Vem är jag?

Jaha. Så det blev en ny blogg, trots att jag ogillar då folk byter bloggar. Jag har länge haft lust att blogga på svenska istället för engelska, så här är jag nu. På svenska. Jag lovar er inte intressanta, korta eller bra inlägg. Däremot lovar jag att jag ska dela med mig av mina tankar och funderingar, och antagligen också av mina dagar.

Jag hatar att presentera mig. Att skriva är visserligen roligt, men då det kommer till att försöka skriva om vem jag är och hurdan jag är, då tar det stopp. I ungefär två månader har jag hållit på skriva en personal statement som är en del av universitetsansökan till England. Usch och fy och urk och BLÄ säger jag! Jag börjar få nog av att berätta vem jag är, och försöka få det att låta speciellt och bra och fint. Så, här är ett försök att presentera mig själv, utan att försöka låta duktig eller intressant.

De nio första åren av min skolgång gick väl...bra. Jag vet inte vad jag kan säga. Jag var en lugn och duktig elev, och gjorde riktigt bra ifrån mig även fast jag var dålig på att läsa läxor. Efter de där nio åren flyttade jag till Åland för att gå gymnasiet. Ett av de bästa valen jag hittills gjort, tror jag. För det mesta trivdes jag som fisken i vattnet. Underbar skola och underbara lärare och underbara vänner och en mer eller mindre underbar plats. Vad mer kan man önska sig? Så, jag tog studenten i juni 2010 och flyttade sedan tillbaka hem till mamma och pappa, där jag fortfarande bor. De är väl de senaste drygt tolv åren sådär i korthet.

Jag älskar att skriva. För att vara lite dramatisk kan jag ju säga att utan skrivadet skulle jag inte vara någonting, för det är mitt allt! Nej men allvarligt, jag har berättat sagor och historier ungefär så länge jag har kunnat prata, och börjde skriva ner en del då jag sen lärde mig skriva. Och intresset har hållit i sig. Just nu jobbar jag på universitetsansökningar och hoppas på att till hösten börja plugga til journalist. Det enda yrket jag under de senaste åren har känt att skulle passa mig. Det enda jag känner att jag skulle kunna jobba som resten av livet.

Jag har världens finaste och härligaste pojkvän (Ni kan låta bli att protestera, jag vet redan att en stor procent av världen vill klaga och säga att deras pojkvän är bäst. Men alltså, inte för mig.) som också är en av mina bästa vänner. En bästa vän blev han redan några år innan vi blev tillsammans, och jag hoppas att han kommer att vara det ännu många, många, måånga, många år till. Jag kommer att skriva mera om honom i ett senare inlägg, så jag tror jag kan lämna det här, för tillfället.

Jag älskar Harry Potter-serien, hatar ärtsoppa (Jag anser att det ser ut som om någon redan skulle ätit det, och det skulle kommit upp tillbaka. Redan lukten får mig att må lite illa.), äter inte ananas (P.g.a. en magsjukeincident då jag var liten) fast juice/saft/glass som innehåller ananas går bra.

Jag pratar inte finska, är född 12 mars 1991, och gillar inte barn speciellt mycket. Jag är ganska blyg (Fast det har blivit bättre) och är något av en tidspessimist.

Jag vet inte vad mer jag kan berätta. Om ni inte känner mig så kommer ni antagligen lära känna mig genom att fortsätta läsa bloggen, annars är det bara att fråga saker. :)

Följ min blogg med bloglovin