Tillbakablick 2019: April-Juni

I april blev det äntligen så varmt att jag kunde sitta på balkongen och dricka te. Mina föräldrar var på besök och vi fick fina blommor som gjorde mig jätteglad. Vi hann med en del längre promenader eftersom vädret var finare. Det var också påsk, som vi som vanligt spenderade på Kimitoön. Vi tittade också på serien Störst av allt.

I maj var vi på Humorlandskampen. Vi gjorde också vårt årliga besök till körsbärsparken för att titta på alla ljuvliga blommor. Tyvärr var det så otroligt jättekallt den dagen så vi kände oss som isbitar efter en kort stund, så besöket blev kort. Det var mycket program hela månaden, och jag var trött och stressad. Sista veckan den här månaden blev också en mardröm, för jag fick ett av de där telefonsamtalen man inte vill få, med en sorglig nyhet ingen vill ha. Sista veckan var så fylld av enorm sorg, mörker, tomhet och så många olika känslor. Jag har lite svårt att gå tillbaka och titta på inlägg från den här månaden och nästa, jag får genast en klump i halsen och svårt att andas. Det var här mitt liv delades in i före och efter det hemska. Inläggen från före får mig att tänka på att då vi gjorde det här så visste vi inget om vad som skulle hända. Livet var så bra här. Och inläggen från efter känns som ett mörker jag inte riktigt minns något från. Att förlora en familjemedlem är vidrigt. Och chocken då det inträffar totalt oväntat är hemsk.

På grund av det som hände i slutet av maj känns juni lite som en dimma. Vi började månaden med att ändå åka på vår semester till Kreta i två veckor, precis som planerat. Det behövdes. Det var så skönt att göra ingenting alls, inte ha några måsten, och samtidigt lite kunna glömma allt där hemma. Jag mådde helt okay under de där två veckorna, också fast sorgen då och då oväntat dök upp. I övrigt var den här månaden fylld av sorg och chock och att försöka bearbeta allt och många gånger kort och gott bara försöka ta sig genom dagen. Det var begravning, och på något vis hjälpte det mig. När jag tagit mig genom den dagen kände jag en liten lättnad, och som om jag nu bättre skulle kunna bearbeta och så småningom gå vidare. Juni var en tung månad, kanske den tyngsta i mitt liv, som jag knappt minns något från.