Förra veckan kom (äntligen) rekommendationen om att använda munskydd i bland annat kollektivtrafiken. Det kändes ändå som ett ganska väntat beslut, fast det tagit förvånansvärt länge innan det kom.
Redan då vi var till Kimito i slutet av juli passade jag på att gå igenom mammas tyglager på jakt efter material att göra masker av, och kom hem med en hel del tyg. Jag började sy på dem genast, men i och med att många syr masker var det inte superlätt att få tag på band till dom, så det har dragit ut på tiden innan alla blivit klara. Dessutom var det rejält obekvämt att sitta och sy för långa stunder och jag kunde få ganska ont, så det blev ibland långa pauser innan jag tog tag i det igen.
I fredags blev i alla fall dom sista klara. Mitt mål var att få dom klara tills Per skulle tillbaka på jobb, alltså idag. Första augusti tog ju rekommendationen om distansjobb slut, men i och med att Per varit på semester så har det inte berört honom. Men förra veckan kom ju också en ny rekommendation om distansjobb i bland annat Nyland, så nu kommer han inte behöva åka kollektivt på ett tag i alla fall. Men skönt att ha maskerna klara för när det blir dags! Och så man kan använda i bland annat butiker om man rör sig där då det är mycket folk.
Totalt blev det 25 masker, vilket kanske kan verka som en hel massa. Men dels visste jag inte om det skulle gå att göra användbara masker av alla tygerna (men det gjorde det). Dom klarade alla riktigt bra av att bli tvättade i 90 grader också. Och sen är det skönt att ha många så man kan byta ofta och inte behöver tvätta en maskin med masker varenda dag.
Så konstigt att mycket kring covid-19 redan börjar kännas normalt. Ovissheten om hur hösten kommer se ut och vart detta virus är på väg är fortfarande jobbigt, men det är ändå på något konstigt vis...vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar