Hur jag mått under vecka 17 + tankar
Veckan inleddes med första besöket till rådgivningsläkare. Det var total katastrof, och lätt ett av de värsta läkarbesök jag varit med om. Det enda bra var att jag äntligen, äntligen fick tummen upp för att få äta Postafen mot illamåendet. I övrigt lyssnade inte läkaren på mig en endaste sekund. Det spelade inte så stor roll vad jag sa så kändes det som om hon avbröt mig och hittade på helt egna saker.
I och med att jag sen började äta medicin mot illamåendet dagligen började det kännas lite som om livet sakta återvände! Jag kunde börja äta frukost, lunch, middag och mellanmål igen. Kanske inte alltid så stora portioner, men betydligt mer än förut. Jag klarade också av att variera maten, något som inte funkat förut då jag bara varit tvungen att gå på vad jag ville ha eftersom allt annat fick mig att må ännu sämre. Aptiten återvände sakta, sakta då jag slapp det konstanta illamåendet. Jag kände mig lite mer som en människa igen! Klarade till och med av att gå några korta promenader utan att det triggade ett enormt illamående.
Att kunna äta och må okay efter att ha mått illa i mer än 10 veckor var magiskt!! Såklart kom det ännu stunder då jag mådde lite illa, men inte alls på samma sätt. För det mesta klarade jag av att vara uppe och göra saker, vilket inte alls funkat förut.
Magbild
Fotad 16+0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar