Vecka 37 (23-29.9)

Hur jag mått vecka 37 + tankar

Från och med idag anses barnet vara klart! Sjukt att jag nått den här milstolpen. Känns väldigt bra att vara såhär långt. Från och med idag räknas bebisen alltså inte längre som prematurt vid födseln.

Den här veckan skulle jag egentligen inleda med det andra rutinbesöket till rådgivningsläkaren. Tyvärr blev det här avbokat av någon anledning och det har varit supersvårt att hitta en annan, tydligen. Tiden jag nu fått istället är till en läkare dom inte vet vilka språk som kan, så det kan bli ett till katastrofbesök. Jag kan inte påstå att jag ser framemot det jättemycket.

I och med att jag mått så dåligt fick jag istället flytta nästa veckas rådgivningsbesök till den här veckan eftersom läkarbesöket blir nästa vecka. Det var skönt att få prata av sig lite. Jag fick dessutom en remiss till att träffa en förlossningsläkare för att prata om igångsättning. Jag väntar ännu på att få den tiden, men det känns skönt att nu både psykologen och hälsovårdaren fattat hur dåligt jag mår, både fysiskt och psykiskt. Tyvärr är det väl ännu en rätt lång fight kvar om jag vill bli igångsatt. I alla fall om jag ska tro alla andras historier. Sjukt jobbigt då man är i sånt skick att man inte har någon ork kvar i kroppen, och sen ska behöva fightas för att bli hörd och trodd och tagen på allvar.

I övrigt då? Mår mer illa igen. Och så har det börjat bli obekvämt att ligga ner också. Vilket betyder att jag nu har exakt noll sätt att existera som är ens lite behagligt. 

Att äta och dricka börjar kännas mest bara omöjligt. Utöver illamåendet känns min mage nu också uppblåst precis hela tiden, och som om det inte ens finns lite, lite rum i magen. För det mesta är allt i magområdet obekvämt och på kvällarna gör det ofta också ont. Plus sammandragningar till och från nattetid.

Och så har vi dom konstanta nyheterna om att coronaläget i huvudstadsregionen förvärras hela tiden, och det känns som om det förvärras rätt snabbt. Jag har panik över att det ska komma restriktioner som gör att Per inte kan vara med genom hela förlossningsförloppet. Det skulle förstöra mig psykiskt ännu mer än jag redan är. Det skulle troligen förstöra förlossningen totalt för mig. Kul med en värdelös graviditet OCH en värdelös förlossning liksom. Jag vet att man inte ska ta ut något i förväg, men det är svårt just nu.

I och med mitt mående och att allt är obekvämt och gör ont och är jobbigt just nu är det möjligt att det kommer bli lite tystare på bloggen ett tag. Jag har planerade inlägg, men kanske inte kraften att skriva dom.

Magbild

Fotad 36+0.