Empties mars 2021

N.A.E. Delicatezza fragrance-free shower gel 200 ml (Goodiebox april 2020). Jag har prövat en duschtvål från det här märket förut, och den ogillade jag doften på. Och så har jag testat en handtvål som dessutom var i samma "doft"serie, som jag gillade bättre. Den här var verkligen doftfri, så den som är väldigt känslig för dofter skulle nog komma överens med den här. Den var väldigt rinnig, så jag kunde tycka att det var lite svårt att inte av misstag få ut för mycket. Korken var mer eller mindre omöjlig att öppna, så jag har varit tvungen att ha den lite halvöppen hela tiden den stått i duschen för att inte varje gång behöva stiga ur duschen och bända upp korken med hjälp av en handduk. Så det var ju ett litet minus, förstås. Den löddrade inte jättemycket, men det var inte heller så den kändes sträv och konstig på huden. Jag upplevde inte heller att den torkade ut min hy märkbart, och det var sen igen ett stort plus. Om jag någon gång känner att jag vill ha en duschtvål utan någon doft så är den här utan tvekan en kandidat. Men jag tyckte inte egentligen den var "något extra" sådär i övrigt, jämfört med andra doftfria duschtvålar. 

Sephora Green tea face mask Mattifying & anti-blemish (Sephora, 3,99€). Föga överraskande doftade den här sheet mask och green tea, och doften gav mig lite hotell- och spakänsla. Som med andra av Sephoras masker jag prövat tyckte jag materialet var väldigt skönt, masken passade bra, och hölls helt bra på plats under hela tiden. Den svalkade skönt, och efteråt var det perfekt mängd produkt kvar att massera in i huden. Tyvärr var den här masken inte speciellt bra i övrigt. Den skulle vara mattifying, vilket den kanske var, och anti-blemish. Men jag fick mest bara mer finnar och sämre hy efter att ha använt den! Så tyvärr var den här masken ganska mycket av en besvikelse. Jag kommer inte köpa av den igen.

James 5 månader

14 mars blev James 5 månader, och rådgivning hade vi 18 mars. Den här gången hade han gått upp 445 gram och vuxit 0,5 centimeter.

Vikt: 6280 gram

Längd: 61 centimeter

Den här gången var det dags för vaccin igen, men den här gången blev det inga biverkningar! Åtminstone inget som vi märkte av väldigt tydligt.

Nu håller han i sina fötter så fort han har möjlighet, och tycker fortfarande dom är väldigt intressanta och underhållande.

Han äter omkring 1 matsked riktig mat per dag, och tycker det mesta som serveras är supergott.

Vid flera tillfällen har han varit nära att rulla över till mage, och lägger sig ofta på sida. Ibland har han lyckats rulla underkroppen, men sen inte kommit över sin arm och inte fattat att han behöver lyfta huvudet för att rulla runt helt. Men är så nära!

Han jollrar och "pratar" mer och mer. Vissa dagar pratar han mest hela tiden, känns det som.

Nu är han också för det mesta helt nöjd i selen, och har ibland fått vara med Per på jobb (Per distansjobbar alltså) och nöjt sovit i selen.

Nu sover han i princip alltid dagssömn i egen säng, och vi har gått från babynest till sovpåse, som för det mesta funkar bra.

Glossybox mars 2021

Såklart har det ju kommit en Glossybox också den här månaden!

Månadens box innehöll:

Juicy Couture Viva La Juicy Eau de Parfum

Lottie London Power Foil Metallic Eyeshadow Unphased

Minus 417 Aromatic Refreshing Body Lotion

Avant Velvet Perfecting Rose Sugar Lip Scrub

The Beauty Crop Stuck on You Eyeshadow Primer

Jag var nog inte jätteimponerad av månadens box, också fast jag personligen fortsättningsvis föredrar den här framför Goodiebox. 

Har du testat någon av produkterna i månadens box, eller finns det någon du skulle vilja pröva?

Idag fyller jag 30!!

Idag fyller jag alltså 30 år!

Jag hade hoppats på att coronaläget skulle varit så pass lugnt att jag kanske skulle kunnat hitta på något tillsammans med några vänner, men så blev det inte. Istället blir det en helt vanlig dag hemma, utan något speciellt alls planerat. Helt okay det med. 

En beställning från Twistshake

Då det började bli dags för James att börja äta riktig mat klickade jag hem det här setet från Twistshake. Det kändes som om det innehöll allt det viktigaste, och det var dessutom på jättestor rabatt. Jag har sett diverse influencers ha samarbeten med företaget, och jag fastnade snabbt för deras click mat och tallrikar.

Hittills är det bara skedarna och haklapparna som kommit till användning, men förhoppningsvis blir det snart dags att plocka fram resten också!  

Varför jag valde att pumpa

En och annan, främst vårdpersonal, har blivit lite förvånad av att jag valt att pumpa istället för att amma, ge ersättning eller kombinera amning och ersättning. Jag har alltså inte behövt ta till det alternativet för att jag inte kan amma, jag har från första början gjort det aktiva valet att pumpa. Därför tänkte jag skriva ner lite om varför jag gjort det val som jag gjorde, och kanske öppna ögonen för möjligheten för andra, för jag upplever verkligen att det finns sjukt lite info och hjälp och stöd i Norden när det kommer till att pumpa mjölk. Det känns nästan som ett alternativ som presenteras först om det verkligen är tvunget.

Jag kände aldrig att jag ville amma. Det här var något jag funderade en del på redan innan det ens blev aktuellt att försöka få barn. Jag tampades med en hel del känslor kring att jag verkligen inte kände att jag ville amma, men ändå att jag ville ge “det bästa” till mitt barn. Jag funderade mycket kring om det är “okay” att vara så självisk att välja bort att ge bröstmjölk bara för att jag inte ville amma. Jag slets mellan att jag verkligen, verkligen, verkligen inte ville amma, och att jag måste göra vad som skulle vara bäst för bebisen (för som dom flesta andra har jag ju blivit inpräntad att det enda rätta är amning och bröstmjölk).

Utöver att jag bara helt enkelt inte kände att jag ville amma kände jag också att det rent psykiskt skulle vara enormt tungt för mig att vara den som sitter fast i bebisen hela, hela tiden. Jag har aldrig velat vara den “huvudsakliga föräldern”, jag har alltid velat dela föräldraskapet mer jämnt än så. Då jag försökte förklara det här på rådgivningen har de alltid sagt att jamen det finns så många andra saker den andra föräldern kan göra. Ja. Men vi kommer ju inte ifrån att jag är den som skulle sitta fast med bebisen vid varje matning, dygnet runt. Bara tanken gjorde mig nedstämd. Så pass att bara tanken fick mig att vackla lite kring om jag ens ville ha barn.

Amning kändes bara som ett enormt hinder och bara som ett enormt ångestmoln, trots att jag inte ens hade ett barn. Jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att jag till exempel behöver få ordentlig ensamtid för att orka. Att ha någon som sitter fast i mig mest hela tiden får mig att må psykiskt riktigt dåligt.

I något skede snubblade jag sedan över någon post på Instagram om någon som valt att pumpa. Och jag kände genast att det här kanske kunde vara något för mig. Kanske den perfekta medelvägen? Att kunna ge bebisen bröstmjölk men slippa amningen! Efter en del funderande och lite mer research bestämde jag mig för att det här var vägen jag ville gå.

Jag valde ändå att vara öppen för att amning kanske ändå skulle vara något jag gillade, och kände att jag ville pröva. Men efter några försök där exakt allt inom mig vrålade NEJ valde jag att köra på med min ursprungliga plan.

Nu nästan 5 månader senare då jag ser tillbaka så känner jag verkligen att det här var rätt val för mig och vår familj. Jag är nästan 100% säker på att jag skulle gett upp amningen och övergått helt till ersättning rätt tidigt om jag hade känt mig tvungen att ge amningen en chans och inte skulle hittat pumpandet. Tack vare det här alternativet fårJames fortsättningsvis mest bröstmjölk. Det har gett mig mer frihet från första början, jag har väldigt fasta tider när jag pumpar men kan vid behov ändra på dom, jag behöver inte alltid finnas till hands då James bli hungrig, och jag känner att jag har kontroll över någonting. Allt med småbarn i övrigt känns liksom så utom min kontroll, men det här gav mig något jag kan kontrollera.

Nu är det ju rekommenderat att i början pumpa med cirka 3 timmars mellanrum, dygnet runt. Men jag gav ganska snabbt upp det, för jag klarade inte av det, varken fysiskt eller psykiskt. Efter ~8 månader av graviditetet och hyperemesis, följt av akut kejsarsnitt var min kropp och mitt psyke rätt slut. Att sova någorlunda hela, bra nätter första gången på flera månader var mycket behövligt för min kropp, och ett val jag inte ångrar ens en sekund. Det resulterade ju troligen också i att jag inte riktigt ökade mjölkmängden till den nivå den kunde ha kommit upp i, och James har alltså från början ätit delvis ersättning. Men istället fick jag chans till den återhämtning jag behövde.

Jag vet att vissa tycker det är för “mekaniskt” att pumpa. Jag kan förstå det och fattar mycket bra att det inte är ett alternativ som passar alla, men jag har inga problem med det. Dessutom tvingar det mig att sätta mig ner och inte göra så mycket annat några gånger per dag, ensam, vilket ibland kan kännas som en välbehövlig paus. Och ibland känns det bara jobbigt eftersom det avbryter mig i sånt jag håller på med. Men jag har absolut inga problem med det “mekaniska” i det hela.

Så här i efterhand, och efter att ha läst och lärt mig mer, så skulle jag också säga att JA, det är faktiskt fullt okay att vara självisk och välja att inte amma, om det är något man känner att man inte vill eller inte mår bra psykiskt av det. Amning behöver inte alls vara något lätt eller en mysig stund. För vissa bara känns det jobbigt, allt krånglar, och det går ut över ens psykiska hälsa. Personligen känner jag att det är hemskt att plåga sig själv bara för att man har någon bild av att man MÅSTE amma. Jag hatar verkligen alla som säger saker om att man måste och borde och att det är det bästa för barnet, och så vidare. Snälla. Om det inte är ditt barn är det inte du som ska göra valet kring bröstmjölk eller ersättning. Dom flesta gör det val som känns rätt för dom själva. Och du har troligen ingen aning om vilka inre diskussioner personen gått igenom för att göra sitt val, eller vad som ligger bakom personens val. Det är totalt onödigt att lägga mer press på föräldern. Jag tror dom allra, allra flesta vet att det som är bäst för dom flesta barn ÄR bröstmjölk och amning, men det finns så många orsaker till att det kanske inte är det som funkar för alla. Till exempel ens psykiska mående tycker jag också väger tungt. Personligen tycker jag inte det är värt att amma om det samtidigt betyder att det förstör en totalt rent mentalt, för det går ut över så mycket fler saker i ens liv och i ens relation till barnet. Det är faktiskt helt okay att ge ersättning. Det viktigaste är att barnet äter och mår bra. Ersättning är inte the devil, fast jobbigt många verkar vilja få det att framstå som det.

Två instagramkonton som varit till stor hjälp och stort stöd är instagramkontona pump_momma_pump och exclusive_pumping, så dom är bra tips om du vill veta mer eller vill ha någonstans att börja din research ifall du är intresserad att pumpa.

Är det något du är intresserad av att veta om pumpandet? Eller finns något speciellt kring det som ni vill att jag ska skriva om?

James 4 månader

14 februari blev James 4 månader. Rådgivning hade vi 18 februari. Han hade gått upp 935 gram sedan föregående rådgivningsbesök, och vuxit 3,1 cm!

Vikt: 5835 gram

Längd: 60,5 cm

Den här gången fick han inga vacciner, så ingen missnöjd bebis dagarna efter.

När han blev 4 månader hade han för första gången varit nöjd i bärselen en längre stund, så vi kunde börja använda den lite ibland.

Då han låg på mage hade han börjat åla sig lite framåt. Inte väldigt långt och inte väldigt snabbt eller smidigt, men lite framåt. Mest var han riktigt, riktigt frustrerad och sur över att det inte gick som han ville, så han skrek surt mer eller mindre hela tiden han ålade omkring.

Han hade också börjat vända sig över på sida och göra försök att rulla över till mage, men lyckades inte ta sig den där sista biten över sin arm.

Han hade märkt sina fötter och tyckte dom var otroligt intressanta, och höll i dom mest hela tiden. Fötterna kunde utan problem hålla honom sysselsatt en längre stund.

Hans mage började ÄNTLIGEN vara ganska bra, och i och med det började han vara nöjd att sova större delen av sin dagssömn i egen säng istället för i famnen.

Dagen efter att han blev 4 månader fick han också sin första smakportion, som han var både lite skeptisk till och intresserad av.

James 3 månader

14 januari blev James 3 månader gammal, och samma dag var vi till rådgivningen. Den här gången hade han gått upp 720 gram och vuxit 3,3 centimeter sen sist.

Vikt: 4900 gram

Längd: 57,4 cm

Den här gången fick han andra dosen av vaccin mot rotavirus, och så en spruta med vaccin mot pneumokocker och en spruta med femvalent vaccin. Den här gången var det en betydligt mindre nöjd bebis. Han fick inte feber efter vaccineringen, men i nästan en vecka var han ovanligt missnöjd på kvällarna och grät massor och ville inte sova ordentligt. En eller två nätter ville han sova i famnen minst några timmar under natten. Vi valde att ge värkmedicin åt honom 2-3 kvällar, och också fast han verkade spy upp det mesta igen så lugnade han sig alltid en stund senare. Så troligen gjorde medicinen något. Vi antog att han nog hade ont, för det kändes som den typen av gråt och gnäll.

Då han var tre månader hade han börjat upptäcka sina händer på riktigt och var väldigt intresserad av dom. Han började tugga och suga på händerna mer än förut, och började hålla i saker.

Vi hade också fått gå över till storlek 62-68 på kläderna. En del av plaggen i storlek 50-56 passade ännu, men större delen hade blivit för smått.

Magen bråkade ännu en del med honom, men det hade börjat bli lite, lite bättre, men vissa dagar och kvällar kunde han ännu vara riktigt ledsen för att magen bråkade så mycket med honom,

Tankar kring min vikt och mitt utseende under och efter graviditeten

Om du tycker det är jobbigt att läsa om vikt och där man skriver om sin kropp föreslår jag att du hoppar över det här inlägget.

Som du troligen redan fattat från varningen här ovanför så kommer dagens inlägg att handla om min kropp. Lite om mina tankar och känslor kring min kropp och vikt under och efter graviditeten. Jag vet att det här är ett ganska känsligt ämne för många, men jag vill ändå, kanske mest för egen del, skriva ner lite tankar kring det.

Då många andra pratar om hur mycket de gått upp i vikt under sin graviditet, eller hur mycket de vill gå ner i vikt efter graviditeten, har jag igen en grej jag inte alls kan relatera till. I och med mitt mående gick jag ner omkring 7 kilo i början av min graviditet, och det visade sig vara otroligt svårt för mig att gå upp i vikt igen.

Då jag kring vecka 17 fick börja äta medicin mot mitt illamående började jag klara av att äta en del igen, och då vände det så småningom och jag började gå upp i vikt istället för att bara gå ner. Jag valde att själv hålla koll på min vikt och vägde mig ganska ofta hemma, och jag märkte att min vikt hoppade lite hit och dit. Det märktes genast då jag hade dåliga dagar och inte fick i mig så mycket ätbart.

I slutet av september kom jag i något skede upp tillbaka till min startvikt, men det varade bara i någon futtig dag, och ett kort tag var jag strax under. Tyvärr var det här kring tiden jag började må mycket sämre igen och jag tappade aptiten, vilket såklart ledde till att jag långsamt, långsamt började gå neråt i vikt igen. Inte jättemycket, som tur var, men lite.

Jag känner verkligen inte att det är en “bedrift” eller en bra sak att jag egentligen aldrig gick upp i vikt. Eller, alltså, jag gick ju upp i vikt eftersom jag började med att gå ner så mycket, men jag menar över min startvikt. En av grejerna jag vet många med hyperemesis brukar få höra som någon form av pepp är att jamen i alla fall kommer de inte ha några graviditetskilon att bli av med efteråt! Fruktansvärt dåligt sätt att försöka peppa någon som knappt kan äta eller dricka något alls, trots att man verkligen vill.

Jag passade på att väga mig på morgonen innan vi åkte in till Kvinnokliniken då jag skulle sättas igång, och då vägde jag ett drygt kilo mindre än innan graviditeten. Och det här var alltså samma dag James föddes.

11 dagar efter förlossningen vägde jag drygt 4 kilo mindre än innan graviditeten. 4 veckor efter vägde jag strax över 6 kilo mindre än innan graviditeten. 8 veckor efter vägde jag fortfarande drygt 6 kilo mindre än innan graviditeten, och där har jag liksom stannat lite, verkar det som.

Dagen innan förlossningen - 11 november (~1 månad efter) - 17 december (~2 månader efter)

Jag har aldrig egentligen varit orolig eftersom dom inom vården inte verkat så oroliga, i alla fall inte efter att jag slutade gå ner i vikt där i början (eller ja, det var väl i princip mitten av graviditeten då redan). Och det känns som om en del av viktminskningen också berott på att en stor del av mina muskler också minskat, för jag har ju inte varit igång och gjort något alls under typ hela graviditeten.

Som jag skrev i inlägget om min graviditet så har hur min kropp ser ut och förändringarna inte gjort så jag mått dåligt. Och det stämmer nog såhär i efterhand också. Säkert tack vare att jag inte gick upp massor under graviditeten, jag tror att jag kanske hade haft svårare att hantera det hela då. Fast jag vet att man inte borde ha det heller. Ens kropp har liksom tillverkat en människa!

Jag fick också väldigt lite bristningar, och vad jag hittills sett så är det bara ett område nedanför naveln. Dom stör mig inte heller egentligen. Dom har redan bleknat lite. Dom dök dessutom upp först under dom riktigt sista veckorna. Jag har fler på ena sidan magen eftersom James mest bara låg på ena sidan i magen, kändes det som. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag bara klarade av att ligga på ena sidan, och jag sista veckorna mest bara låg ner.

Jag vet inte om det berodde på mitt mående eller om allt bara kändes oviktigt för att bebisen liksom var så mycket viktigare, men mer eller mindre alla förändringar (dom få som hänt) har känts så obetydliga. Jag har liksom inte brytt mig. Åtminstone inte ännu.

Dagen innan förlossningen - 11 november (~1 månad efter) - 17 december (~2 månader efter)

Ärret efter kejsarsnittet är inget jag har några speciella känslor kring heller. Det är så långt ner så det är inget speciellt många kommer se, och jag tycker själv det läkt väldigt snyggt. Jag kommer skriva mer kring kejsarsnittet i ett eget inlägg, så jag kommer inte gå in desto mer på det nu.

Veckorna efter förlossningen märkte jag verkligen hur svaga alla muskler hade blivit. Men det vet jag att är något många brukar känna av. Jag kände verkligen i ben och armar att jag inte alls orkade lika mycket eller hade samma krafter jag haft förut. Jag hade också enorma problem med min rygg den första månaden. Jag fick otroligt, otroligt ont väldigt fort. Jag fick ont av att hålla James, jag fick ont av att vara igång och stå upp för länge. Ja, det mesta gjorde att min rygg började göra så ont att jag var på gränsen att börja gråta varenda gång. Det andra jag tydligt märkte, som jag vet att folk brukar säga efter sina graviditeter, var att jag verkligen hade noll kondition. Jag blev trött av minsta lilla promenad eller “större” ansträngning. Det mesta började ändå kännas bättre efter den första månaden. Också fast jag såklart inte fått tillbaka min kondition och jag ännu kan känna att musklerna inte är riktigt tillbaka till sitt vanliga så är det ändå enormt mycket bättre, och jag känner att jag orkar och klarar av saker igen. En normal promenad gör mig inte helt slut längre.

Jag vet att många också brukar prata om hur mjuk deras mage är efteråt. Min var nog säkert också det, men jag kände ingen större lust att klämma och känna så mycket veckorna efter, för jag ville inte riskera att något skulle börja göra mer ont än det redan gjorde. Nu vet jag inte om jag upplever att den är SÅ mycket mjukare än förut. Nog lite, men inte jätte, jättemycket. Jag hade ju inte direkt den mest vältränade och platta magen förut heller.

Hittills måste jag säga att jag haft otroligt lite känslor, varken negativa eller positiva, kring min kropp och mitt utseende under och efter graviditeten. Jag är ganska neutral, eller i alla fall något samma som förut. Kanske till och med lite positivare än innan? Men det är inget jag riktigt tänker så mycket på eller kring, egentligen. Och jag måste säga att det faktiskt är ganska skönt. Jag tror jag kanske bryr mig mindre efter hur jag mådde dom där åtta månaderna, att plötsligt är jag bara glad över att få må bra och det ytliga känns inte längre lika viktigt. Dessutom går mer energi till att ta hand om James och att få saker gjort än att bry sig så mycket om utseendet eller titta sig i spegeln.

Det finns ens sak jag haft svårt med. Något jag absolut inte trodde skulle vara en big deal för mig var att tappa hår, men det är faktiskt det som varit tuffast rent psykiskt. Jag tänkte att det är ju bara hår, det växer tillbaka, jag kommer inte ha ett problem med det. Men det har faktiskt varit jobbigt. Det har lite börjat avta, men jag tappar fortfarande otroligt mycket hår. Jag var ju förberedd, jag hade läst så mycket om grejer som händer postpartum så håravfallet var ju som tur var inte en överraskning. Till en början var det inte så farligt, men någonstans runt tiden då James var 3-4 månader började jag plötsligt tappa massor av hår. Det kändes som varenda gång jag rörde vid mitt hår fick jag med mig en hel näve. Det var hemskt att duscha, för då såg jag ju hur massor som lossnat. Jag fattar ju att det var extra mycket då jag inte direkt prioriterat att duscha, och det då går ganska många dagar emellan så allt lossnar liksom på en gång sen. Samma med att borsta håret. Jag måste erkänna att det inte händer varenda dag. Så sen då det väl händer lossnar igen en massa hår. Och ibland lossnar det en massa då jag till exempel lägger upp håret i svans.

Det här var något som verkligen slog hårt rent psykiskt. Och det överraskade mig så mycket att jag tog det så hårt. Jag vet inte om andra ser det, men jag ser supertydligt att mitt hår är otroligt tunt på vissa ställen. Men jag ser också att det börjat växa en massa nytt hår, men såklart är det ju inte det hjärnan fokuserar på. Det enda jag tänker på är hur mycket som lossnar. Men som sagt tycker jag att det lite börjat minska mängd som lossnar nu.