Hur jag mått vecka 30 + tankar
Det känns som om jag skriver det varje vecka nu igen, men det här har inte varit en vidare bra vecka. Jag har (äntligen) varit tvungen att erkänna för mig själv att jag psykiskt faktiskt mår riktigt dåligt. Det har varit svårt, men behövligt. Jag ska prata om det på rådgivningen då jag ska dit nästa vecka, och det känns jobbigt i och med att jag hittills alltid sagt att jag psykiskt mått riktigt bra. Att nu göra en helomvändning och behöva berätta hur dåligt jag mår känns svårt. Vad som gör det ännu svårare är hur dåligt vården bemött mig tidigare, så jag går liksom in med tanken att inte bli hörd eller tagen på allvar, för så har det varit allt för många gånger förut i mitt liv. Såklart hoppas jag på att det här ska vara gången det är annorlunda.
Utöver det har jag mått en del mer illa igen, eftersom det varit varmare. Det är svårt att äta då magen känns obekväm och överfull hela tiden, och det bidrar också till illamåendet. Däremot har jag testat en annan medicin mot halsbrännan och de sura uppstötningarna, och den har funkar bra. Tyvärr är listan på biverkningar och varningar rätt lång (den föreslogs på apoteket som ett fungerande alternativ som jag ska få äta), så jag ska pröva nåt annat här emellan och se var rådgivningen säger om den apoteket föreslog. Förhoppningsvis kan jag få fortsätta med den som fungerat, för det har varit skönt att i en vecka inte behöva vaka genom nätterna på grund av såna otroliga sura uppstötningar.
Däremot har jag ändå sovit väldigt lite på grund av ont, obekvämt och för att jag bara inte kunnat få sömn. Det har försämrat både mitt fysiska och psykiska mående ganska mycket att lyckas somna först någon gång tidig morgon och sen få bara några futtiga timmar sömn, trots trötthet. Det är nästan omöjligt att få sömn på dagen också, men några dagar har jag lyckats sova 30-60 minuter på eftermiddagen.
Jag kan inte längre gå längre sträckor utan att få sammandragningar. Att gå från lägenheten till bilen, alltså cirka 200 meter, är mer än tillräckligt för att jag ska obekväma sammandragningar som håller i sig ännu en stund efter att jag satt mig i bilen/kommit hem. Så promenader eller att göra hemskt mycket annat än sitta i soffan är tydligen inte att tänka på. I alla fall just nu. Sammandragningar får jag också ibland fast jag inte gör annat än sitter still, men det är pina då det händer då jag behöver vara uppe och röra på mig.
Känns som om det bara var gnäll om den här veckan. Men en rolig grej har vi ändå gjort: vi har skaffat babyskyddet och bekantat oss med hur det funkar. Vi har inte installerat isofix-basen i bilen ännu, det får vänta ännu ett litet tag. I övrigt börjar vi nog ha allt det absolut viktigaste nu. En del småplock att införskaffa ännu, men det mesta är sånt som inte är superviktigt från första början. Den här veckan har jag också lite försiktigt börjat plocka ihop grejer för BB-väskan.
Magbild
Fotad 29+0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar