Hur jag mått vecka 28 + tankar
Måendet har verkligen varit lite upp och ner den här veckan. Det var meningen att jag skulle på sockerbelastningen i början av den här veckan, men jag var tvungen att avboka eftersom jag mådde allt för illa. Jag har haft dagar då jag mått väldigt, väldigt illa, men också dagar då jag kunnat göra mycket och mått helt okay, trots ett vagt illamående. Jag har också klarat av att vara i Kimito större delen av den här veckan, men jag har inte haft orken att göra så mycket. Om jag suttit eller stått i samma ställning för länge har jag fått väldigt ont i kroppen och det har varit svårt att röra sig efteråt. Jag har också sovit väldigt, väldigt dåligt eftersom allting varit obekvämt. Illamåendet minskade lite då det blev svalare väder igen, vilket varit skönt. Men jag måste fortsättningsvis äta väldigt regelbundet för att ha någon chans att hålla illamåendet i schack, också under bra dagar.
Den här veckan har jag mest funderat kring sockerbelastningen. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna få det avklarat på grund av illamåendet. Jag mår illa som grund hela tiden, jag mår illa om jag inte äter med några timmars mellanrum, och min panikstörning ger mig ett enormt illamående då jag är nervös för saker och gör också att jag alltid, alltid är enormt nervös inför alla typer av läkarbesök + att jag har stort obehag för blodprov. Lägg till lite fobi för att spy också. Att kombinera ihop alla dom gör i princip att jag inte ens kan ta mig ur sängen på grund av ett så enormt illamående, och ännu mindre åka bil i 20-25 minuter, dricka en sockerlösning och sen ännu behöva vara där i cirka två timmar. Det känns som ett enormt skämt. Jag skulle hemskt gärna göra sockerbelastningen och förstår varför det görs, men det ändrar inte alls på min situation eller mitt mående.
Magbild
Fotad 27+0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar