19 december 2009. Viking Line Isabella. Någongång 14.15 - 14.30. Jag träffade en av mina bästa vänner för första gången sedan vi kommit fram till att vi hade känslor för varandra. Vi umgicks inte speciellt mycket med varandra IRL annars heller, så det hela var ganska nervöst eftersom jag är ganska blyg. Jag var nervös och hade tidigare under dagen varit så nervös att jag mått illa. Tänk om det inte skulle funka? Tänk om det inte alls var samma i verkligheten? Tänk om han inte sen i alla fall gillade mig? Tänk om allt bara skulle kännas fel och konstigt?
Han dök upp någon minut efter att jag hade stigit ombord. Mitt hjärta dunkde helt galet fort. Så nervös. Vart skulle jag titta? Ögonkontakt är så jobbigt. Jag kände hur mina kinder brände. Vad skulle jag säga? Hur skulle jag klara av att hitta på saker att prata om? Resan än ändå ungefär 6 timmar lång... Hur ska jag bete mig? Hur ska jag klara av att slappna av? Tänk om jag gör något pinsamt? Hur mycket tankar som helst snurrade runt i mitt huvud. Det är sjukt hur mycket man hinner tänka under de korta sekunder det tar från det att man ser en person till det att personen står framför en.
Hur resan slutade? Hmm... Vad kan jag säga? Han är fortfarande en av mina absolut närmaste vänner, en av personerna jag litar mest på och han är (antagligen) den som vet mest om mig. Ja, och så har vi varit ett par i drygt 1 år redan. Så jag kan väl säga att dagen slutade bra.
Låter helt förträffligt bra!!
SvaraRadera