I maj överlevde jag ett till blodprov. En läkare gav mig också äntligen lov att börja äta medicin mot mitt illamående, och livet började långsamt kännas lite lättare. Jag började klara av att äta igen, också fast inget var riktigt gott. Vi lyckades åka till Kimito över dagen, första besöket dit under 2020. Vi skrev också på hyreskontrakt för en ny lägenhet och började packa. Jag mådde till och från så bra att jag till och med orkade baka en tårta!
Juni var som tur den månad då jag mådde som allra bäst. Månaden handlade mest om att packa, flytta och städa. Jag hann också med att beställa lite brittiska godsaker. I övrigt skaffades det en del bebisgrejer, till exempel vagnen! Ett av köpen jag av någon anledning sett väldigt mycket fram emot. Det var också dags för det andra ultraljudet.
I juli åkte vi till Ikea och handlade lite möbler till bebisen. Mammalådan kom äntligen. Jag mådde tillsvidare så bra att jag till och med klarade av några kortare promenader, men det började kännas jobbigt eftersom jag snabbt fick sammandragningar. Jag passade också på att tvätta igenom alla bebisens kläder och andra textilier. Vi var också till Kimitoön några dagar.
I augusti kom rekommendationen att man skulle använda masker, vilket gjorde att jag sydde en bunt. Jag började tyvärr må dåligt igen, och den här gången började jag också må otroligt dåligt psykiskt. Som tröst skaffade vi fåtöljen vi länge velat ha. Den kändes dessutom som en passande stol att ha inför alla kommande matningar. I och med den började det mesta inför bebisens ankomst vara skaffat. Jag började försiktigt ta upp att jag nog skulle vilja bli igångsatt i slutet av graviditeten, för jag började känna att jag inte visste hur länge till jag skulle klara av att må som jag gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar