och det blev hoppborgarna. Då hade det börjat bli eftermiddag, och där var betydligt flera barn och hoppade. Men vid några tillfällen hittade han ändå borgar där han var helt ensam, eller där det var ganska få barn. Till skillnad från då vi var där på förmiddagen så lyckades han på eftermiddagen också klättra upp till några av dom lite längre rutschkanorna.

Någon gång runt halv 4 kom Per och hämtade oss. Vi hade tänkt avsluta dagen med glass från Hesburger, men det sålde dom tydligen inte i mässcentret, så vi tog en sväng förbi Hesburger i Tripla istället för att hämta glass.

Jag är så himla stolt över James som orkade så bra hela dagen, och gick på så bra. Jag hade närmare 10000 steg den dagen, så han måste ju gått betydligt fler! Speciellt som han hoppade i hoppborgarna medan jag bara stod stilla. Men inte en enda gång under dagen klagade han på att han var trött, trött i benen, inte orkade gå, eller bad mig bära honom.

Med hem följde också lite grejer. Den här "slickepinnen", eller vad man ska kalla det. Det är typ marshmallows. 

Bulle, lakritsstång, klistermärken och såpbubblor som James och jag vunnit eller fått. Också en ballong fick vi med oss hem. Och så köpte jag en burk med hans vitaminer, för dom kostade 6,90€ istället för dom ca 10-11€ vi brukar köpa dom för.

Då vi var där på fredagen fick man förnya sin biljett så man kunde komma dit en dag till för bara 8€, så jag passade på att göra det eftersom jag inte riktigt hade hunnit se allt, och dessutom ville se mer av matmässan. Så på lördagen åkte jag dit igen. Och det var SMOCKAT med folk!! Under fredagen var det ganska lugnt, men nu var det riktigt trångt.

Jag hade velat pröva den här redan dagen innan, men under lördagen var dom äntligen lediga så jag fick provsitta BabyBjörns sitter i vuxenstorlek! Så sjukt bekväm. Skulle gärna ha en sån, så synd att dom inte säljs, haha. Fattar att James ibland somnade i sin då han var baby, för det var verkligen bekvämt och lite sövande.

Jag började med att gå igenom hela barnmässan. Sen fortsatte jag till matmässan och smakade på allt jag orkade köa till. Bland annat den här supergoda fryspizzan från Spaccanapoli.

Och den här smörgåsen som var helt okay.

Smakade också på lite yoghurtar, vegansk "kyckling", memma, smaksatt bubbelvatten, och en hel del annat.

Näst på tur var djurmässan, som bara höll på lördag-söndag. Där fanns inte supermycket att se på, men det pågick hundutställning, kattutställning(?), och någon form av tävling för åtminstone marsvin, men kanske också andra små husdjur.

Det som fick följa med hem från mässan dag 2 var Schweppes, ärtprotein, flingor, hundgodisstickor, mera av James vitaminer eftersom dom var så billiga och hade hållbarhet fram till hösten 2026, och både bites (4 för 3€) och James favoritstänger med smak av apelsin och morot (10 för 5€) från Green Planet Astronauts.

Superroliga dagar på mässorna, men jag var ganska trött efteråt. Trångt, varmt, och en lite för hög ljudvolym, speciellt under lördagen. Hade en sån otrolig huvudvärk på lördagen då Per och James hämtade mig. Mådde så himla illa för att mitt huvud gjorde så ont. Men med lite värkmedicin och större mängder vatten så gick det över till kvällen.

James och jag har redan bestämt att vi ska besöka Barnmässan igen nästa år!

Teater

Sista helgen i mars hade vi lyckats fixa både hundvakt och barnvakt, så Per och jag kunde gå på teater! Första gången sen...2019? Tror den senaste vi såg var The Play That Goes Wrong, och det borde ha varit 2019. 

Den här gången var det En lysande idé som vi såg. Och den var så bra och så rolig! Har du chansen att se den, och gillar komedi, så är det verkligen, verkligen värt att gå och se den!! Så många roliga twists and turns.

Efter det blev det en snabb middag på Taco Bell innan vi hämtade upp James och Alma igen, och åkte hem.

Så roligt att nu kunna åka och göra lite saker själva igen ibland, nu då James börjar vara så stor att det funkar bra att ha barnvakt, och han klarar av att vara vaken lite längre på kvällarna, och det inte är någon större katastrof att hans schema lite avviker från det vanliga på kvällen.

Tomasmarknaden 2024

Första lördagen i december hade vi siktet inställt på Tomasmarknaden. Det börjar vara en tradition vid det här laget. Jag tror Per och jag varit dit åtminstone nästan alla år sen vi flyttade hit (2020 var vi inte, och är möjligt att vi missat något annat år också). 

Det var tänkt att vi skulle dit hela familjen, sådär som vi brukar. Men på torsdagen innan behövde Alma opereras akut, och det betydde att hon inte kunde komma med, och det betydde i sin tur att en av oss behövde bli med henne. Eftersom det är jag som allra mest vill till marknaden så var Per den som blev hemma. 

James och jag tog bussen till färjan som går mellan Degerö och Sjötullstorget. Eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta för oss att gå till bussen och sen ännu byta buss så var vi ute i god tid. Så pass god tid att vi sen behövde vänta på båten i 20-25 minuter. Det kändes som en evighetslång väntan, speciellt som det blåste ganska kallt.

James tycker väldigt mycket om att åka båten mellan här och stan. Jag ogillar ju däremot att åka båt, men tänkte att det är det smidigaste sättet att ta oss till marknaden, eftersom båten kommer iland bara en liten, liten bit från marknanden.

Vi hade tur, och jag verkade ha prickat in en tid då det inte var riktigt lika mycket folk som det ofta varit då vi varit dit. Tyvärr tyckte jag också det verkade vara färre bodar än förut. Det känns som det minskar för varje år. 

James tyckte inte det var speciellt spännande att gå omkring, så det blev en väldigt snabb runda på marknaden. Inte för att vi brukar gå omkring där så länge heller, men jag tror jag hann se ännu mindre än jag brukar. Vi hann också ha ett kort bråk om karusellen, såklart. Men kön dit var lång, och tålamodet på oss båda kort, så jag lyckades övertala James att inte åka karusell.

Varenda gång vi är till Senatstorget vill han upp till domkyrkan. Tidigare har vi oftast haft vagn, så då har vi fått gå runt för att komma upp dit. Men den här gången hade vi ingen vagn, så vi fick försiktigt ta oss upp för den isiga trappan.

Då vi skulle ta oss till trappan behövde vi gå förbi julgubben också, och James var lite skeptisk till honom. Jag var själv livrädd för julgubbar i alla diverse butiker och liknande då jag var liten, så jag förstår honom. Jag berättade om det för honom, och han påstod då att han inte alls var rädd, för tomten är ju snäll. Vet inte om jag känner mig helt övertygad om att han inte var rädd, med tanke på hur snabbt vi behövde gå förbi.

Där uppe tog vi lite foton på marknaden, och på oss tillsammans, och så åt vi lite kex vi hade med oss som mellanmål.

Efter det klättrade vi försiktigt ner för trappan igen, och började ta oss tillbaka till båten.

Här började James ork ta slut. Han hade gått hur duktigt som helst såhär långt (jag bar honom bara en kort stund på marknaden då han fick tråkigt), och jag behövde lirka ganska mycket för att få honom att gå dom några hundra metrarna tillbaka till båten. En kort bit bar jag honom, men i övrigt gick han själv, trots en del knorrande.

Eftersom vi klarat av marknaden betydligt snabbare än jag trott (mycket på grund av att där var färre människor än jag trott, och för att det inte fanns tid att stanna och titta på saker då James tyckte det var tråkigt) behövde vi igen vänta på båten i 20-25 minuter. Eftersom det var lördag gick det bara en båt i timmen åt vardera håll. Men James underhöll sig med att bland annat sjunga.

Då vi kom tillbaka till Degerö klagade han igen på att han inte orkade gå, men gick till slut ändå dom några metrarna till butiken. Jag hade lovat att vi kunde gå till butiken på vägen tillbaka. Jag skulle titta efter lite grejer till middagen, och då passade det bra att se efter lite mera mellanmål också eftersom vi bara hade haft med oss några kex. Det han ville ha till mellanmål var isglass. Det blåste och var isande kallt ute, men han ville bestämt ha glass. Trots att det är en liten butik och inte fanns plats att sitta inne och äta, utan vi behövde gå ut. Så vi satt ute i kylan och åt isglass. 

Efter det skyndade vi till bussen. Vi åkte några hållplatser tills vi skulle byta, och igen gick det segt att gå. Men vi tog oss dom några metrarna till nästa buss, och åkte dom några hållplatserna vi skulle. Jag trodde det sen skulle bli problem att få honom att orka gå dom några hundra metrarna hem, men det gick över förväntan. Vi tog flera pauser, men han gick ändå hela biten själv. Väl hemma lade han sig på hallgolvet och vilade för han var så trött i benen, sa han. Han orkade inte ens klä av sig ytterkläderna före han la sig, haha.

Jag hade känt lite ont i halsen redan på morgonen, men hela besöket till marknaden gick bra. Då vi kom hem började jag må sämre och hade mer ont i halsen, och det slutade med att jag blev förkyld. Sov en stor del av resten av kvällen, och mådde riktigt dåligt. Samma på söndagen: ont i halsen, mådde dåligt, sov. På måndagen hade halsontet gett sig, men jag hade istället hosta och var snorig. Riktigt jobbig förkylning, trots att dom "typiska" förkylningssymptomen var rätt lindriga. Istället mådde jag dåligt och var helt mosig i huvudet i typ en vecka. 

Men väldigt glad att vi hann till marknaden innan förkylningen bröt ut! För annars skulle det troligen inte blivit av att fara dit i år.

En liten söt septembermarknad

Ett veckoslut i slutet av september ordnades en liten söt marknad en liten bit ifrån oss. Den påminde oss väldigt mycket om marknaderna som ordnades lite hela tiden i England, och som vi lite saknat.

Det blev en väldigt snabb runda dit. På vägen dit såg James ett barn som åt på något, och han var väldigt bestämd att han ville ha en likadan. Och så blev det. Någon sorts marshmallow-liknande grej, som faktiskt var ganska god. Men otroligt söt. James åt kanske max 1/4 innan han fick nog. Han är inte väldigt förtjust i sötsaker, utan det räcker ofta med ganska lite för att han ska vara nöjd, och han ber väldigt sällan om att få. Ofta verkar det som konceptet godis är mer spännande att det faktiska godiset.

Han fick också spela ett spel där man skulle fiska upp en fisk, och sen baserat på siffran under den fick han välja mellan några olika vinster. Han valde gatukritor, och provade dom genast vi kom hem. Han har provat sådana förut några gånger då något annat barn haft såna på gården, och han har tyckt att dom varit roliga att rita med.

Vi var på marknaden kanske max 15-20 minuter, men det var ändå en trevlig liten utflykt i det fina höstvädret. Det blev också en skön liten promenad eftersom marknaden bara var 1 kilometer hemifrån.

Mini Midnight Run Helsinki 2024

Under sommaren (eller om det var våren?) anmälde Per sig till Midnight Run via sitt jobb. Senare såg jag att de i år också hade Mini Midnight Run, och i augusti bestämde jag mig för att anmäla James till det. Fullt medveten om att det kommer vara en sådan där grej han antingen kommer älska eller hata. Som tur var visade det sig vara en grej han älskade! Vi berättade om det ungefär en vecka i förväg (ifall han skulle varit skeptisk och vi skulle behövt övertyga honom om att det nog skulle bli kul), och han blev eld och lågor! Väntade otåligt hela veckan, och var alla dagar ledsen över att det inte var springtävling redan "imorgon".

Till slut kom lördagen äntligen, och vi åkte iväg. Han tyckte det var så spännande!

Först lyssnade vi på Arne Alligator. 

Och sen var det dags att springa! Första några metrarna ville han bara vara i Pers famn, men sen ville han springa själv. Loppet var 300 meter, och han sprang så duktigt och var så ivrig och så glad. 

T-skjorta ingick i anmälningsavgiften. En omedelbar favorit. James hade den på sig hela dagen, och sen skulle den också vara ovanpå pyjamasen så han kunde sova med den på sig. Och sen hade han den ännu på sig följande dag. Han pratade om att han ville ha den på sig också följande natt, men efter att ha bytt till pyjamas glömde han bort det och jag kunde lägga den i tvätten.

Då dom kom i mål fick dom medalj och en goodiebag. Kanske inte den allra bästa goodiebagen för yngre barn. Men det råkade sig att tandkrämen man fick är tandkrämen James använder. Och Per och jag gillade vattnet och Corny-stången.

Och dom här älskade vi alla tre! James skulle ha kunna sluka hela påsen redan i bilen på vägen hem. Jättegoda! Jag gillar inte riktigt knäckebröd och trodde det här skulle vara miniknäckebröd med smak, men det är mer mot surskorpshållet, och såna gillar jag!

Efter att James hade sprungit tittade vi runt lite på vad annat som fanns. Flera av sponsorerna för dom "riktiga" loppen hade inte ännu kommit dit, men ett gym fanns på plats med cornhole-spel. James lyckades faktiskt få en påse i, och fick en tygkasse.

Sen hade vi tänkt att vi skulle försöka ta oss hemåt. Men James vägrade. Han ville bara vara kvar, det var det enda han ville. Han ville inte göra något speciellt där, han ville bara vara där. Till slut övertygade vi honom om att gå och träffa en av mina vänner som precis kommit in till stan och skulle springa på kvällen. Så då gjorde vi det. Och då vi sen gick förbi Senatstorget på väg tillbaka så hade alla barn sprungit och det hände inte så mycket mera där. Då var han okay med att vi åkte hem.

Per var mest bara hem och svänga och så for han tillbaka in till stan igen. Det hade lovats regn hela dagen, men vi hade tur och det kom bara några få droppar precis då James sprang, men resten av tiden vi var i stan så regnade det inte. Meeeen då Per for iväg började ösregnet, och det blev en väldigt blöt runda för dom. 

Själv nattade jag en trött men glad James, och sen åt jag pizza framför tvn, och följde med hur springandet gick för dom jag kände som var och sprang 5 kilometer.

Augustinatten 2024

Vi har inte gjort speciellt mycket tillsammans bara vi två, Per och jag, sen James föddes. Dels för att vi inte har någon nära som kan ställa upp som barn- och hundvakt, och dels för att James under sina första år var lite svår att natta. Nattandet har nu blivit bättre, och han sover också lite bättre överlag. 

Men det här (blandat med flera år av pandemi förstås, och saker som hänt i livet) har gjort att vi inte haft någon ordentlig date night på flera år. Vi har förstås varit iväg och hittat på saker lite ibland dagtid då vi varit i Kimito och haft barn- och hundvakt, men då har det ändå funnits en viss stress med att hinna tillbaka till nattning.

Men i början av sommaren fick jag upp reklam om Augustinatten, och såg att där skulle vara artister vi ville se. Jag tog tag i saken och köpte biljetter, och så pratade vi med bådas föräldrar om de kunde vara barnvakt och kunde ta sig ann nattningen. Alltid bra med backup ifall någondera skulle fått förhinder. 

På torsdagen 8 augusti åkte vi iväg till Kimito genast efter att James slutat dagis. 

Fredagen 9 augusti började Per och jag med att åka iväg och besikta mammas bil. Sen tillbaka till min mamma och sova en liten stund innan det var dags för middag, och sedan start mot Ekenäs!

Planen var att komma dit så vi skulle hinna se alla artister. Men till och med fast James inte skulle med så blev vi sena i starten, så tydligen gäller det här med att man alltid är lite sen då man har barn också fast man åker någonstans själv, haha! Men artisterna vi var mest intresserade av skulle spela senare under kvällen, så det kändes inte så jobbigt att vi blev sena.

Vi missade Averagekidluke och Fjellrev. Fjellrev hörde vi ändå lite av medan vi köade att komma in till området. Köandet tog mycket längre än vi trott det skulle ta, så jag tror vi var inne på området någon gång strax efter 19.

Första artisten vi hann se något av var VC Barre. 

Sen drog regnskur 1 av 2 över oss. Jag hade hållit koll på vädret hela veckan och visste att det kunde komma regn, så vi hade skaffat några regnponchon för säkerhetsskull. Hela dagen kollade jag hur regnmolnen rörde sig också. Första regnskuren gick bra. Det var inte så farligt, och vi höll oss torra tack vare ponchona och att vi stod under ett träd.

Nästa artist var Søte og Rare Gutter, som var kvällens överraskningsartister.

Medan dom spelade drog regnskur nummer två in. Som var en riktigt ordentlig åskskur. Vi såg hur regnet drog in över vattnet, och hur öarna i horisonten "försvann" en efter en då det regnade så rejält. Och sen nådde regnet oss... Då var klockan runt 20:30.

Det var en helt otrolig skur, och åskan hörde vi också några gånger! Alltså det HÄLLDE ner vatten, det var inget försiktigt sommarregn. Det verkligen ÖSTE, och blev stora sjöar överallt för att marken inte klarade av att dra i sig allt vatten. Det blåste också. Så trots att vi stod i skydd under samma träd som under första skuren, och hade regnponchon blev vi blöta. Det liksom forsade vatten ner för ponchon, så nedre delen av byxorna blev genomblöta, och så bara rann det vatten genom skorna. Skuren höll på en bra stund, och småregnade en stund till efter det.

Vi hade torra kläder och skor i bilen, men tyvärr fick man inte lämna området och komma in igen, så vi kunde inte gå och byta till torra kläder utan vi fick fortsätta dagen med blöta fötter. Som tur var var det ju bara från smalbenen neråt vi var blöta, men att ha plaskvåta skor, strumpor och fötter är ju så ÄCKLIGT! Jag hade stövlar i bilen, men jag får skavsår väldigt snabbt av dom, så efter att ha tittat på väderkartan och det innan vi lämnade bilen såg ut som det inte skulle komma någon superskur valde jag att ta skor istället för att behöva gå med stövlar hela kvällen. Skulle jag haft stövlarna skulle jag troligen varit helt torr ännu efter den där andra skuren, så jag var absolut lite sur på mig själv efteråt.

Men det fanns flera som var betydligt blötare än oss eftersom dom inte hade någon form av regnrock alls. Så det kunde ju varit mycket, mycket värre.

Första artisten vi var lite intresserade av, och som vi visste vem som var, var Albatraoz & Lil Sis Nora. Jag kände inte till deras musik riktigt innan, men Per kände till dom lite bättre. Jag blev positivt överraskad, och kände genast att det var sommarmusik för mig.

Per hade ätit lite tidigare under kvällen, men då var jag inte speciellt hungrig. Men efter att det började bli mörkt började jag frysa eftersom jag ju fortfarande var dyblöt om fötterna. Då passade det bra med en hamburgare. Då var klockan redan 22:30. Trots långärmat så frös jag så himla mycket till och från hela kvällen efter att det började bli mörkt. Så att jag stod och skakade till och från. Varma maten hjälpte i alla fall lite.

Hooja var följande artist på schemat. Jag gissar att det här nog var artisten Per var mest ivrig över, för han lyssnar på en del av deras musik. Och verkade också vara artisten som dragit dit större delen av publiken den här kvällen. Jag har någon av deras låtar på min spellista på Spotify, och James gillar ju såklart Banan Melon Kiwi & Citron, sådär som alla barn verkar göra. I övrigt måste jag tyvärr säga att jag inte ät något jättefan. Trots det var det en bra show och värt att se!

Sist ut var De Vet Du, som var orsaken till att jag köpte biljetter till Augustinatten! Då vi såg dom på Rockoff 2018 hade jag väldigt dålig koll på vilka dom är, men nuförtiden lyssnar jag på deras musik, tittar på deras YouTube-videor, följer dom på Instagram, och lyssnar på deras podd (en av mina favoritpoddar!). Så det var roligt att se dom i Finland/på fastlandet/längre söderut i Finland!

Lite före klockan 1 var det slut, och vi skyndade tillbaka till bilen så fort vi kunde. SÅ skönt att få byta till torra kläder! Kändes som byxorna och strumporna typ limmats fast i mig, för de hade varit på så många timmar och fick verkligen slita av dom. På med torra kläder, och sätesvärmaren i bilen, och så startade vi tillbaka mot mammas. Dit kom vi runt 2-2:30 någon gång.

James och Alma var hos min mamma, och nattningen hade gått superbra, men sen hade han vaknat till och varit lite ledsen några gånger, men sen lugnat sig då mamma gått in till honom. Så ändå ett bra första försök att låta någon ta hand om honom under kvällen + första halvan av natten (han har blivit nattad av andra kanske 3-4 gånger förut, men sen har vi kommit hem inom 1-2 timmar från att han somnat, så det här var ändå något lite nytt).

SÅ rolig kväll!! Trots regn, dyblöta fötter och att jag frös. Behövde verkligen få göra något som "oss själva" och gå på något sånt här igen. Det var för längesen sist, och jag hade glömt hur mycket jag gillar att göra sånt här! Man tappar ju verkligen så bort sig i sin föräldraroll.