I september fortsatte jag må dåligt. Mammaledigheten började. Mina föräldrar var på besök och hämtade hit en barnsäng vi lånar eftersom den är lite mindre än den vi köpt och därför passar bättre i vårt sovrum. Jag var äntligen till rådgivningspsykologen och fick prata av mig lite.
Oktober var tung. Jag mådde allt sämre och hade inte kvar någon energi alls. Den här månaden bestämdes det ändå till slut att jag skulle få igångsättningen jag bett om. Så den här månaden kom vår efterlängtade son, och min hyperemesis tog äntligen slut.
November handlade mycket om att lära känna vår nya familjemedlem, och orka med sömnbrist och allt annat som kommer med att ha en nyfödd bebis. Plus återhämtning efter kejsarsnitt. I slutet av månaden skickade vi ut kort till närmare släkt och vänner med Lillens namn.
I december fortsatte småbarnsbestyren och vi gjorde inte så mycket extra. Jag fick äntligen börja öppna min julkalender! Vi berättade också Lillens namn för övriga släktingar och vänner via Facebook. Och så kunde vi vara hos våra föräldrar under julveckan, precis som planerat, trots att det ett tag såg ut som det kanske inte skulle bli av på grund av corona. Året avslutades hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar