I lördags åkte vi iväg till Nordsjö och Svarta backen för sommarens längsta promenad. Åtminstone en av de längsta. Vi hade med oss lite smått att äta och hade valt en dag då det inte utlovades supervarmt. Det blåste dessutom ordentligt så det var inte alls speciellt varmt. Men alldeles perfekt för en långpromenad!
Vår första riktiga mål för promenaden var ruiner från befästning från första världskriget (om jag fattat det rätt). Det finns också kvar rester av en gammal väg.
Vi var inte de enda som hade samma planer för dagen, då vi kom till ruinerna var där fem andra också.
Vi hittade snabbt grottan/tunneln som man ser på ungefär allas foton från området. Spännande!
Då vi hade utforskat den klart tog vi oss tillbaka ut till vägen och fortsatte längs den. Längs den hittade vi också en del andra ruiner.
Vi fortsatte längs kullerstensvägen till den tog slut. Då fortsatte vi istället längs en stig som tog oss tillbaka till en väg, som i sin tur ledde till huvudleden kullerstensvägen börjat vid.
Följande huvudmål var en gammal kalkgruva.
Där bestämde vi oss också för att ta vår paus, så vi plockade fram filten och slog oss ner.
Alma smaskade glatt i sig vattenmelon och vatten, och vi åt lite smörgås och annat gott vi hade packat med oss.
Då vi alla var mättare, gladare och kände att vi fått vila tillräckligt fortsatte vi mot vårt sista mål för dagen.
Vi hade tänkt ta oss till ett fågeltorn men märkte att man kunde gå upp på en hög kulle istället. Dit gick nästan alla så vi bestämde oss för att gå dit istället. Kullen är Nordsjötoppen, och har tidigare varit soptipp. Nu är det en otroligt vacker plats som är runt 60 meter hög. Har man vägarna förbi Nordsjö och lite tid över rekommenderar jag en promenad hit upp!
Alma var inte riktigt lika imponerad som vi var. Under just den här delen av promenaden gassade såklart solen, och väl uppe så blåste det riktigt, riktigt hårt. Hon hade inte så mycket emot att gå upp dit, men vinden var mindre kul.
Som sagt, blåste rejält! Vi fick typ stå och skrika till varandra för att den andra skulle ha en chans att höra nåt, och håret stod rakt ut.
Då vi var halvvägs nere tillbaka för kullen berättade Alma tydligt att nu var hon trött. Så hon fick sitta i famnen tills vi kommit ner och gått en lång raksträcka och var tillbaka inne i skuggan bland träden.
Då började också våra bådas fötter göra ganska ont, och det kändes att vi hade gått betydligt längre än vi brukar på en och samma gång. Vi gick så raskt vi orkade den sista kilometern tillbaka till bilen.
Hela rundan blev ungefär 8,5 kilometer, vilket är ganska långt för att vara oss. Vanligen brukar det bli 3-5 kilometer, dels för att Alma inte orkar gå hur långt som helst. Den här promenaden var hon ändå riktigt, riktigt duktig och hade bra fart på hela tiden. Det brukar gå bättre då det är en ny plats, då är hon mer villig att gå. Skulle vi försöka gå 8 kilometer här vi bor skulle det ta ungefär hela dagen, för hon är verkligen segheten själv för det mesta då det är bekanta ställen.
Då vi kom hem gosade Alma snabbt ner sig i en filt på soffan och sov hela kvällen. Också söndagen gick till att sova större delen av dagen.
Vi var också rätt trötta och använda söndagen till att göra så lite som möjligt. Men det var en väldigt trevlig långpromenad, och alla platserna var till och mer intressanta än vi hade trott.
En kort video har jag också slängt ihop av det vi filmade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar