Lite panik och spänning

Just nu känner jag både panik och spänning inför framtiden. Det är så mycket som är påväg att ändra att det känns svårt att ta in och hantera allt på en gång.

Nästa vecka flyttar vi till Helsingfors. I dagsläge har vi inte en egen lägenhet, men vi får låna en Pers bekants lägenhet under januari. Vi väntar ännu otåligt att få höra om vi får en av de lägenheter vi verkligen vill ha, och kollar varje dag alla sidor vi bara kan komma på efter andra lägenheter. Alltså ett ganska stort panik- och orosmoln. Förslag på tvåor under 800€ i Helsingfors mottas alltså väldigt, väldigt gärna! De största kravet vi har är egentligen bara att det inte är i något jobbigt område. Vi vill gärna kunna ha djur (i alla fall smådjur, alltså inte hund eller katt), och så vill vi helst att den inte ska vara på första våningen.

Jag kommer också för typ första gången inte vara studerande, och det är också en ganska stor omställning med en hel del olika känslor som kastas omkring. I dagsläge har jag inget jobb, men håller på med en grej som jag hoppas att ska kunna utvecklas till ett jobb med en okay lön så småningom. Alltså har jag något på gång, också fast det inte är vad resten av världen tycker att jag ska lägga min tid på (eller det är i alla fall så det känns). Det här är något som jag är väldigt ivrig och spänd inför, och väntar på att få berätta mer om för er!!

En annan sak som också bidrar till paniken och alla de där andra känslorna är att vi nu plötsligt kommer att bo nära familj och vänner igen. Det är faktiskt en ganska stor omställning, också fast man kanske inte skulle tro det. Plötsligt måste man ta så mycket mer hänsyn till människor i sin närhet, för de finns så mycket närmare. Såhär långt i vårt samboliv har det handlat om oss, och vi gör planer enbart utgående från oss själva eftersom alla andra bor så långt bort. Nu så kommer resorna hem till föräldrarna också se helt annorlunda ut. Hittills har jag varit där minst två veckor varje gång, men nu blir resorna mycket kortare. Men förhoppningsvis oftare än tre gånger i året!

Så mycket känslor och tankar just nu!