Jag hör till de där som börjar gråta av lite allting. Bland annat filmer, serier och böcker. Både då det händer något hemskt eller ledsamt och då det händer något som jag tycker är väldigt fint eller bra. Så jag gråter både då jag blir glad och då jag blir ledsen.
Jag kan också börja gråta då jag är stressad, irriterad eller frustrerad. Speciellt om jag varit det ett längre tag och det börjar kännas som om saker inte kommer att lösa sig. Då krafterna tar slut och det känns som om det inte finns ens lite ork kvar fast det finns så mycket som inte är löst, då tar jag till tårrna i de flesta fall. Efter det brukar jag till slut orka fortsätta.
Ibland får låtar mig att gråta. Fast då finns någon annan känsla som ligger bakom, men det är låten som till slut får mig att rinna över.
Jag börjar gråta ibland då jag försöker få fram min åsikt eller ska försöka förklara hur jag känner. Speciellt om personen jag pratar med vägrar förstå och/eller anser att jag har fel och inte vet något alls om saker trots att jag vet vad jag pratar om.
Jag börjar gråta ibland då jag försöker få fram min åsikt eller ska försöka förklara hur jag känner. Speciellt om personen jag pratar med vägrar förstå och/eller anser att jag har fel och inte vet något alls om saker trots att jag vet vad jag pratar om.
Eller så gråter jag helt enkelt bara för att jag är ledsen.
Jag gråter på grund av så himla mycket så det är svårt att försöka göra en lista på det. Trots det så är det ändå ganska sällan som jag faktiskt gråter, oftast är jag bara på gränsen och ögonen tåras, men inte mer än det. Sen vissa perioder lipar jag som ett litet barn för allting. Och det är inte jätteofta som det känns bättre efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar