Skammen över att vara smal

Förut skulle du skämmas om du var lite rund, idag vill media, och folk i övrigt, att du ska skämmas om du är smal. Fy på dig om dina lår INTE tar i varann då du står upp. Fy på dig om din mage inte valkar sig. Fy på dig om du inte behöver plus size-kläder. Det ska pekas finger och visas upp, titta på mig, JAG är mycket, mycket finare än dig, på mig finns det något att ta i och min mage är inte platt! Det är något fel på dig om din klädstorlek är "för liten".

Jag har alltid varit smal. Det är inte ett val jag gjort. Jag har inte varit det genom dieter eller träning, även om jag kanske på sista tiden börjat träna lite och tänka aningen mer på vad jag äter så är jag lat och stoppar i mig det jag vill snarare än det min kropp kanske skulle må bäst av. Jag är kinkig då det gäller mat och äter för att det är gott, är det inte gott ser jag ingen idé att äta det. Har sällan lust att äta en sallad om jag går till McDonalds, känns onödigt att gå till McDonalds om en sallad är vad man är ute efter, också fast den faktiskt är god. Jag är en person som i många fall äter ganska gigantiska portioner, men det syns inte på mig.

I lågstadiet fick jag höra folk undra om jag var sjuk, och det var inte förrän i gymnasiet ett besök till skolans hälsosyster inte kändes jobbigt. Det var först då det inte klagades på min vikt, hon tyckte det inte var ett problem om jag alltid varit smal. Ett problem skulle vara om jag plötsligt gått massor ner i vikt, eller verkligen skulle vara sjukligt smal - vilket jag inte är. Ont gjorde varje negativ kommentar, jag visste ju att jag inte hade ett problem, men till slut var det nästan så man trodde på det själv. Är jag sjuk? Är jag dålig? Borde jag se ut på ett annat vis?

Det känns som om man som en smal människa nuförtiden borde pälsa på sig kläder, gömma sig och inte visa upp sin kropp, ens fast man gillar den. Det är "fel" att se ut så.Varje rund person som vågar visa sig i lite mindre kläder eller i baddräkt hyllas till skyarna, medan en smal som kanske gått igenom minst lika mycket trauma för att våga gå till stranden kan mötas av negativa kommentarer, endast på grund av sin kroppsform. Men av någon anledning verkar det i vissa fall vara mer okay än att säga något negativt om någon som är större. Varför ska det vara så?

Det folk i vissa fall inte verkar förstå är att det för vissa är minst lika svårt att gå upp i vikt som det för andra är att gå ner i vikt. Det spelar ingen roll hur mycket man äter, det bara inte händer. Och jag vill också påpeka att en smal person har precis lika många kroppsnojor som vilken annan person som helst. De försvinner inte bara för att du är smal. Och tänk om jag trivs med min vikt? Tänk om jag i hemlighet är glad över att vara smal utan att behöva jobba för det? Är jag en dålig människa då? Nej, det är du faktiskt inte! Jag är mycket, mycket glad över att vara smal och skulle inte vilja vara rund. Världen har ett väldigt stort problem med fetma som det är, men mår du bra i dig själv och din vikt, liten som stor, inte är ett hot mot din hälsa eller liv, då fine. Jag bryr mig faktiskt inte väldigt mycket, mår du bra är det så du ska vara!

Jag vill också påpeka att jag på inget sätt förespråkar ätstörningar eller liknande. Det är inte ett bra sätt att få utseendet man vill ha. Jag har själv aldrig haft någon, och känner mig lycklig över att ha sluppit det. Jag tycker mest bara att det är fel att media, men också folk överlag, bestämmer att endera det ena eller det andra är fel. Det är väl båda minst lika rätt? Det är bra att media har börjat plocka in större modeller, men det är lika fel att helt lämna bort de smala som det är att lämna bort det runda.