Nu har pojkvännen åkt till Pargas, och jag har insett att jag har blivit en av de där som saknar sin partner så for man är ifrån varandra. Men jag hör åtminstone inte (ännu) till de som på riktigt är jobbiga och i sina 500 dagliga FB-uppdateringar aldrig skriver om något annat än hur mycket de saknar sin pojk-/flickvän. Det känns som om det här veckan kommer att bli lååååååång (fast jag ska plugga engelska, försöka få klar universitetsansökan till Sverige och hinna läsa massor).
Nu ska jag läsa Hjärtat får inga rynkor (Mark Levengood) tills pojkvännen kommer till Pargas och jag får prata med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar