Första lördagen i december hade vi siktet inställt på Tomasmarknaden. Det börjar vara en tradition vid det här laget. Jag tror Per och jag varit dit åtminstone nästan alla år sen vi flyttade hit (2020 var vi inte, och är möjligt att vi missat något annat år också).
Det var tänkt att vi skulle dit hela familjen, sådär som vi brukar. Men på torsdagen innan behövde Alma opereras akut, och det betydde att hon inte kunde komma med, och det betydde i sin tur att en av oss behövde bli med henne. Eftersom det är jag som allra mest vill till marknaden så var Per den som blev hemma.
James och jag tog bussen till färjan som går mellan Degerö och Sjötullstorget. Eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta för oss att gå till bussen och sen ännu byta buss så var vi ute i god tid. Så pass god tid att vi sen behövde vänta på båten i 20-25 minuter. Det kändes som en evighetslång väntan, speciellt som det blåste ganska kallt.
James tycker väldigt mycket om att åka båten mellan här och stan. Jag ogillar ju däremot att åka båt, men tänkte att det är det smidigaste sättet att ta oss till marknaden, eftersom båten kommer iland bara en liten, liten bit från marknanden.
Vi hade tur, och jag verkade ha prickat in en tid då det inte var riktigt lika mycket folk som det ofta varit då vi varit dit. Tyvärr tyckte jag också det verkade vara färre bodar än förut. Det känns som det minskar för varje år.
James tyckte inte det var speciellt spännande att gå omkring, så det blev en väldigt snabb runda på marknaden. Inte för att vi brukar gå omkring där så länge heller, men jag tror jag hann se ännu mindre än jag brukar. Vi hann också ha ett kort bråk om karusellen, såklart. Men kön dit var lång, och tålamodet på oss båda kort, så jag lyckades övertala James att inte åka karusell.
Varenda gång vi är till Senatstorget vill han upp till domkyrkan. Tidigare har vi oftast haft vagn, så då har vi fått gå runt för att komma upp dit. Men den här gången hade vi ingen vagn, så vi fick försiktigt ta oss upp för den isiga trappan.
Då vi skulle ta oss till trappan behövde vi gå förbi julgubben också, och James var lite skeptisk till honom. Jag var själv livrädd för julgubbar i alla diverse butiker och liknande då jag var liten, så jag förstår honom. Jag berättade om det för honom, och han påstod då att han inte alls var rädd, för tomten är ju snäll. Vet inte om jag känner mig helt övertygad om att han inte var rädd, med tanke på hur snabbt vi behövde gå förbi.
Där uppe tog vi lite foton på marknaden, och på oss tillsammans, och så åt vi lite kex vi hade med oss som mellanmål.
Efter det klättrade vi försiktigt ner för trappan igen, och började ta oss tillbaka till båten.
Här började James ork ta slut. Han hade gått hur duktigt som helst såhär långt (jag bar honom bara en kort stund på marknaden då han fick tråkigt), och jag behövde lirka ganska mycket för att få honom att gå dom några hundra metrarna tillbaka till båten. En kort bit bar jag honom, men i övrigt gick han själv, trots en del knorrande.
Eftersom vi klarat av marknaden betydligt snabbare än jag trott (mycket på grund av att där var färre människor än jag trott, och för att det inte fanns tid att stanna och titta på saker då James tyckte det var tråkigt) behövde vi igen vänta på båten i 20-25 minuter. Eftersom det var lördag gick det bara en båt i timmen åt vardera håll. Men James underhöll sig med att bland annat sjunga.
Då vi kom tillbaka till Degerö klagade han igen på att han inte orkade gå, men gick till slut ändå dom några metrarna till butiken. Jag hade lovat att vi kunde gå till butiken på vägen tillbaka. Jag skulle titta efter lite grejer till middagen, och då passade det bra att se efter lite mera mellanmål också eftersom vi bara hade haft med oss några kex. Det han ville ha till mellanmål var isglass. Det blåste och var isande kallt ute, men han ville bestämt ha glass. Trots att det är en liten butik och inte fanns plats att sitta inne och äta, utan vi behövde gå ut. Så vi satt ute i kylan och åt isglass.
Efter det skyndade vi till bussen. Vi åkte några hållplatser tills vi skulle byta, och igen gick det segt att gå. Men vi tog oss dom några metrarna till nästa buss, och åkte dom några hållplatserna vi skulle. Jag trodde det sen skulle bli problem att få honom att orka gå dom några hundra metrarna hem, men det gick över förväntan. Vi tog flera pauser, men han gick ändå hela biten själv. Väl hemma lade han sig på hallgolvet och vilade för han var så trött i benen, sa han. Han orkade inte ens klä av sig ytterkläderna före han la sig, haha.
Jag hade känt lite ont i halsen redan på morgonen, men hela besöket till marknaden gick bra. Då vi kom hem började jag må sämre och hade mer ont i halsen, och det slutade med att jag blev förkyld. Sov en stor del av resten av kvällen, och mådde riktigt dåligt. Samma på söndagen: ont i halsen, mådde dåligt, sov. På måndagen hade halsontet gett sig, men jag hade istället hosta och var snorig. Riktigt jobbig förkylning, trots att dom "typiska" förkylningssymptomen var rätt lindriga. Istället mådde jag dåligt och var helt mosig i huvudet i typ en vecka.
Men väldigt glad att vi hann till marknaden innan förkylningen bröt ut! För annars skulle det troligen inte blivit av att fara dit i år.
