För ett tag sen slog det mig att jag eventuellt är mamman som kan få andra mammor att känna sig dåliga. Och det helt mot min vilja. Som tur är grejerna jag gör inget jag fyller mina sociala medier med, för det känns som det är sånt jag kunde vinkla så allt skulle se så ljuvligt och perfekt ut, och som kunde göra att andra eventuellt skulle känna sig dåliga...
Innan nån nu läser och blir sur så vill jag förtydliga att jag inte tycker något gör mig till en bättre förälder eller att det är något alla skulle tycka är grejer en bra förälder gör. Men det är grejer jag vet att jag då och då stött på då jag scrollat explore-delen på Instagram, och kanske lite suckat över, och plötsligt är jag en av föräldrarna som gör vissa av dom grejerna?!
- Mitt barn kommer få bröstmjölk tills han är minst 1,5 år. Fast här får jag nog flera "minuspoäng" på perfekt förälder-skalan, för han har hela tiden också fått en del ersättning. Inte jättemycket, det har nästan hela tiden varit mer bröstmjölk än ersättning. "Minuspoäng" också för att jag aldrig ammat, av eget val dessutom. Men kanske ett litet plus för att jag pumpat såhär länge, och ännu håller på?
- Jag har sytt en halare åt honom. Jag har dessutom tyger och mönster för flera plagg jag tänker sy. Det är på inget sätt det mest perfekt sydda plagget som finns, men det är en användarduglig halare, som enligt mig är riktigt snygg.
- Jag gör i princip all barnmat själv. Några få gånger har vi köpt någon fruktpuré om jag inte hunnit laga, och vi köper grötpulver och nu då han lite börjat bli intresserad att äta själv köper vi också till exempel majssnacks som är lätta att öva med. Men i övrigt har jag hela tiden gjort allting själv. Det tar absolut en del tid att planera och laga, men jag gör det för att jag tycker det är kul, inte för att jag skulle tycka att det är bättre än den köpta barnmaten.
Speciellt dom två sista grejerna är sånt jag själv flera gånger, före jag blev förälder, tänkt "vem gör ens sånt?!". But here I am. Allt är dessutom sånt jag gör för att jag vill och i någon mån tycker är kul eller givande. Inte för att jag tycker det skulle vara bättre än något annat. Det är det som känts rätt för mig och oss.
Som kontrast är vårt hem mer eller mindre alltid kaos och stökigt, för vi har inte orken eller lusten att hålla det fläckfritt och perfekt. Det skulle vara superskönt om det alltid var städigt, och jag beundrar dom som orkar hålla sina hem fina hela tiden, vare sig dom är föräldrar eller inte. Jag har inte heller alla dagar mängder av nerver och energi och tålamod till att vara förälder och stå ut med alla James upptåg. Ibland blir jag trött och irriterad. Ibland får han titta på barnprogram så jag kan få saker gjort eller för att jag måste få en paus. Ibland ligger jag bara på golvet medan han leker, för att hålla honom sällskap men utan att behöva leka och prata och hålla på, för jag orkar inte. Ibland får han leka själv medan jag scrollar Instagram. Och James är inte alltid på strålande humör och inte alltid samarbetsvillig, och han sover inte alltid bra.
Bara för att jag gör vissa saker som vissa kan tycka är superförälder-grejer finns det betydligt flera grejer som gör att jag på inget sätt är det. Men oftast känner jag att jag nästan inte ens vågar dela dom sakerna jag gör som får mig att känna att jag gör något bra. För det känns som någon annan förälder kan "ta illa upp" av det och känna sig dålig. Eller tro att jag skulle tycka att andra alternativ är dåliga eller sämre bara för att jag är stolt över sättet jag gör något på, eller för att jag känner att jag gör något som är bra för mitt barn.
Överlag bryr jag mig ganska lite om valen någon annan gör för sitt barn, det påverkar ju sällan mig. Men såklart jag också kan påverkas av allt "perfekta föräldrande" man kan se på sociala medier. Fast jag vet att det inte finns perfekta föräldrar som alltid orkar allt och gör allting rätt hela tiden. Någonstans vill jag inte bidra till den pressen, för jag vet att speciellt i början som ny förälder tog jag åt mig mer av att se perfektheten vissa vill visa upp, och jag kände mig oftare otillräcklig och som om jag aldrig skulle ha ork till något av alla de där fantastiska grejerna vissa verkade göra för och med sina barn hela tiden. Fast å andra sidan känns det dumt att jag håller tillbaka att dela med mig av saker som jag tycker är kul och givande för mig bara för att jag sällan känner för att dela dom dåliga dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar