Hur jag mått vecka 36 + tankar
Jag önskar så att jag hade något som helst positivt att skriva i dom här veckouppdateringarna. Men nej, allt är nog ganska samma och värre än veckan innan. Jag har haft flera riktigt, riktigt dåliga dagar då allt bara varit ett dis på grund av det, igen, förvärrade illamåendet.
Jag har varit tvungen att hämta ut den andra medicinen jag fick mot illamåendet. Tyvärr får jag bara använda den max fem dagar, vilket är orsaken till att jag inte hämtat den förut. Känns dumt att ha något som funkar bättre, men veta att man inte får använda den liksom. Det får mig absolut att få sämre psykiskt. Men jag var tvungen för att klara av att ta mig till kommande rådgivningsbesök. Medicinen gjorde mig otroligt, otroligt trött, men den tog mycket effektivare bort nästan allt illamående för stunden.
Ungefär i mitten av veckan hade jag äntligen tid till rådgivningspsykologen. Det var superskönt att ordentligt få prata med någon inom vården om hur jag mår, och jag upplevde faktiskt att jag den här gången blev hörd och förstådd. Jag kollade senare upp vad hon skrivit på Oma Kanta, och det känns bra att ha det där, svart på vitt, att jag verkligen, verkligen inte mår bra just nu.
Att äta och dricka blir svårare hela tiden. Normalt dricker jag drygt 2 liter per dag, främst vatten, och har lyckats med det igen nu några månader. Men nu har det igen blivit sämre, och speciellt den här veckan. Jag har svårt att ens få i mig 1,5 liter. Då det kommer till mat får jag nu mest i mig en liten frukost, lite middag, och kanske någon form av små snacks under dagen. En bra dag kan det vara något lite större, matigare snacks, men ibland är det bara några flingor eller en smörgås. Hade jag kunnat välja hade jag typ levt på tomater och salladsblad, för det är bland dom få saker jag tycker är gott längre.
Jag är så himla trött på att må såhär psykiskt och fysiskt dåligt.
Magbild
Fotad 35+0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar