Senaste två veckorna har jag långsamt jobbat mig genom alla bebisgrejer som behövt tvättas. Jag började med kläderna för att få en bättre uppsikt över vad vi har i olika storlekar, och fortsatte sedan med täcken och lakan och allt annat smått plock.
Jag vet att många tycker det är en väldigt känslosam grej att tvätta alla såna här grejer, men kanske speciellt kläderna, och de blir väldigt berörda av det. Jag kände absolut inget som skilde sig från känslorna jag känner då jag tvättar vad annat som helst. Jag känner liksom inte några "stora" känslor bara för att det är bebisgrejer. För mig är det precis lika tråkigt som vilken annan tvätt som helst. Och jag är helt okay med det.
Ibland känner jag bara att det enda som visas upp är alla de där gigantiska känslorna folk verkar få då de gör såna här saker inför att bebisen ska komma, och att det kan göra att det känns som om det är det enda normala att känna. Men så är det inte. Det är helt okay och normalt att inne känna något speciellt då man tvättar kläderna eller bygger ihop möblerna eller skaffar till exempel barnvagnen. Precis lika okay som att känna tusen olika känslor och bli väldigt berörd då man gör allt det där.
Skönt i alla fall att ha allt sånt tvättat nu! Skönt att kunna vika allt och stoppa undan det i sin byrå. Ännu lite fler saker som hittat sin plats och inte längre är en del av flyttkaoset. Dessutom en sak som kan kännas bra att redan ha gjort då det börjar närma sig och jag kanske inte har så mycket ork till sånt mer, och det kanske dessutom börjar vara svårare att göra grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar