Det här blir ju inte heller ett speciellt långt inlägg. Det finns inte så hemskt mycket att berätta om det här.
Maj 2010. I Oxford. Jag var 19. Det kändes som jag var sist i världen med det. Ingen annan var längre okysst då de var 19 (Ja, jag inser att det inte är sant).
Och de som har någon form av koll på mig och min pojkvän kommer att märka att vi hade varit tillsammans redan 5 månader då. Det tog alltså ett tag... Men kan ju "försvara" det med att vi inte träffats speciellt många gånger under de där 5 månader. Tror de dagarna vi träffats under tiden vi varit tillsammans då skulle gå att räkna på en hand, möjligen två. Men vi pratar alltså om färre än 10. Orsaken till att det inte hände tidigare var för att jag inte ville.
Men jag tror vi tagit igen de där 5 månaderna by now.
Nu är ju inte det här en bild på min första kyss. Men det är ett foto taget under samma resa. |
Och vet ni vad två av de många, många, många sakerna som gör att jag älskar min pojkvän är? Hans tålamod och att han respekterar mig. Jag har aldrig känt mig tvingad eller pressad att göra något jag inte känt att jag velat göra eller inte känt mig redo för. Han har kanske frågat eller undrat över det, men aldrig ens nästan antytt att han skulle tycka att det är jobbigt eller "fel" av mig. Jag älskar honom ofantliga mängder för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar