Det var det!

Puh! Det var dom inläggen det! 

Jag kommer troligen komma på tusen grejer till senare, och kanske slänga in fler inlägg då. Hehe. Dels vill jag dela med mig av grejer, för jag vet att jag älskar att läsa om bröllopsgrejer. Speciellt under planerandet. Men också för att jag själv ska komma ihåg allt senare. 

Om det är något jag inte har skrivit om, men som ni gärna vill läsa om, skriv en kommentar! Jag skriver gärna fler inlägg om det är något speciellt ni vill läsa om, och svarar mer än gärna på frågor. Jag minns att jag ibland kände att det var supersvårt att hitta svar eller exempel på saker, hur jag än letade. Ibland kände jag mig riktigt vilse i vårt planerande. Det var så lätt att hitta info och råd och exempel för amerikanska och brittiska bröllop, och till viss del även svenska. Men finlandssvenska/finländska bröllop visade sig vara svårare.

Så småningom ska det börja dyka upp inlägg om bröllopsresan också!

Var allting är köpt

Det här är ett inlägg som jag vet att inte alls kommer vara intressant för en del. Men jag vet också att då jag letade efter vissa bröllopsgrejer skulle jag ha uppskattat om någon berättade varifrån grejerna var. Därför har jag valt att plocka ihop en lista med var mer eller mindre allt från vårt bröllop är köpt.

Genom att trycka till vänster (alltså på grejen) så kommer du till inlägg där du kan se grejen, och till höger finns en länk till butiken eller den exakta produkten. 

Smycken
Hårsmycken - pärlor - AliExpress/Yuanmeng (tyvärr finns inte produkten kvar hos dom)

Kläder
Mina skor - AliExpress (försäljaren finns inte kvar längre)

Bordsdekorationer
Burkar - Familj och grannar
Små ramar (användes som info om vår hashtag) - Ikea Vanda
Större ramar (användes till info vid gästboken och photobooth) - Ikea Vanda

Pappersgrejer

Övrigt
Fotograf - Julia Lillqvist
Bröllopsresan -Tui (Sensimar Kalliston Resort and Spa by Atlantica)

Om du tycker något saknas, eller om det är något speciellt du vill veta mer om, så är det bara att höra av sig!

Några foton från bröllopet

Alla foton är tagna av vår fantastiska fotograf Julia Lillqvist.



























En helg hem-hemma

Under helgen var vi hem till Kimito. Vi kände att det var dags eftersom det var två månader sen sist. Vi hade till och med tur och fick njuta av sol under söndagen. Skön omväxling till allt regn som kommit på sista tiden.

Alma hittade ett nytt favoritställe att ligga på. Perfekt för att hålla koll både på vad dom hände ute och för att bättre ha översikt över var alla var som var på nedre våningen i huset.




Jag blir så glad över alla höstiga färger! Speciellt då det var sol och fint också.


Vi tog en kort promenad i skogen, precis ovanför huset. Alma var så otroligt glad att hon hann stå still kortare stunder än vanligt då hon är ute hos mina föräldrar. Allt var spännande, och det var sååå roligt att springa runt. Men speciellt långt ifrån oss vågade hon sig inte. Helt förståeligt då man är så kort att man knappt kan se över blåbärsrisen och lingonrisen. Speciellt då det är lite mossa under och man sjunker ännu djupare ner.







Innan vi åkte tog jag en titt på årets pumpaskörd. Jag tyckte det blev ett väldigt roligt foto då mamma lyste på dom med ficklampa. Och lite kusligt!

Tack-korten

Det tog oss ganska länge att få iväg våra tack-kort. I och med att vi inte lyckades, eller hade ordentlig tid, välja ut våra porträttfoton fören mitten av augusti, och sen väntade vi på klistermärkena (som verkade hamnat på villovägar då det tog månader för dom att komma fram) vi piffade upp kuverten med, så korten skickades inte ut fören mitten av oktober.

Vi funderade ett bra tag på hur vi ville göra våra tack-kort. Om vi skulle göra bara ett foto med tack på, som många verkar göra, eller om vi ville göra något mer personligt. I slutändan bestämde vi att vi ville lägga lite mer tid på korten, och kunna skriva några rader till var och en som deltog i vårt firande på ett eller annat sätt. Det gjorde också att det drog ut på tiden med att få dem skickade.

Vi valde att framkalla ett av våra porträttfoton (fotat av Julia Lillqvist) via Ifolor. På baksidan skrev vi bara kort tack, våra namn, och datum.


Sen köpte vi vita A6-kort från Sinelli i Jumbo. Jag fixade sedan ihop en enkel design som vi sen printade på ena sidan av kortet. Fonten är monmica demo

På andra sidan printade vi Tack och sen gästen/gästernas namn. Under det skrev jag sen för hand lite kort tack för gåvan vi fick, och för att de var där, och lite sånt. Exakt vad som stod var såklart beroende på gäst, och så vidare. Fonten är LillyBelle.

Den här gången fick det bli vanliga vita kuvert. I och med att vi valde att framkalla fotona i en storlek större än vanliga A6 så fick det bli C5 kuvert, också fast de var allt för stora. På kuvertet lade vi också ett klistermärke, som vi tyckte piffade upp de tråkiga, vanliga, vita kuverten en hel del!

Lite tankar kring ett och annat vad gäller (vårt) bröllop

Det här blir troligen ett suuuuuuperlångt inlägg, för det här fick bli något av ett samlingsinlägg med en massa olika grejer vad gäller vårt bröllop. Lite tankar kring ett och annat, och sånt som inte riktigt passade in i andra inlägg.

Efternamn
Både Per och jag valde att behålla våra egna efternamn. Jag funderade nog lite hit och dit, redan lååångt innan vi hade satt ett datum för vårt bröllop, men ju närmare vi kom till att behöva bestämma något, desto säkrare var jag att jag ville behålla mitt eget. För mig är mitt efternamn en viktig del av min identitet, också fast jag inte riktigt vet varför. Jag trivs med mitt namn, och det är inte sådär ENORMT vanligt att ha som finlandssvensk. Det är väldigt, väldigt få som har samma för- och efternamn som mig, medans om jag skulle bytt efternamn skulle jag blivit en bland många, många, måååånga andra med exakt samma namn. En annan orsak till att jag inte kände för att byta är att vi inte har bestämt vad eventuella barn ska få för efternamn, det är ännu väldigt öppet. Väljer vi Pers tar jag troligen dubbelnamn, men använder bara "mitt eget" sådär till vardags. Men i och med att barn inte väldigt aktivt planeras (och man vet ju inte ens om vi kan få barn, i och med att vi aldrig försökt), så är det inget vi behöver bestämma precis nu.

Drinkbiljetter
Vi kunde välja dryckespaket för våra gäster, men vi vet väldigt lite om alkohol sådär egentligen, och har inte ett stort intresse att lära oss. Vi visste också att det var väldigt blandat vad våra gäster vill dricka till maten. Vi valde därför att ge alla dryckesbiljetter som de kunde använda till (utvalda) vin, öl, läsk eller cider under middagen, och efter det öppnade baren och de kunde själva köpa vad de ville ha. Vi hade inte råd att ha en öppen bar, och vi var inte heller alls intresserade av att betala för våra gästers alkoholintag. Jag har aldrig varit en stor alkoholdrickare, och jag tycker fulla människor är väldigt obehagliga. Det att det inte är fri tillgång till alkohol brukar minska på hur mycket folk dricker. Det föll sig därför väldigt naturligt för oss att alla fick köpa det de ville ha själva senare under kvällen.

På borden fanns såklart vatten. På borden fanns dessutom lokal äppeljuice. Vi ville gärna erbjuda något alkoholfritt alternativ vi tyckte om, och som alla kunde dricka så mycket de ville av.

Dryckesbiljetterna knåpade jag ihop själv, och så printade vi ut dem här hemma, klippte dem (jobbigare än man kan tro!), och buntade ihop dem.


Skyltar
Skyltarna som visade vägen mellan kyrkan och festlokalen fixade vi ihop själva då vi var hos mina föräldrar några veckor innan bröllopet. Vi använde oss av lite restbitar virke och skivor från något tidigare projekt som inte längre behövdes, och sen restfärg som inte behövdes mer. Vi började med att måla skivorna vita så texten skulle synas bättre. Bokstäverna, pilen och hjärtat fixade jag på datorn, printade ut, och klippte ut. Sen ritade jag med blyerts runt dem på skivorna, och så fyllde vi i med några lager färg. Det tog en stund att fixa, men resultatet blev snyggt! Mina föräldrar fixade sen dit pinnar så vi kunde slå ner skyltarna i marken.





Välkomstpåsar
För de gästerna som övernattade på Storfinnhova under helgen fixade vi ihop små välkomstpåsar med vatten, lite gott att äta (ett hembakat chokladkex, Susu och en myslibar), och sen lite kort info dom kanske kunde behöva. Påsarna borde ha tänkts igenom lite bättre vad gäller allergier, men vi lämnade dom lite för sent, och sen i stressen med att fixa dom, plus allt annat som behövde göras, glömdes det bort i och med att det inte var det viktigaste som behövde fixas inför bröllopet. Påsarna uppskattades i alla fall av många av de som övernattade där.


Att hinna äta
Jag hörde och läste på många ställen att brudparet aldrig hinner äta ordentligt under sitt bröllop. Jag tyckte det lät lite underligt, och tänkte att vi ska minsann hinna äta! Så fel man kan ha. Visst åt vi, men vi hann aldrig äta så mycket som vi gärna skulle ha velat, och vi hann aldrig njuta av maten. Jag minns knappt vad som fanns i buffén, och jag minns väldigt lite av vad något skulle ha smakat (och det jag minns är från då vi åt av det efter bröllopet). Ingendera av oss hade ro eller tid att på allvar sitta ner och äta och njuta. Det hände så mycket saker, vi var så uppspelta, och det fanns så många som ville prata med oss. Vi fick med oss en massa av den goda maten då vi åkte från festen, så vi åt av den ännu efter klockan 1 på natten, men inte ens då hade vi riktigt ro att sitta ner och njuta av maten, men man hann i alla fall bättre smaka på den. Så, att brudparet inte ordentligt hinner äta eller njuta av maten måste jag tyvärr säga att jag upplevde som sant.

Önskelistan
Vissa anser att det är "fult" att önska sig pengar, men det var ändå det vi gjorde. Vi hade några andra grejer, bara köksgrejer vill jag minnas, också på vår önskelista (och dom grejerna vi fick har varit i nästan daglig användning!). I och med att vi snart varit tillsammans åtta år, och bott ihop sedan september 2011 så har vi samlat på oss det mesta vi behöver och har plats med, vilket gjorde att vi inte riktigt ville ha så mycket grejer. Några dyrare och bättre kastruller och stekpannor behövde vi, så vi lade några förslag på sådana i önskelistan, och fick en kastrull och en stekpanna som vi älskar! Vi var ärliga och skrev att vi inte egentligen behöver något, men för den som ändå vill ge oss något så finns en önskelista på vår hemsida. De festa valde ändå att ge oss ett bidrag till bröllopsresan. I och med att vår bröllopsresa blev dyrare än planerat hade vi inte själva råd att lägga till all inclusive som vi så himla mycket ville ha, så därför önskade vi oss pengar till det, och kunde med pengarna vi fick lägga till det vi ville ha, och vår resa blev lite extra speciell.

Personligen tycker jag inte det är fult eller oartigt att önska sig pengar. Så länge man inte bestämmer att alla MÅSTE ge något (kuvertavgift är en annan sak, som jag dessutom inte vet så mycket om, och därför inte har någon åsikt om), eller förväntar sig att alla ska ge massor! Jag tycker också det är mycket mer okay om man önskar sig pengar för en väldigt specifik sak, och också berättar det i sin önskan.

Vi blev väldigt glada redan av att folk ville fira tillsammans med oss, och det var det viktigaste för oss!

Dagen går så fort
Herregud, JA! Det kändes ju nästan som om man bara hann blinka och så var bröllopsdagen över! Det hände saker precis hela tiden, så man hann liksom inte ta in allt. Man skulle helst vara med överallt, och prata med alla, men tiden gick så fort så man hann ju inte! Jag skulle behöva uppleva den där dagen några gånger till, så jag skulle hinna med allt.

Det kommer kännas tomt då bröllopet är över!
Ja, visst kändes det tomt då vi plötsligt fick ledig tid igen, och inte allt kretsade kring vårt bröllop mer. Jag har läst om fler som säger att det kändes otroligt tomt och konstigt, och att de saknade det. Jag har till och med sett artiklar om hur man ska göra för att inte bli tokig av att inte ha något att göra efteråt. Som sagt, jag håller med om att det blev tomt. MEN jag håller inte med om att det var jobbigt. Jag var så glad, och så slutkörd, då vi kom tillbaka hem till Helsingfors på söndagskvällen efter bröllopet. Vi plockade undan de bröllopsgrejer som hade någon egen plats, och allt resten blev i en låda som ingendera av oss ens rörde på flera månader. Jag var så glad över att planerandet och fixandet äntligen var över! Jag behövde ingen artikel som berättade för mig hur jag skulle bli av med abstinensen då man inte längre hade bröllopsgrejer att fixa! Det bästa som fanns var att få göra absolut ingenting alls. Och kunna prata med Per, och andra människor, om vad som helst. Och kunna umgås med Per, och ha tid för riktig fritid. Jag saknade faktiskt inte bröllopsplanerandet alls. Jag var bara lycklig över att det var över!

Wedding favours
Det här var också en sak vi fundera kring länge, och ändrade oss säkert 10 gånger. Det slutade med att vi valde att inte ha något sånt. Vi kände att vi inte ville spara på en massa andra grejer i vår budget för att försöka ha plats för små gåvor till alla våra gäster. Vi tyckte också båda att om vi skulle vara gäster på ett bröllop/annan fest så skulle vi inte förvänta oss att få en gåva då vi dessutom redan blir bjudna på fest och god mat. Jag har inget ont att säga om den traditionen, men jag känner inte heller att den är speciellt viktig. Visst är det en fin tanke, men vi valde bort den för att vi inte hade råd, och för att vi kände att den var väldigt onödig, speciellt i och med att vi redan bjuder på annat.