Födelsedagar har aldrig varit överdrivet speciella för mig. Det har aldrig hänt något speciellt. Det är egentligen bara tre födelsedagar jag minns, bara för att de står ut på något sätt. 17-årsdagen, 18-årsdagen och 20-årsdagen.
Min 17-årsdag firade jag tillsammans med en massa kompisar. Vi åt kaka (minns ni den? ;)) och hade roligt en hel dag. Jag var så himla lycklig.
Att fylla 18 handlade för mig aldrig om att få dricka alkohol lagligt, eller något i den stilen. Visst kändes det speciellt att äntligen bli myndig, men till skillnad från många andra betydde alkoholdelen inte så mycket.
Några år före jag fyllde 18 skämtade jag om att jag ville fylla 18 i England. Det var inte så att jag på allvar trodde att det skulle bli av. Men planen kändes mer och mer lockande, och det slutade med att Danella och jag spenderade en vecka i London. Jag fick alltså fylla 18 i England.
Jag vet att de flesta inte räknar klockslaget då de fyller år, men det gör jag. 12:14 (finsk tid) dagen då jag fyllde 18 stod jag på King's Cross railway station, vid platform 9 3/4. Nördigt, jag vet, men för mig var det viktigt.
Den enda alkohol jag drack under den där veckan var smakprov på nåt då vi var på flygfältet då vi skulle åka hem (minns inte ens vad det var längre, minns bara att det smakade russin om man blandade det med kokis).
Efter resan blev det middag tillsammans med några av kompisarna på Åland.
20-årsdagen minns jag väl mest för att det inte var så längesen. Jag fick massa saker jag ville ha. Bland annat en symaskin!
Oooh, och ett år hade jag en England-kaka!! :D
AAAH, jag vill till England igen :( som tur är kommer jag dit i sommar :D
SvaraRadera