Sånt här är svårt tycker jag. Att sådär bara försöka komma på ett favoritminne. Men jag bestämde mig tillsist att helt enkelt välja ett minne jag tycker om, och det fick bli Oxfordresan jag gjorde i maj 2010. Det var inte det enklaste jag gjort i mitt liv. Resn var planerad till april, men på grund av en viss vulkan var jag tvungen att skjuta upp resan ungefär en månad. Och det finns hur mycket som helst jag kunde berätta, men jag tänker dra en väldigt förkortad version.
Den resan var speciell av många orsaker. Jag åkte över till Sverige och sov där en natt (en första), åkte sedan vidare till Skavsta själv (en första. Att åka dit själv alltså), och flög till London (första gången jag åkte flyg själv). Tog bussen till Oxford (första gången jag besökte Oxford) där jag träffade min pojkvän för första gången på fem(!) månader. Vi hade inte träffats så många gånger sen vi blev tillsammans, så det var väldigt pirrigt. Men att sen stå på stationen och krama honom i flera minuter och få dofta på honom hur mycket som helst var nog något av det bästa jag varit med om. Efter fem månader med MSN/Skype och webbkamera och saknaden som ibland tog över allt annat så var det så otroligt skönt att få vara nära honom, att kunna röra vid honom och se honom i bättre kvalite än webbkamerans skräpkvalite.
Vi var fortfarande i ett stadie där vi inte var helt bekväma med varandra, och trots att vi varit mycket nära vänner under en längre tid så fanns det ändå en del att lära sig då det kommer till att umgås med en person IRL.
Oxford är en mycket vacker plats. Och att vädret var helt underbart under tiden jag var där gjorde inte resan sämre direkt.
Vi besökte ett museum där de hade massor av äckliga kryp som det kändes som om kröp över hela kroppen då man gick förbi. Och pojkvännen hittade en strömbrytare som han såklart måste knäppa lite på. Vi upptäckte att stenarna inte lyste i mörkret på riktigt, de behövde lampan för att lysa. Vi satt ute i solen och gjorde inget speciellt och gick promenader och hittade fina hus. Vi letade igenom mer eller mindre alla butiker för att försöka hitta en studentklänning åt mig. Vi skrattade åt söta fåglar (och en ko).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar