Jag har i flera år gjort korta tillbakablicksinlägg om det gångna året. I år har jag knappast väldigt mycket att skriva egentligen. Året har ju varit som det varit.
Januari var tydligen en seg månad, för jag har knappt bloggat om något av värde eller tagit speciellt många foton. En typisk januari, skulle jag tro. Jag passade också på att ha en liten miniförkylning/magsjuka/eventuellt första känningar av graviditeten i slutet av månaden.
Det största som hände i februari var att vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar! Lyckan byttes nästan genast till illamående, tyvärr. Vi var till Pinchos, som vi velat testa hur länge som helst. Vi försökte matcha in besöket en tid på dygnet jag inte mådde illa (för i början fanns det faktiskt såna tider!), men lyckades inte helt. Jag har väldigt nyligen slutat må rejält illa av bara tanken på Pinchos. Tanken fick mig att må illa utan egentlig anledning, för jag mådde inte superilla medan vi var där eller strax efter. Februari var också början på veckorna jag mådde som värst och var sängbunden.
Mars var en bedrövlig månad. Jag spenderade mer eller mindre hela månaden liggandes på soffan eller i sängen och försökte bara ta mig genom dygnen. Jag överlevde mitt första blodprov och första besöket till rådgivningen, men exakt hur jag klarade av att ta mig dit, vara där, och sen tillbaka hem är ännu lite av ett mysterium. Alma ville så gärna vara nära, men lukten av henne fick mig att må ännu mer illa. Så hon var så nära jag lät henne vara, och jag var så ledsen över att jag inte klarade av henne. Att vara utomhus och att få frisk luft bestod för min del av att vara ut på balkongen en sväng ifall jag klarade av att vara uppe en stund. Ofta var det för mycket, trots att balkongdörren var typ 40 centimeter från sängen. Ja, och så var det månaden covid-helvetet började på allvar i Finland, med distansarbete och restriktioner.
I april mådde jag fortsättningsvis uselt, och Alma behövde hålla sig på ännu längre avstånd från mig. Så hon var ledsen och bekymrad. April var också månaden vi hade det första ultraljudet. Efter det berättade vi för våra föräldrar, och senare under månaden gjorde vi det hela "Facebook official". Skönt att äntligen kunna avslöja den riktiga orsaken till varför vi fått avboka både besök till Kimitoön och besök vi skulle fått, till exempel på min födelsedag månaden innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar