Empties september 2021

Jag trodde verkligen att jag skulle ha mer än en empty den här månaden, men så blev det tydligen inte. Det här är dessutom en produkt jag lite dragit ut på att använda slut, och eventuellt skulle jag kunna få ut något ännu om jag riktigt försökte.

Carrot Cream Nature Rich Daily Moisturiser 50 ml (The Body Shops julkalender 2019, Lucka 12). Det här var absolut en produkt jag såg fram emot att pröva, men det blev inte alls en bra upplevelse. Jag hade precis börjat använda den här då jag blev gravid, och fortsatte sen i hopp om att den skulle återfukta min supertorra hy ordentligt dom ytterst få gånger jag lyckades duscha första tiden. Jag hoppades också att jag inte skulle ha något emot den ganska lätta doft den hade. Men åh så fel jag hade. Jag var nog inte superförtjust i den från förut, men perioden jag mådde som allra, allra sämst har färgat nästan hela min upplevelse med den här krämen. Doften gör mig illamående, för det får mig enbart att tänka på då jag panikartat, så snabbt jag kunde, försökte smörja in mitt ansikte efter att jag lyckats ta en snabb dusch. Jag kan känna det otroliga illamåendet som kastat sig över mig halvvägs genom duschen och som blev värre och värre, och som KRÄVDE att jag så fort som möjligt skulle lägga mig ner. Jag tycker också den här krämen lade sig väldigt konstigt på min hy. Det blev lite som solkräm, som jättelänge är som en vit kräm på huden och inte riktigt vill dra in. Till slut så drog det ju in, såklart, men det kändes som om jag behövde smörja jättelänge, också fast jag inte tagit så mycket. Jag vet inte heller om jag tyckte huden kändes speciellt återfuktad. Jag kan, igen, mest komma ihåg hur dåligt den funkade på min hy då den var så torr i början av graviditeten. Då kändes det mest som om jag smorde in ansiktet med något blött, men det gjorde nästan inget alls för min hy, vilket kändes superkonstigt. Jag vet inte om jag prövat någon kräm förut som känts såhär konstig och gjort såhär lite. Jag var till och med flera gånger tvungen att kolla att den faktiskt var för ansiktet, så konstigt betedde den sig! Det är jätteunderligt, för till exempel på handryggen lägger den sig jättefint och känns mjuk och behaglig att smörja in, men i ansiktet tycker jag inte alls det känns så. Jag upplevde alltså inte att den återfuktade väldigt bra, inte heller att den drog in i huden speciellt snabbt eller bra, och jag vill minnas att den efter ett tag blev lite som en udda hinna på vissa ställen, och på andra ställen kändes huden bara torr. Jag skulle inte köpa av den här produkten, men jag tror det finns alldeles för mycket jobbiga minnen kopplat till den här produkten för mig. Jag har försökt använda upp det sista efter att James föddes, men helt ärligt minns jag inte om åsikten ändrats. Jag minns mest att jag fortfarande inte gillade den + att doften triggade minnen. Av någon anledning är det här en av dom dofter som triggar dom allra värsta minnena och får mig att må riktigt illa. Trots att det här inte är något jag var i kontakt med dagligen, periodvis inte ens en gång i veckan! Jag kan inte ens säga att jag vet vad jag tycker att den doftar som, för för mig doftar den enbart extremt illamående.

Bullet journal oktober 2021

Den här månaden fortsätter dom ganska tråkiga uppslagen. Det här året har uppslagen behövt vara snabba och praktiska snarare än att jag lagt ner speciellt mycket tid på dom. Det gör att dom kanske inte är speciellt spännande att titta på, men jag vill ändå spara dom här på bloggen.

Två dåligt ritade pumpor fick jag ditplitade, men det var också det enda jag ritade för den här månaden. Månadens färger fick bli orange och svart eftersom det är halloween-månaden. 

För oktober har jag också gjort några uppslag för planering av James kalas. Först ett uppslag för lite allmän översikt så jag har koll på vad som behöver göras och vad som är gjort, vem som kommer vilken dag, och om det är några allergier eller specialdieter jag behöver komma ihåg då jag bakar.

Sen ett uppslag för matplaneringen, alltså lite mer detaljerade anteckningar om vad jag ska laga och vad som behövs för det.

Sista uppslaget har jag en tom sida för eventuella grejer jag glömt, eller bara allmänna anteckningar gällande kalaset. Jag har inte lagt någon rubrik på sidan ännu ifall jag kommer på något speciellt jag behöver sidan till. Och så en sida för tackkortsanteckningar.

Det var oktobers sidor!

Glossybox september 2021

I mitten av månaden kom månadens Glossybox. Den här gången var det faktiskt en box jag var lite mer nöjd med!

I boxen fanns:

Nivea Intimo Intimate Wash Sensitive

Garnier Moisture Bomb Sheet Mask Pomegranate

Steve Laurant Birthday Edition Eye Shadow Palette

Daily Concepts Multi-Functional Soap Sponge Aloe Vera

Symbiosis Ultra-Rich Regenerating Night Treatment

Symbiosis-produkten står det att kostar 110€?! Man har dessutom fått den i fullstorlek. 

Färgerna i paletten gillade jag väldigt mycket! Dom känns som färger jag kunde använda. 

Vad tycker du om månadens box? Har du prövat någon av produkterna, eller skulle du vilja pröva någon?

Hur jag lagar James mat

Efter att jag förra veckan berättade att jag lagar mer eller mindre all bebismat själv tänkte jag idag visa några bilder från då jag lagar mat! Det råkade sig så passligt att jag senaste dagarna har lagat en hel massa mat.

Under dom första månaderna jag lagade mat planerade jag diverse olika grönsakskombinationer, och försökte räkna ut lite på högt så de skulle bli ungefär lika mycket kalorier per matsked. Mest så inte en blandning innehåller jättemånga och någon annan knappt några alls. Med tiden har det blivit fler då jag velat lägga till någon grönsak han inte smakat på förut. Men nu utgår jag mest ifrån dom olika blandningar jag redan gjort, dom är rätt många vid det här laget, så jag inte behöver lägga ner en massa tid på att räkna ut nya.

Jag börjar med att skära upp grönsaker. Det mesta jag använder är färskt, men ärter, majs och gröna bönor har jag använt frysta. Från och med den här omgången har vi också fryst blomkål och broccoli, för det minskar på matsvinnet då det inte blir delar över som inte hinner bli använt innan det blir dåligt. Dessutom är det smidigt. Men grejer som potatis, sötpotatis, äggplanta, butternutpumpa och morot använder jag färskt. Jag har flera gånger tänkt koka och frysa in sånt som blir över, men jag hittar aldrig tiden eller energin till det, så att köpa en del grönsaker fryst har funkat bättre.

Oftast gör jag 2-3 olika blandningar åt gången, och jag börjar alltid med att skära och väga allting färdigt för alla.

Då det är gjort är det dags att först ångkoka och sen mixa dom olika blandningarna. Den jobbigaste delen av att laga maten är, enligt mig, att diska mixerdelarna mellan varje sort jag lagar. Det tar inte alls länge och är inte speciellt många delar, men det känns ändå av någon anledning jobbigt. Därför ger jag ofta över det jobbet åt Per. Han brukar också ibland få skala och skära grönsakerna då jag känner att jag inte alls har ork.

Barnmatsmixern känns som en stor orsak till varför jag orkar laga maten själv. Det är så himla lätt då allt kan göras i samma maskin. Utöver diskandet så gör den det så enkelt.

Då jag är klar för dagen med mixern brukar jag lägga delarna i diskmaskinen, så diskandet är ju verkligen enbart jobbigt då jag behöver delarna genast igen.

Då det är mixat häller jag över purén i en skål så det får svalna lite och jag (eller Per) kan diska mixerdelarna och lägga igång följande omgång mat att ångkokas.

Då maten svalnat lite lägger jag över den i isformar och låter den svalna lite till innan jag lägger in den i frysen.

Vi har isformar som rymmer 15 ml och några som rymmer 10 ml, båda sorterna hittade jag på Amazon. Dom är gjorda av silikon, så det är lätt att få ut maten därifrån, och har lock.

Jag brukar låta det vara i frysen omkring ett dygn. Sen flyttar jag över maten till en påse och förvarar i frysen och plockar fram så många kuber som behövs. Vi värmer maten i mikron så den blir ordentligt varm, och låter den svalna lite innan James äter. Ibland kan vi behöva blanda i lite vatten för att få en bättre konsistens. Och isformarna diskar vi i diskmaskinen.

Frukt och bär gör jag likadant med. Dom blandar jag inte, utan där gör jag enskilda puréer av varje sort, och sen plockar vi fram kuber av olika sorter och blandar hur vi känner för. Mycket av frukten är färsk, men där använder jag också en del fryst. Lite baserat på vad som finns och vad som blir bättre (till exempel tycker jag fryst mango blir bättre än färsk). Här har vi lite fått pröva oss fram, både som sagt med om fryst eller färsk funkat bättre, men också sorter. Till exempel blir Jonagold-äppel fantastiskt god äppelmos!

Kött tycker jag är jobbigast att laga. Mest för att det sällan luktar speciellt gott. Som tur är funkar det också att laga i barnmatsmixern, så det behöver inte göras så mycket. Ångkoka, mixa, frysa.

Utöver det här erbjuder vi plockmat, men James har inte haft väldigt stort intresse att lägga maten i munnen och faktiskt äta den. Om det inte är majssnacks. Men vi jobbar på det! Under helgen lät vi honom första gången försöka äta puré själv, men det var inte heller någon större framgång. Men han verkade tycka det var kul att leka med det i alla fall.

Hittills har James varit väldigt tacksam att laga mat åt, för han äter verkligen allt. Skulle han vägra det mesta skulle jag nog inte heller ha orken att laga maten själv. Det skulle knappast kännas väldigt värt tiden det tar om han ändå bara skulle totalvägra.

Ett stort steg

För en dryg vecka sen tog vi ett stort steg i föräldraskapet. Eller så kändes det i alla fall. Vi skickade in ansökan om dagisplats för James, från och med nästa höst. Det känns jättestort! 

Vi ansökte om plats bara på ett dagis än så länge, och eftersom vi inte vet hur nästa höst ser ut ännu vet vi inte ens om det kommer kännas rätt eller behövas en plats. Men eftersom det i Helsingfors är svårt att få plats på ett svenskspråkigt dagis nära där man bor ville vi vara ute i god tid och skickade in ansökan nästan ett år i förväg. Speciellt som det egentligen bara är ett dagis vi skulle vilja ha plats på.

Vi ansökte dessutom bara om några få timmar i veckan, eftersom i alla fall jag känner att jag inte skulle vilja ha honom på dagis heltid genast, och innan han ens hunnit bli två år. Det är dessutom delvis för att han ska få träffa andra barn och få vara social, snarare än för att han absolut måste vara där.

Som sagt vet vi inte alls hur nästa höst ser ut ännu. Vi vet inte hur det känns då, och vad behovet är. Kanske kommer han behöva vara där mer än vi tror nu, eller kanske det inte alls känns rätt. Eller kanske det vi ansökt om är precis rätt. Och vi vet såklart inte ens om han kommer få en plats. 

Vad fotona och videorna inte alltid berättar

Då jag under helgen letade efter annat hittade jag bland annat videorna från vår senaste resa till Kreta. Det förde med sig så många tankar och känslor. Det påminde mig om hur lite man kan veta om vad som på riktigt pågår i någons liv, och hur någon på allvar mår, enbart genom videor, foton och texter på sociala medier. Och hur lite man själv kan veta om framtiden.

Den här resan var 4-18 juni 2019. Mitt liv var kaos.

Veckan innan vi åkte dog min bror. Det var väldigt plötsligt och på inget sätt väntat. Jag var så fylld av sorg. Vi bestämde oss ändå för att åka iväg, efter att vi visste att det var okay för oss att åka. Jag kände också att jag behövde åka bort, för jag kände att jag just precis då inte kunde hantera allt.

Det var två konstiga veckor. Vissa stunder mådde jag helt okay, andra stunder inte alls bra. Mycket kändes lite som i en dimma, som om jag inte riktigt var där, också dom stunder jag mer eller mindre kunde glömma bort vad som hade hänt och jag njöt av resan. Ändå överskuggades allt av sorgen och vetskapen om att det var begravning då vi kom hem. Det var en bra resa, men ändå känns det som om jag knappt minns den nu då jag drygt två år senare försöker tänka tillbaka.

Mitt i allt annat var det här också månaden vi började försöka få barn. Vi trodde och drömde och hoppades på att vi ett år senare skulle vara föräldrar. Så där mitt i all sorg fanns det också någon form av hopp och förväntan. Då visste vi ju inget om att det skulle ta 8 månader, alltså ända till januari 2020, innan jag skulle bli gravid. Så ett år senare var vi inte ännu föräldrar. Och 2019 hade vi ingen aning om hur tuff graviditeten skulle vara.

Och vi visste ingenting om den kommande pandemin. Att vi inom ett år skulle begränsas så mycket. Att vi ännu 1,5 år efter att pandemin bröt ut här inte skulle vara tillbaka till ett normalt liv och hur allt var förut. Så sjukt att se på semesterbilderna och tänka att ingen hade någon aning om vad som skulle komma!

Men av alla dom här sakerna är det ändå sorgen jag tänker allra mest på. Hur upp och ner hela 2019 blev. Hur många känslor och tankar och stadier jag gick igenom. Det var en så stor del av mitt 2019, och kanske tydligast just i juni då det ännu fanns så mycket chock och jag jobbade på att överhuvudtaget fatta vad som hänt, och att det hänt.

Följande lager av känslor är allt kring att försöka bli gravid, men att varenda månad mötas av negativa tester.

Jag vet inte ens vad som hände innan sista veckan i maj 2019? Var året bra före det? Efter det var året i alla fall bara olika typer av sorg och bearbetning, känns det som.

Så många känslor och tankar som kan dyka upp bara av att hitta videor och foton från en resa. Och så mycket ingen annan kan se och veta bara baserat på dom bilderna och videorna.

Här hittar ni inläggen om resan.

Och här är spellistan med videorna.

James 11 månader

14 september blev James 11 månader! Helt sjukt hur fort tiden går. Hur kan den vara bara en månad kvar tills han blir ett år?!

Den här månaden var det inte heller rådgivning, så måtten är inte väldigt exakta. Speciellt hans längd är svår att få rätt då vi mäter här hemma.

Vikt: 9,4 kg

Längd: ~72 cm

Nu har James börjat rada grejer in i varandra och på varandra. Han har burkar man ska stapla på varandra, och han gillar att rada dom in i varandra, eller pröva lägga andra leksaker i dom. Ibland lägger han också grejer ovanpå burkarna. 

Han började för ett tag sen ställa sig upp på alla fyra. Han gjorde det ibland redan då han var yngre, men efter att han började åla omkring så tappade han intresset eftersom han kunde ta sig fram så smidigt. Nu har han hittat intresset igen. Det går lätt och smidigt, men han kryper inte så ännu. Han föredrar att åla. 

Då han är på alla fyra börjar han ibland lägga ena benet under sig som om han ska sätta sig, men ångrar sig sen. Det ser ut som om det är mer en automatisk grej än att han egentligen har tänkt göra det. Igår då han klättrade på mig satte han sig för första gången, från att ha varit på knä, på ett sätt så det verkade vara med vilja.

Nu har han också sedan en dryg vecka tillbaka börjat vara nöjd med att sitta på golvet, också utan stöd. Fortfarande inte jättelånga stunder, och det är ännu ganska vingligt, men en enorm förbättring jämfört med tidigare då han mer eller mindre genast försökte hasa sig ner på rygg. Då han tycker det är tillräckligt tycker han fortfarande att det passar sig att kasta sig handlöst bakåt, vilket inte känns helt optimalt, så man får vakta honom noggrant då han sitter.

Han har nu också börjat klättra, och dra sig upp på knäna, där han står och vinglar och blir så självsäker att han ibland glömmer hålla i sig och då riskerar att falla bakåt. Den här veckan har han första gångerna lyckats dra sig upp till stående. Krävs fortfarande att allt är placerat perfekt runt honom för att han ska lyckas hugga tag i soffan och dra sig upp. Igår ställde han sig också upp genom att hålla i sig i mina kläder... Men han lyckas ställa sig upp i alla fall!

Nu börjar han också stå ganska stadigt med stöd. Igår tog han också några små, små steg för att rätta till sin ställning då han stod och höll i sig i soffan. Ibland har han försiktigt flyttat fötterna lite, lite då man hållit i honom. Men utöver det har han inte ännu fattat att han kan ta sig framåt så.

James har lite försiktigt börjat första att plocka i sig fingermat själv. Mest vill han ännu leka med maten vi sätter framför honom, men långsamt har han börjat förstå att det ska in i munnen. Det är fortfarande inga stora mängder han känner för att äta själv, men det har i alla fall gjorts framsteg! Majssnacks, både såna med bara majs och såna som är majs och ärter, åt han först bara lite av, men senaste veckan har han på allvar fattat tycke för dom och smaskar nu i sig hela snacksen istället för att bara ta någon tugga och sedan leka med resten eller kasta det på golvet.

Han har också lärt sig öppna tejpen på blöjan om han är utan kläder. Han gör det inte alltid, men det händer att han passar på att öppna blöjan igen medan man tvättar händerna mellan att ha fått på honom en ren blöja och att man klär på honom.

I övrigt fortsätter han vara en väldigt glad unge som för det mesta är på gott humör. Nu sen han börjat klättra har hans temperament och envishet kommit fram ännu tydligare, och han blir SÅ arg då man lyfter bort honom från ställen han inte får vara på, eller han nekas att göra något. Han vrålar och gråter en kort stund, och är riktigt arg. Och för det mesta ålar han raka vägen tillbaka till stället man plockat bort honom från.

Under den här månaden har också tand nummer 5 och 6 dykt upp, framtänderna uppe.

Besök av en god vän

Förra måndagen var en av mina nära vänner och hälsade på. Det är ett drygt år (!!) sen sist vi träffades, om jag minns rätt. Allt för längesen! Fast vi hörs flitigt är det ju ändå alltid en annan sak att träffas. 

Det var nära att besöket inte skulle ha blivit av, men allting löst sig, och fast det inte blev helt som planerat blev det jättebra i alla fall! Så kul att få träffa henne. Det är också roligt att träffa någon annan vuxen! På grund av pandemin (+ mitt mående under graviditeten) har det varit otroligt dåligt om att träffa folk och vara social. Så för det mesta är det ju bara Per, James, Alma och jag som tittar på varandra hela veckorna. Inget fel på det heller, dom är dom bästa jag vet, men det är ju roligt att träffa andra människor ibland också. Det är nästan som ett litet äventyr att ha gäster eller hälsa på någon igen, för det är så längesen, haha.

Förhoppningsvis tar det inte ett år tills vi ses nästa gång!

James passade såklart på att vara väldigt missnöjd medan vi hade gäster. Jag tycker absolut att det ännu är svårt att vara mamma samtidigt som vi har gäster eller är gäster hos någon. Det har helt enkelt inte funnits så många tillfällen att öva, så vi är alla ovana ännu. Då Per kom hem fick han ta över James, så den här gången löste det sig någorlunda ändå. 

Jag har fått mens!

Förra veckans måndag kom min mens tillbaka efter graviditeten. Det har varit några tillfällen som jag trott att den varit på väg redan tidigare under året, men sen har det inte hänt i alla fall.

Nu hade det gått så länge så jag började tro och hoppas att mensen kanske skulle hålla sig borta i alla fall ett helt år efter förlossningen, men så blev det ju inte. 10,5 månader är väl okay det också. Efter första mensen har jag inte märkt av någon större minskning i mjölkmängden. Jag vet att det kan vara en tillfällig dipp, vilket hände för mig också, men då mensen är över ökar det igen. Men många upplever att det efteråt ändå inte kommer tillbaka upp till riktigt samma mängd som förut, utan det blir en liten, permanent, minskning varje gång. Så det blir en långsam nedgång i mjölkmängden. Så det ska bli intressant att se hur det fortsätter, om det blir någon minskning kommande månader.

Det här med mens efter att man fått barn är något jag tycker pratas ganska lite om. Och det som pratas är alla mardrömshistorier om hur fruktansvärt det varit, speciellt första mensen efteråt. Det har gjort att jag varit väldigt nervös inför det. Jag har alltid haft, eller för det mesta, ganska kraftig mensvärk 1-2 dagar, så det var ju inget jag sett fram emot att ska komma tillbaka. Dessutom visade det sig ju under kejsarsnittet att jag troligen har endometrios, och det har ökat min rädsla inför den här FRUKTANSVÄRDA första mensen efter förlossningen. 

Men det var så himla odramatiskt.

I några dagar innan mensen hade jag ont i nedre delen av magen. Oftast värre mot kvällen. Det kändes delvis som om jag hade väldigt mycket luft i magen, och jag var ganska uppblåst. Till en början funderade jag om jag plötsligt blivit känslig mot något, det kändes typ som om jag ätit något magen inte helt gillat. Det började dessutom samtidigt som vi hade rågbröd hemma första gången på länge, och en gräddost vi inte prövat förut. Det kändes inte alls som det gjort innan mens förut. Men samtidigt blev jag inte superförvånad då det visade sig vara mensen. 

Den började också väldigt pang, och inte lika försiktigt och lite som jag är van. Dag 2 blödde jag ganska ordentligt, mer än jag är van vid (kanske hänt någon gång, men det är inte vanligt). Men det var bara delar av dagen. Sen avtog det snabbt, snabbare än jag är van vid. Jag hade mens 5 dagar, helt som förut, men dom tre sista dagarna var det inte väldigt mycket. 

Jag kände väldigt, väldigt vag mensvärk 2-3 dagar, men det var knappt märkbart. Jag åt värkmedicin dom dagarna, men jag vet inte om jag skulle ha behövt det egentligen. Jag är bara så van vid att jag måste ta medicin genast jag känner minsta lilla, för annars kommer jag få otroligt ont. Och jag var ju som sagt väldigt rädd för den här första mensen, efter alla historier jag hade läst. Jag skulle inte heller ha haft samma möjlighet att ligga i en hög på golvet och ha ont, fast det är det enda jag brukar kunna göra då. För nu finns det ju ett barn att ta hand om! Jag ville helt enkelt inte chansa.

Så min första mens efter förlossningen var otroligt odramatisk. Relativt osmärtsam och var väldigt obekymmersam överlag. Vi får se hur det fortsätter. Det blir troligen en uppdatering ifall den blir fruktansvärd nu kommande gånger... Eftersom det gick så lätt den här gången så är jag istället nervös inför kommande månaderna, för det känns som om det var allt för enkelt.

P-datorn är framplockad igen, och jag följer intresserat med min temperatur! Och appen Clue som jag använt länge har slutat vara bekymrad. Appen påminde mig då och då om att den fanns, den verkade orolig då det gick 596 dagar sen min senaste mens började. Stackarn.

Är jag mamman alla ogillar?

För ett tag sen slog det mig att jag eventuellt är mamman som kan få andra mammor att känna sig dåliga. Och det helt mot min vilja. Som tur är grejerna jag gör inget jag fyller mina sociala medier med, för det känns som det är sånt jag kunde vinkla så allt skulle se så ljuvligt och perfekt ut, och som kunde göra att andra eventuellt skulle känna sig dåliga... 

Innan nån nu läser och blir sur så vill jag förtydliga att jag inte tycker något gör mig till en bättre förälder eller att det är något alla skulle tycka är grejer en bra förälder gör. Men det är grejer jag vet att jag då och då stött på då jag scrollat explore-delen på Instagram, och kanske lite suckat över, och plötsligt är jag en av föräldrarna som gör vissa av dom grejerna?! 

• Mitt barn kommer få bröstmjölk tills han är minst 1,5 år. Fast här får jag nog flera "minuspoäng" på perfekt förälder-skalan, för han har hela tiden också fått en del ersättning. Inte jättemycket, det har nästan hela tiden varit mer bröstmjölk än ersättning. "Minuspoäng" också för att jag aldrig ammat, av eget val dessutom. Men kanske ett litet plus för att jag pumpat såhär länge, och ännu håller på?
• Jag har sytt en halare åt honom. Jag har dessutom tyger och mönster för flera plagg jag tänker sy. Det är på inget sätt det mest perfekt sydda plagget som finns, men det är en användarduglig halare, som enligt mig är riktigt snygg.
• Jag gör i princip all barnmat själv. Några få gånger har vi köpt någon fruktpuré om jag inte hunnit laga, och vi köper grötpulver och nu då han lite börjat bli intresserad att äta själv köper vi också till exempel majssnacks som är lätta att öva med. Men i övrigt har jag hela tiden gjort allting själv. Det tar absolut en del tid att planera och laga, men jag gör det för att jag tycker det är kul, inte för att jag skulle tycka att det är bättre än den köpta barnmaten.

Speciellt dom två sista grejerna är sånt jag själv flera gånger, före jag blev förälder, tänkt "vem gör ens sånt?!". But here I am. Allt är dessutom sånt jag gör för att jag vill och i någon mån tycker är kul eller givande. Inte för att jag tycker det skulle vara bättre än något annat. Det är det som känts rätt för mig och oss.

Som kontrast är vårt hem mer eller mindre alltid kaos och stökigt, för vi har inte orken eller lusten att hålla det fläckfritt och perfekt. Det skulle vara superskönt om det alltid var städigt, och jag beundrar dom som orkar hålla sina hem fina hela tiden, vare sig dom är föräldrar eller inte. Jag har inte heller alla dagar mängder av nerver och energi och tålamod till att vara förälder och stå ut med alla James upptåg. Ibland blir jag trött och irriterad. Ibland får han titta på barnprogram så jag kan få saker gjort eller för att jag måste få en paus. Ibland ligger jag bara på golvet medan han leker, för att hålla honom sällskap men utan att behöva leka och prata och hålla på, för jag orkar inte. Ibland får han leka själv medan jag scrollar Instagram. Och James är inte alltid på strålande humör och inte alltid samarbetsvillig, och han sover inte alltid bra.

Bara för att jag gör vissa saker som vissa kan tycka är superförälder-grejer finns det betydligt flera grejer som gör att jag på inget sätt är det. Men oftast känner jag att jag nästan inte ens vågar dela dom sakerna jag gör som får mig att känna att jag gör något bra. För det känns som någon annan förälder kan "ta illa upp" av det och känna sig dålig. Eller tro att jag skulle tycka att andra alternativ är dåliga eller sämre bara för att jag är stolt över sättet jag gör något på, eller för att jag känner att jag gör något som är bra för mitt barn.

Överlag bryr jag mig ganska lite om valen någon annan gör för sitt barn, det påverkar ju sällan mig. Men såklart jag också kan påverkas av allt "perfekta föräldrande" man kan se på sociala medier. Fast jag vet att det inte finns perfekta föräldrar som alltid orkar allt och gör allting rätt hela tiden. Någonstans vill jag inte bidra till den pressen, för jag vet att speciellt i början som ny förälder tog jag åt mig mer av att se perfektheten vissa vill visa upp, och jag kände mig oftare otillräcklig och som om jag aldrig skulle ha ork till något av alla de där fantastiska grejerna vissa verkade göra för och med sina barn hela tiden. Fast å andra sidan känns det dumt att jag håller tillbaka att dela med mig av saker som jag tycker är kul och givande för mig bara för att jag sällan känner för att dela dom dåliga dagarna. 

En lördag ensam hemma med James och Alma

I lördags var jag ensam hemma med James och Alma större delen av dagen. Per deltog i en tävling, så vi fick klara oss själva. Normalt brukar han vara borta längre då han är med, men den här gången var det lite kortare dag. 

Dagen började med att jag pumpade, sådär som varenda morgon. Normalt försöker jag göra det medan Per är hemma, eller före han börjar jobba om han jobbar hemifrån. Den här gången orkade jag inte riktigt vakna i tid, så jag fick pumpa i sovrummet medan jag försökte få James att ta sin första dagssömn. Han ville förstås bara leka med bandet jag har till pumpen.

Efter det plockade jag undan pumpgrejerna och diskade delarna så snabbt jag bara kunde, medan James var på riktigt ruttet humör eftersom jag lämnat honom i hans säng istället för att ta med honom till köket. Då jag var klar med det gosade vi ner oss i min och Pers säng istället, för James var så himla ledsen. Där somnade han rätt snabbt. Jag lyckades bara sova en kort stund, och kände sen inte för att försöka somna om eftersom jag trodde att James skulle vakna rätt snart. Han vaknade till lite samtidigt som mig, och la sig såhär. Ser inte speciellt bekvämt ut, men tydligen tyckte han det, för han sov en timme till såhär. 

Alma var såklart också med. Som vanligt sov de i varsin ände av sängen.

Såhär brukar vår morgontupplur se ut. James som tar upp betydligt mer plats än man skulle kunna tro att en bebis gör. Alma som tar upp betydligt mer plats än man skulle tro att en dvärgtax kan. Båda ska på sätt eller annat ändå vara nära. Och någonstans där i mitten får jag knöla ihop mig.

Resten av dagen flöt på rätt bra, men jag tyckte den gick sååå långsamt. Slutet av veckan hade redan känts lång och tung, så jag var inte speciellt ivrig på en sjätte dag ensam med James och Alma, och jag var riktigt trött då Per kom hem. James klättrar en massa just nu, och han blir enormt arg då det är något han inte får göra. Han behöver liksom vaktas precis hela tiden, och det kan bli rätt tungt. Så vi bråkade en del, James och jag, men vi hade också några väldigt mysiga stunder där emellan då han ville ta en paus i sitt klättrande och gosa istället. Fina unge. 

Farmers market

I lördags var Söderlångvik gård på besök till Amos Rex. Eller det var väl Söderlångvik gård och några andra Kimitoö-lokala matproducenter, och det var en liten farmers market. Vi bestämde oss för att, om jag mådde bra efter vaccinet, åka iväg en sväng.

Efter att ha mått lite konstigt då jag först vaknade mådde jag lite bättre senare på förmiddagen, och vi bestämde oss för att åka. Alla (dom få) krämpor jag hade kändes också som om dom var orsakade av vaccinet, men vi valde ändå att ha munskydd på oss, och hålla oss på lite längre avstånd från folk, trots att det var utomhus. Skönt nog var det ingen större trängsel.

Eftersom det börjar vara lite kyligare väder fick James ha på sig halaren jag sydde i våras. Första användningen! Jag var rädd att han skulle hinna växa ur den innan han skulle hinna använda den, men som tur var den ännu till och med lite åt det större hållet, så han borde kunna ha den större delen av hösten. Jag är fortfarande så himla stolt över mig själv som lyckats sy en halare.

James var inte speciellt imponerad av marknaden, eller att för första gången vara in till centrum sådär på riktigt. Han verkade mest uttråkad och trött, fast det inte ens var en tid han normalt brukar sova.

Alma däremot var galet glad! Hon har inte heller varit in till centrum på jättelänge, men brukar tycka jättemycket om att få komma med. Hon rusade omkring och var så himla ivrig. Hon fick ett plötsligt infall och sprang i rasande fart upp för en av betongkullarna man ser lite av i bakgrunden på fotot. Så hon och Per sprang omkring lite på den, innan hon kände sig klar med den och rusade ner tillbaka. 

Vi passade på att äta en fantastiskt god våffla med vispgrädde, sylt och björnbär.

Det blev ett ganska snabbt besök eftersom James var otålig (och vi ville hinna hem tills han skulle äta nästa gång) och jag inte mådde helt hundra procent. Såklart somnade James då vi gick tillbaka mot bilen. Han hann inte sova mer än drygt 5 minuter, men var till min stora förvåning inte speciellt grinig då han vaknade då Per lyfte in honom i bilen. Och han hölls vaken tills han hade ätit mellanmål hemma.

Förutom våfflan vi åt så köpte vi en ask tomater, en låda äppel (vi har gjort äppelmos av en del av dom, och resten äter vi), och en flaska äppelmust. Allt såklart jättegott!

Det pågår något talko(?) för att planera en miljon träd i Finland, och de var där och delade ut plantor gratis, som man sen ska plantera någonstans. Jag tror det är gran, tall och björk man får. Där var 6 stycken plantor, om jag minns rätt. Jag har tillfälligt planterat dom i en kruka, och troligen kommer mamma och pappa ta dom med sig och plantera dom hos sig. Jag tror man får plantera dom någonstans i Helsingfors också, men jag är inte riktigt säker på var.

Det var så roligt att vara ut och göra något lite annorlunda igen! Det är så himla längesen sist. Det här var i och för sig ett väldigt kort besök, men det kändes helt lagom övning att ha med sig både hund och barn. Och övning för en själv att vara ute bland folk igen, hehe.

Andra vaccindosen avklarad

I fredags var det dags för andra vaccindosen för mig.

Sist kom jag dit sent eftersom det strulade med bussbiljetten. Den här gången kom jag dit typ 20 minuter tidigt då jag kände att det var bäst att starta ännu mera i tid än sist, bara för säkerhets skull. Sist var det köer att slippa in och köer för att vaccineras. Den här gången var det inga köer alls, det var till och med ganska tomt på folk. Inget väntade alls.

Sist hade jag tid 15:05, men eftersom jag var lite sen och det var mycket köer fick jag sprutan typ 25 minuter sent. Den här gången då jag var tidig och det var noll köer fick jag sprutan typ 20 minuter före min bokade tid. Jag hade tid 15:00, men innan 14:45 hade jag redan fått sprutan och satt redan och väntade efteråt. Den här gången hade de dessutom vatten för då man väntade efteråt.  

Sist fick jag ont i armen mer eller mindre genast. Den här gången började armen göra lite smått ont först sent på kvällen. Följande morgon gjorde den däremot rejält ont, men det var mer koncentrerat till överarmen, sist gjorde hela armen ont och kändes stel. Den här gången blev det ju inte direkt bättre heller av att James passade på att sparka min arm, hårt, två gånger under morgonen. Och sen knipa rakt på stället jag fått sprutan för han var nyfiken på plåstret jag hade glömt att ta bort dagen innan.

Sist var jag så, så, så trött och hade huvudvärk på kvällen samma dag jag fått sprutan. Det var samma den här gången, men inte riktigt lika mycket huvudvärk och inte riktigt lika trött. Sist tror jag att jag bara hade ont i armen som biverkning dagarna efter. Den här gången kände jag mig lite risigare dagen efter. Hängig och mådde lite konstigt, och på lördagsförmiddagen visade termometern 37 grader, vilket för mig är åtminstone stegring eftersom min normala temperatur är väldigt låg. Jag mådde ändå betydligt bättre än jag brukar göra då jag är förkyld eller har stegring/feber. Jag tog värkmedicin och mådde lite bättre, och det onda i armen gick också över nästan helt. I söndags mådde jag mycket, mycket bättre och armen gjorde knappt alls ont mera. Mot kvällen kände jag mig lite hängigare igen, men ändå bättre än dagen innan. Jag hade inte heller någon vidare aptit. 

Men all in all inga förskräckliga biverkningar den här gången heller. 

Idag har Per fått sin andra dos. Förhoppningsvis klarar han sig också utan desto större biverkningar. Sist fick han enbart ont i armen.