Hur jag mått vecka 34 + tankar
Igen en vecka då mitt mående blivit sämre. Det svalare vädret har såklart varit skönt, men jag har inte mått bra. Det börjar verkligen kännas som om mitt mående både psykiskt och fysiskt är så lågt att det snart inte går att bli värre, och det enda som kan hjälpa är att inte behöva vara gravid mera. Det känns totalt oöverkomligt att det i värsta fall kan gå till november innan det är över. Jag hatar varje sekund.
Jag har nästan inte sovit något alls den här veckan. Jag är sjukt trött hela tiden, men det är näst intill omöjligt att få sömn. Allt är för obekvämt och gör för ont. Det har snart gått en månad sedan jag började spendera både dag och natt på soffan eftersom det är enda stället där jag kan få ens pyttelite sömn.
Illamåendet håller i sig, men jag hade väl inte direkt förväntat mig någon förändring där. Jag har mindre och mindre aptit och det börjar vara svårare att få i sig mat och vätska. Det har återgått till att vara lite av en kamp med mig själv varje dag. Också fast mat inte ger mig samma illamående som i början så är det ändå svårt att äta då inget är gott och det finns noll saker jag vill ha, och det i vissa fall leder till mer illamående. Jag har också börjat bli mer känslig för lukter igen.
Trots att jag med hjälp av bra medicin sluppit halsbränna och sura uppstötningar ett längre tag nu så har det den här veckan delvis kommit tillbaka. Det har hänt tre gånger att jag vaknat av halsbränna någon gång tidigt på morgonen. Inte alls lika farligt som före jag åt medicin för det, men ändå riktigt, riktigt jobbigt och obehagligt. Känns också såååå onödigt att bli väckt av något sånt då jag precis somnat, och sen tar det länge innan jag kan, vågar och lyckas somna om igen, OM jag somnar om.
Jag har överlag bara så otroligt slut på ork. På alla sätt. Varje dag känns lite som en mardröm.
Magbild
Fotad 33+0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar