För en dryg vecka sen kom min kusin Dane hit och hälsade på. Dels för att hälsa på, för det har inte blivit mycket sånt under tiden jag varit gravid och det varit coronatider. Flytthjälpen tidigare i somras räknas inte riktigt. Och dels kom han hit för att klippa mig. Jag tror att senast mitt hår blev klippt var i slutet av maj förra året! På den tiden har det hunnit bli rejält slitet, och speciellt topparna var riktigt risiga.
Mitt hår hade hunnit växa en hel del på ett drygt år.
Det blev ingen invecklad, ny, häftig frisyr. Jag ville bara ha det kortare igen, så det blev samma som alla de senaste gångerna jag klippt mig: axellångt. Jag vill kunna lägga upp det i svans vid behov, men ändå ha det rätt kort.
I övrigt var det också en väldigt trevlig kväll! Så roligt att få prata av sig lite emellanåt. Och roligt att hinna ses mer ordentligt innan Dane flyttar från Helsingfors!
Jag har inte känt för att vara speciellt social allt det här året. Det har varit så mycket dåligt. Dels corona som gör att jag helst undviker andra människor. Men också för att jag mått och mår så illa, och bara allmänt inte alls är på topp i och med graviditeten. Och det att jag ogillar att vara gravid. Alla de där sakerna gör att jag inte har ork eller lust att träffa så många. Men alltid lika trevligt då det väl blir av! Jag hoppas innerligt att nästa år ska bli ett mycket, mycket bättre år. Just nu känner jag kanske inga stora förhoppningar om att slippa corona helt, men åtminstone behöver jag inte vara gravid under 2021, och det är alltid ett litet ljus i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar