Det känns svårt att skriva om tredje trimestern eftersom det känns som jag har hunnit glömma en hel del då vardagen nu är så fylld av annat. Jag har försökt gå igenom inläggen jag skrivit varje vecka och plocka ihop någon form av sammanfattning, precis som tidigare trimestrar.
Efter att ha mått lite bättre under en stor del av andra trimestern började jag må illa igen under den tredje. Illamåendet blev värre och värre, och jag tappade också den lilla aptit jag haft. Sista veckan åt jag egentligen bara stekt äggvita, rostbröd och kokt potatis. Också fast det aldrig blev riktigt lika hemskt som under första trimestern så mådde jag nog riktigt, riktigt illa igen, speciellt sista veckorna. Det spelade ingen roll om jag åt eller lät bli, båda gjorde att jag mådde illa.
Jag led också av sura uppstötningar och halsbränna. Jag vaknade ofta under nätterna för att något kom upp i halsen, och i värsta fall upp i näsan. Som tur var fick jag en fungerande medicin för det, och efter det blev det bättre. Till och från kunde jag ändå vakna av halsbrännan, men det var ändå enormt mycket bättre än utan medicin.
Jag sov riktigt, riktigt dåligt, och det gjorde att jag var trött hela tiden. Mot slutet sov jag bara 1-2 timmar åt gången, sen behövde jag sätta mig upp igen eftersom höger ben och höft domnade så det gjorde ordentligt ont. Eller så fick jag sendrag i vänster ben. Och så led jag också av restless legs till och från. Det kändes enormt jobbigt att aldrig riktigt få sova, och det tillsammans med allt annat gjorde det extra tungt. Jag flyttade till soffan i augusti och sov där resten av graviditeten eftersom det inte var lika mjukt som sängen, och därför gjorde det möjligt för mig att sova ens lite.
Jag hade igen till och från foglossningssmärtor som då det var som värst gjorde så jag knappt kunde gå alls. Jag började också få en massa sammandragningar i tid och otid. Från att ha kunnat gå lite korta promenader fick jag nu sammandragningar om jag gick ens lite.
Under tredje trimestern erkände jag också äntligen för mig själv att jag mådde psykiskt riktigt dåligt. Jag hade nog mått dåligt hela graviditeten, men nu gjorde det en rejäl sväng neråt och jag mådde otroligt dåligt. Men det var skönt att erkänna det för sig själv, vilket i sin tur gjorde att jag pratade ordentligt om det både med en vän och på rådgivningen, vilket sen i sin tur gjorde att jag fick gå till rådgivningspsykologen.
En stor del av den här trimestern känns som den handlade om att ligga ner så mycket som möjligt. Speciellt sista veckorna känns det som det enda jag riktigt kunde var att ligga ner, för det var det bekvämaste av alla obekväma alternativ. Allt var verklige obekvämt sista tiden, och jag mådde illa oberoende av hur jag var.
På grund av mitt mående genom hela graviditeten, och att jag psykiskt mådde riktigt, riktigt dåligt fick jag min önskan om att bli igångsatt beviljad utan större problem. Så fort jag fick ett datum för det kändes det psykiskt lite lättare, för jag visste då att det snart, snart skulle ta slut!
Magbilder
Här började magen synas. Också fast jag såhär i efterhand kanske inte tycker den syntes så mycket i början av tredje trimestern. Min mage var inte heller jättestor i slutet av graviditeten, tycker jag själv. Det var väldigt sent som jag började tycka magen var i vägen och jag började få problem att göra saker ibland. Utöver mitt mående då, såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar