I torsdags råkade jag ut för den största krisen sen vi kom till England. Jag bestämde mig för att utforska lite nya vägar då jag kom hem från stan, bara för att lära känna området. Tyvärr var det inte alls en bra idé. Då jag gick under ett träd kände jag hur något föll i mitt hår. Såklart försökte jag ju plocka bort det, vilket inte var en bra idé, för istället stack det till i långfingret och började bränna något helt otroligt. Tydligen var det en geting eller något annat otrevligt med gadd som hade landat i mitt hår. Innan jag lyckats trassla det ur håret hann jag ännu bli stucken i huvudet. Inte roligt!!
Mitt finger blev helt rött och svällde upp och brände. Där jag hade blivit stucken i huvudet brände det också något helt otroligt. Några tårar vällde upp i ögonen och jag var lite smått i panik. Dessutom visste jag inte helt var jag var. Halvt i chock, halvt i panik irrade jag lite, tittade på kartan lite och lyckades ta mig till ett ställe jag visste var som var. Jag sökte i minnet efter var jag skulle sett det närmsta apoteket, och det var inte alls långt därifrån. Jag letade upp first aid-hyllan och hittade rätt snabbt antiseptic cream som skulle hjälpa mot insektsbett och om man blivit stucken, köade i vad som kändes en evighet och smörjade genast salva på fingret och lite på huvudet. Nästan genast kändes fingret bättre.
Jag gick hem så fort jag bara kunde, och i trappan påväg till lägenheten började tårarna rulla och så fort jag hunnit innanför dörren började jag storböla. Ändå lyckades jag gå och tvätta händerna ordentligt, smörja in fingret ordentligt och smörja in stället på huvudet. Sen meddelade jag Per vad jag varit med om (och lyckades få honom också att panika), och sen satte jag mig och läste sidan om insektsbett och -stick i Pers first aid-bok.
Jag har ingen aning om hur jag lyckades veta vad jag skulle göra och att jag faktiskt lyckades göra något! Helt otroligt! Men det här är nog något av de värsta smärtor jag känt. Och som alltid då det händer dåliga saker och jag har ont så får jag hemlängtan, så då vi gick och lade oss på kvällen började tårarna forsa igen och allt jag ville var att vara hemma hos mamma och pappa. Jag vet inte riktigt vad jag skulle gjort om jag varit tvungen att ligga där ensam och böla, för nu hade jag ju åtminstone någon som finns där för mig och kramar mig och pussar på mig tills det känns lite bättre.
Nu är det bra igen, så jag är glad. Mitt finger är lite lilaskiftande ännu där som jag blev stucken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar