06 januari 2020

Nyåret

Vi valde att som vanligt ha ett väldigt lugnt nyår. Vi känner inget behov av att festa eller gå ut eller så, och det är på något vis skönt att inte ha den stressen. Första nyåret i Helsingfors åkte vi in till stan för att se fyrverkerierna, men det var en riktig flopp och mest bara stress och oro för mig.

Dagen var som de flesta andra vardagar: Per var på jobb och jag passade på att fixa med en massa smågrejer som jag inte gjort under julveckan i och med att jag ville vara ledig. 

Någon granne passade också på att börja festa redan runt 14-tiden, eller det var i alla fall från och med då jag började höra deras (värdelösa) musik. Det gjorde det lite svårt att koncentrera sig på det jag höll på med, men annars störde det inte så mycket. Efter en annan riktigt jobbig granne vi stod ut med i ett drygt år så tror jag att jag är rätt härdad då det kommer till dålig musik. Jag kanske irriteras lite av det, men det mesta stör inte supermycket.

Strax efter att Per kommit hem från jobbet åkte han iväg igen, men bara till Prisma för att hämta upp vår matbeställning för kommande veckorna. Då han kom tillbaka lagade jag vår favoritpasta: Tastys Creamy Mushroom Chicken Fettuccine. Den har varit en favorit redan ett längre tag. Vi använder alltid Jyväbroilers kycklingfiléer med persilja och vitlök, för det gör pastan mycket, mycket godare än om det är kycklingfiléer som inte har nån färdig krydda! Eftersom receptet innehåller både vitlök och persilja passar just den kycklingen extra bra. Tips för om ni gör receptet är att köpa den där kycklingen, använda 2 dl vispgrädde och 2 dl peppargrädde, och sen inte lägga lika mycket peppar som receptet säger. 

Jag inser också att det inte ser sådär jättegott ut på den halvsuddiga bilden. Men det är sååå gott!


Till efterrätt blev det små prinsesstårtor från Ikea, för jag tyckte dom var så goda. Jag åt en sån då vi var dit söndagen innan nyår.


På kvällen drack vi också varsitt glas av Ikeas alkoholfria päronbubbel. Vi har länge velat smaka på det, och bestämde oss för att det skulle passa bra på nyår. Jag tyckte det var riktigt gott! 


Kvällen spenderades framför tv:n. Vi slötittade på YouTube-klipp och lyssnade motvilligt på grannens fest som blev mer och mer högljudd. Någon gång runt 23 tror jag festen tog slut och det blev tyst i huset. Vi har i alla fall den turen att det väldigt sällan är fester i huset, i alla fall som vi hör. Så en fest nu och då stör väldigt lite.

I år tyckte jag också att man hörde betydligt mer raketer än vanligt. Redan då vi var ut och gå runt 18:30 small det massor. Alma är som tur inte speciellt rädd för fyrverkerier. Hon är väldigt fundersam, men inte rädd. Jag tror hon skulle kunna bli rädd om hon skulle bli lämnad ensam då det smäller sådär, men så länge vi är med är hon okay. Hon blir snabbt lite fundersam av ljud, spelar ingen roll om det är fyrverkerier som smäller eller bara en presenning som prasslar i vinden. I år tror jag faktiskt hennes största oro var grannens fest, för hon var oroligare än tidigare år, och det verkade väldigt relaterat till då det bytte musik eller hurrades eller något sånt. Då vi startade tv:n och diskmaskinen så att en stor del av oljudet i huset och smällarna utomhus dränktes somnade hon lugnt i min famn, precis som vilken annan kväll som helst.

Vi har flera år hört någon eller några hundar i huset som inte är lika okay med raketer, för vi brukar höra en del ylande, och det gör så ont i hjärtat på mig att höra det. Jag hoppas att det inte är någon stackare som måste vara ensam i alla fall, för i år smattrade raketerna verkligen på typ hela tiden från klockan 18 och till en bit efter midnatt. Som tur hörde vi inga missnöjda hundar hela kvällen, men då det först började smälla hörde vi ett ynkligt yl.

De första två nyåren i den här lägenheten var det någon idiot i byggnaden som gick ut mitt på vägen rakt utanför huset, alltså bara någon ynklig meter från husväggen, och sköt en massa raketer! Jag tvivlar på att det uppskattades av bilisterna och bussarna, och det uppskattades verkligen inte av oss. Jag gissar att fler i huset var av samma åsikt, speciellt vi som har fönster ut mot vägen. DET hade högt ljud, vill jag lova. Inte alls trevligt att behöva höra hur det smattrar på för fullt från både vanliga raketer och såna där som det kommer ut en massa från. Suck. Som tur har det inte hänt varken det här nyåret eller förra. Och hur inte Alma blivit rädd för raketer efter att ha hört det där under sitt första nyår är ju ett frågetecken.

Personligen tycker jag det är SÅ onödigt att själv skjuta raketer, SPECIELLT i stan. Vi hörde ju hur det small överallt i timmar, men vi såg inte en enda raket, fast det var klart väder. Inte ens då vi var ut och gå. Nej usch, så onödigt att stå på någon gata med en massa hus och människor och skjuta raketer typ ingen ändå ser. Känns inte speciellt säkert, många är definitivt inte nyktra, och ljudet studsar mellan väggarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar