Vecka 14 (15-21.4)

Hur jag mådde vecka 14 + tankar

Igen en vecka jag inte gjort så mycket anteckningar, för måendemässigt var det en riktigt rutten vecka. Jag mådde riktigt, riktigt dåligt, det var nästan omöjligt att äta och dricka, och jag bara led riktigt, riktigt mycket. Hela tiden.

Veckan inleddes med vårt första ultraljud! På grund av coronapandemin fick inte Per vara med, vilket kändes riktigt, riktigt tråkigt. Det trappade dessutom upp känningarna av min panikstörning, och gjorde mitt illamående ännu starkare, som om det inte redan var tillräckligt starkt den dagen. Det var enormt tungt att vara uppe ur sängen. Kändes också mindre roligt att sitta i ett väldigt fullpackat väntrum, i och med att det var ett rätt litet utrymme var det inte väldigt lätt att hålla avstånd till andra. 

Däremot var det mycket skönt att få veta att den där inne i magen lever, och att det bara är ett barn! Beräknade födelsedatumet flyttades fram med tre dagar, vilket jag hade gissat i och med att jag ändå har ganska bra koll på ägglossningen.

Vi valde att göra screeningen för kromosomavvikelser, och dagen efter ultraljudet kom redan brevet om att det inte hittats någon förhöjd risk.

17 april berättade vi äntligen för våra familjer att vi ska få barn. Kändes bra att äntligen ha det sagt!

Magbild

Fotad 12+4.