En sådan jul det varit. På grund av rådande rekommendationer och läget i landet, och världen, funderade vi länge på hur vi skulle göra med julfirandet i år. Efter många om och men, och efter att ha pratat med både mina och Pers föräldrar om det, bestämde vi oss för att åka och hälsa på dom precis som planerat, och precis som alla tidigare jular. Skillnaden den här gången blev att vi inte träffade någon annan utöver bådas föräldrar.
20:e åkte vi iväg. Bilen blev rätt fullpackad med grejer, ungefär 90% var nog Lillens. Och vi kom iväg flera timmar senare än planerat. Att starta senare än tänkt är troligen något vi får vänja oss vid. Eller okay, vi brukar alltid ha svårt att faktiskt starta den tid vi tänkt, men nu blev det betydligt senare än planerat. Det här blev Lillens första längre bilresa så vi var väldigt inställda på att vi skulle behöva stanna på vägen. Men bilresan gick hur bra som helst, och eftersom han sov gott hela vägen behövde vi inte stanna!
20-24 bodde Lillen med mig hos mina föräldrar eftersom Per jobbade dagarna innan jul. Och 25-27 var han med Per hos hans föräldrar. Per var till oss ungefär varje dag en sväng ändå, och jag var till dom, så helt utan varandra var vi inte. Men åh så skönt det var att få lite egentid och någon natts bättre sömn!
Dagarna kändes som om de mest flöt ihop lite, i och med att det inte blev några av de vanliga besöken till släktingar och bekanta. Mycket kretsade kring Lillen eftersom bådas föräldrar bara träffat honom en gång förut eftersom läget är som det är. Resten av tiden bestod nog mest bara av att slappa och njuta av julen för min del.
Julaftonen firade vi hos mina föräldrar, och juldagen var vi hos Pers föräldrar. Den enda besvikelsen för mig var att julskinkan mamma och pappa hade köpt visade sig vara dålig! Julskinkan är ungefär det godaste på julbordet, enligt mig. Så himla synd att den var oätlig i år. Men som tur är fanns det en hel massa annat gott att äta ändå!
Jag fotade verkligen superlite under veckan. Nästan alla bilder är på Lillen. Men några har jag i alla fall tagit på andra grejer.
Glögg och godis hos Pers föräldrar under juldagen.
Lite, lite snö bjöd julveckan på i alla fall. På juldagen blev det lite, lite vitt på marken.
Alma höll som vanligt vakt i fönstret. Och skällde till då och då, både då hon såg något och då hon inte såg något ovanligt.
Jag tror jag nämnde i förbifarten att jag var sugen på räksmörgås, så på annandagen fixade mamma ihop räksmörgåsar. Så himla gott!
Julveckan var nog något jag verkligen behövde i år. Julen hade på något vis varit min målbild under det här tuffa året. Jag skulle inte längre vara gravid, jag skulle kunna äta en massa god mat, jag skulle få umgås med mina föräldrar efter att knappt sett dem alls under hela året, och jag skulle få lite avlastning och några dagar barnfritt. Jag hade såklart hoppats på att corona skulle gett med sig lite så julen skulle fått vara lite mer normal, men så blev det ju tyvärr inte. Men det var ändå en bra vecka. Att få se bådas föräldrar tillsammans med Lillen var så fint och värt så himla mycket för mig.
27:e åkte vi tillbaka till Helsingfors igen, och vi lyckades ta oss hela vägen hem utan att behöva stanna på vägen. Och i alla fall jag kände att jag hade lite mera ork igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar