För en dryg vecka sen tog vi ett stort steg i föräldraskapet. Eller så kändes det i alla fall. Vi skickade in ansökan om dagisplats för James, från och med nästa höst. Det känns jättestort!
Vi ansökte om plats bara på ett dagis än så länge, och eftersom vi inte vet hur nästa höst ser ut ännu vet vi inte ens om det kommer kännas rätt eller behövas en plats. Men eftersom det i Helsingfors är svårt att få plats på ett svenskspråkigt dagis nära där man bor ville vi vara ute i god tid och skickade in ansökan nästan ett år i förväg. Speciellt som det egentligen bara är ett dagis vi skulle vilja ha plats på.
Vi ansökte dessutom bara om några få timmar i veckan, eftersom i alla fall jag känner att jag inte skulle vilja ha honom på dagis heltid genast, och innan han ens hunnit bli två år. Det är dessutom delvis för att han ska få träffa andra barn och få vara social, snarare än för att han absolut måste vara där.
Som sagt vet vi inte alls hur nästa höst ser ut ännu. Vi vet inte hur det känns då, och vad behovet är. Kanske kommer han behöva vara där mer än vi tror nu, eller kanske det inte alls känns rätt. Eller kanske det vi ansökt om är precis rätt. Och vi vet såklart inte ens om han kommer få en plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar