Idag är första dagen av min mammaledighet! Hur galet är inte det? Jag tycker tiden gått jättefort, också fast större delen av tiden varit hemsk på så många sätt.
Helt ärligt har jag ingen aning om hur jag tagit mig hit. Levande. Och jag har ännu mindre aning om hur jag ska klara av att fortsätta härifrån. Jag mår verkligen så himla dåligt.
Absolut inget ändrar i min vardag bara för att jag nu är mammaledig. Jag kommer fortsättningsvis bara klara av att ligga på soffan dag och natt, precis som den senaste dryga månaden.
Det här var inte alls meningen att bli ett såhär deprimerande inlägg, men det är så svårt just nu att se något positivt eller ens en liten ljusglimt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar