Andra hälften av Kimitoresan

Söndag 9.7

På söndagen hade vi inget speciellt planerat i och med att det var konsert dagen innan. Det var mest att aktivera James hemma hos mamma. Och så var Per, mamma och James en snabb vända till återvinningsstationen med lite grejer, medan jag blev kvar hemma och gjorde middag.

Måndag 10.7

Måndagen var också en dag utan speciella planer. James blev rädd för något ute någon av de första dagarna han och Per var på Kimitoön, vilket resulterade i att han i princip helt vägrat vara ute och leka under hela tiden här. Troligen var det något som hade ljud då det blåste som han blev rädd för. På söndagen gick han med på att vara ut en kort stund i Pers famn. Och på den här dagen gick han med på en promenad i famnen, och sen klarade han av att vara ute i sandlådan en stund. Och sen ville han blåsa såpbubblor en lång stund. Det resulterade i att han var ute över en timme utan problem. Tyvärr höll inte intresset i sig, för på eftermiddagen ville han inte vara ute annat än att blåsa mera såpbubblor. Men det har i alla fall blivit bättre då han lite gått med på att i alla fall vara utanför ytterdörren, för först ville han inte ens det.

Jag var så otroligt trött den här dagen. Alltså SÅ trött. Sen sov James väldigt oroligt efter att jag hade nattat honom, så det resulterade i att jag gick och lade mig redan strax innan 22 den här dagen. James sov ändå fint hela natten, fast det verkat som han skulle vakna när som helst hela tiden innan jag gick upp och lade mig.

Tisdag 11.7

Den andra halvan av vår Kimitoresa tog vi det ganska mycket mer lugnt än första halvan. Och det var planerat! Vi ville få så mycket som möjligt gjort första veckan så vi kunde fokusera på annat den andra veckan.

Jag började dagen med att vakna av att James kramade mitt ben, för han hade tydligen vänt sig under natten och låg plötsligt med huvudet i fotändan. Just nu är han ganska söt då han vaknar på morgonen, för han vaknar och meddelar "färdig!" för att han sovit färdigt.

Per kom hit, och vi la upp en del grejer till försäljning och la upp sånt som skulle ges bort. Jag hann också få in lite, lite, lite jobb under dagen. Jag hade tänkt göra en massa jobb under dom här senaste veckorna, men det har inte funnits tid, och det har stressat mig enormt.

Och det var nog det "viktigaste" vi gjorde den dagen.

Onsdag 12.7

På onsdagen hade vi program inplanerat igen! Vi bestämde under måndagen att vi den här dagen skulle prova på lekland. Vi har länge tänkt göra det, men har inte känt för att åka dit under värsta sjuksäsongen, och där emellan har det glömts bort. Nu då vi ändå hade hundvakt så vi båda kunde åka med tyckte vi att vi skulle prova! 

Det blev lite stressig start dit, och jag lade på mig crocs då jag gick till bilen med saker. Sen då vi var nästan framme insåg jag att jag fortfarande hade crocs på mig, fast jag hade tänkt byta skor! Inte för att det spelade så himla stor roll, för skor har man ändå inte på sig på leklandet, och efter det skulle vi bara en snabb sväng till butiken.

James sov på vägen dit, som vi planerat, så han hann med sin dagssömn och skulle orka leka. Han vaknade precis innan vi var framme, och hann äta en fruktklämmis innan vi gick in. 

Vi hade valt att åka till Leos Lekland i Åbo.

James tyckte det var spännande, men var nog lite fundersam först och ville mest vara i famnen första 20-30 minuterna. Som tur var var det nästan folktomt på leklandet, vilket var perfekt för att James skulle kunna bekanta sig med allt i egen takt och inte behöva känna sig stressad och rädd av att det var en massa andra barn som sprang och lekte överallt. Väldigt snabbt började han ändå fara runt som ett litet yrväder där. 

Jag blev hiskeligt hungrig redan inom den första timmen, så vi tog en kort matpaus. Jag åt toast och franskisar, och Per provade en burgare. Vi hade inte så höga förväntningar på maten där, för det kändes som det kanske inte direkt är fokusen på ett sånt ställe. Men vi blev positivt överraskade, och tyckte faktiskt maten var riktigt god!

James hade inte riktigt ro att äta. Några franskisar gick han med på, lite hamburgarbröd, och sen en glass som han själv bad om. Han var nog rädd att han inte skulle hinna leka mer sen om vi åt för länge, för då vi for och äta började han precis ordentligt komma upp i varv.

Överlag var det ett väldigt lyckat besök! Men James kändes nog kanske lite för liten ännu. Den lilla avdelningen för under 5-åringar passade storleksmässigt honom bäst, och där lekte han med en massa olika grejer och hade jätteroligt. Men såklart ville han ju titta på allt det andra också, men han klarade inte riktigt av att klättra på många av dom andra ställena, rutschkanorna var lite för stora, och diverse sånt. Så mest ville han vara i Pers famn, så Per fick klättra med honom (men jag kan inte påstå att Per ogillade att han måste vara med och klättra). Och så gillade han bollhaven, och att leta efter alla bollar som hamnat på fel ställen. Och sen bara springa omkring i full fart eftersom det fanns så mycket öppen yta. 

Det fanns några andra saker han gillade också, och ju längre vi var där desto modigare blev han, och jag tror att nästa gång kommer han våga prova mer eftersom han då inte känner att han behöver skynda runt för att hinna se allt.

Jag och min höjdrädsla klättrade inte jättemycket, och jag ogillar också rutschkanor (fast jag gillade dom då jag var liten), men det var faktiskt ganska kul att vara där som vuxen också. Dessutom var det som sagt JÄTTEbra att vara där då det knappt var någon annan där alls. Jag skulle verkligen inte vilja vara där och trängas. 

Vi kom dit strax innan klockan 13, och for igen strax efter 15. Så det var inte ett jättelångt besök, men det var tillräckligt för James. Sen började han bli väldigt trött, och hungrig eftersom han inte haft ro att äta. Han gick ändå glatt med på att gå ut därifrån, vilket förvånade oss lite, för till en början verkade han totalt emot idén att åka hem.

Vi for till Prisma som var precis bredvid leklandet eftersom vi skulle ha några få saker. James hann ha typ 3 meltdowns under dom kanske MAX 15 minuterna vi var i butiken. Väl tillbaka i bilen fick han några skivor bröd, en fruktklämmis, och lite snacks, och det lugnade ner honom väldigt effektivt. I kombination med musik han fick välja tog vi oss hela vägen tillbaka till Kimitoön utan desto värre humör. Väl där var det lite grinigt igen, men det gick också om till slut. Det blev en (för James) sen middag eftersom han brukar äta vid 16, men nu hann klockan bli nästan 17:30. 

Per och jag var i bastu efter middagen, och sen var det dags för James att äta igen, fast det bara var en timme sen middagen. Han mumsade ändå i sig äppel och en massa yoghurt, och somnade sen redan innan 20:00, vilket inte hänt på ett tag! Han var verkligen helt slut efter 2,5 timme på lekland. Per och jag var också riktigt trötta, för att vara helt ärlig.

Torsdag 13.7

Torsdagen var också en väldigt händelselös dag. Vi städade mer och la upp mera saker som skulle säljas/skänkas, och så hann vi också föra iväg lite grejer till sina nya ägare. 

Bland alla leksaker här hittade James en docka som han lekte en hel del med.

Och det visade sig att vi alla varit vakna en sväng 4-5-tiden på morgonen. Vi vet inte vad vi vaknat av, men vi tror det kan ha varit för att det troligen körde förbi en del brandbilar runt den tiden. En byggnad inte alls långt från mammas brann ner under natten, och det var väl just runt den tiden vi vaknat till som brandbilarna kommit.

Fredag 14.7

Fredagens planer var inte speciellt storslagna. Vi la upp en del till grejer till försäljning/bortskänkes, och det tog ett litet tag.

På eftermiddagen var vi till stranden i cirka 5 minuter. Vi har inte varit till stranden med James förut, för då vi tidigare somrar har varit till Kimitoön så har det alltid varit svalt väder, så det har inte blivit av. Vi tänkte att det kanske skulle vara tillräckligt stor distraktion för att han skulle glömma bort att det blåste lite, men det funkade inte alls. Normalt är han nöjd i vagnen, ganska nöjd på trappan, och kan ibland nu göra lite grejer ute, om det är tillräckligt distraherande och så länge han själv bestämmer då han går in.

Men han total-nope:ade stranden och skrek mest hela tiden. Han nuddade varken sanden eller vattnet. Per och jag hann båda så mycket att vi gick några steg i vattnet. Sen fick vi snällt åka hem igen. Suck. Han brukar älska att plaska i vatten, så stranden kändes som det skulle vara idealt.

James vindrädsla har ändå blivit bättre senaste veckan, för ett tag ville han inte ens gå ut på trappan, han vägrade gå ut och göra något alls, och till och med vagnen var lite knepig. Så det ska väl gå över snart igen. Förhoppningsvis. Annars blir det kämpigt på dagis i augusti... 

Efter det misslyckade strandbesöket var det middagsdags, följt av promenad (som James glatt var med på eftersom han fick vara i vagnen. Bad oss till och med springa, och skrattade gått då vi sprang och det gick snabbt). Och sen bastu.

Då James hade somnat åt vi våfflor, glass och jordgubbar, och tittade på ett avsnitt Father Brown. 

Lördag 15.7

Det kändes som vi kom på mer och mer saker som borde göras ju närmare dagen vi skulle åka hem kom. Det här var sista hela dagen. Vi hann föra lite grejer vi haft uppe på bortskänkes-sidor till sina nya ägare, och så sålde vi en roddbåt. Dom som köpte hämtade den under dagen, och James stod och tittade intresserat i fönstret medan båten bars ner och sattes på trailern. Länge var han nöjd med att bara stå i fönstret och titta, men sen ville han med ut och inspektera, så då fick han göra det. Sen var han otroligt glad då han fick några mynt från betalningen för båten. Det han allra mest ville leka då han hade sina mynt var att han åkte buss (intressant med tanke på att han aldrig åkt en buss där man kunnat betala med kontanter), eller han han skulle köpa en mönkijä. 

Annat program för dagen var att klippa lite gräs, städa bilen, packa ihop våra saker och börja packa in grejer i bilen. Det blev också bastu. Och så smakade vi på djungelgurka. 

Vi försökte också planera lite följande dag, för att försöka hinna få så mycket som möjligt gjort. Vi kom också på en hel del saker till som skulle behövt eller behöver göras, men som vi inte hinns med. En del var sånt vi redan tidigare sa att vi skulle göra nu, men som sen glömts bort bland allt det andra som behövt göras.

Kvällen avslutades med hemgjorda hamburgare.

Söndag 16.7

Dagen vi ska tillbaka till Helsingfors brukar alltid vara ganska stressig och det är mycket att göra. Den här dagen hade vi ännu mer att göra än vanligt. 

Dagen började med att vi möblerade om lite och sen var det biltvätt på schemat. Allt det tog ett bra tag. Sen var det att försök packa in resten av sakerna i bilen. Det var riktigt skönt att vi hade packat mycket redan dagen innan! Vi fick inte allt att rymmas den här gången, eftersom vi hade en hel del nytt som också skulle med, men det borde vi få till Helsingfors redan nästa helg, så det var inte så farligt. 

Normalt startar vi hemåt då James ätit lunch, för då kan James sova delar av vägen och alla är nöjdare. Men den här dagen skulle det köra en massa traktorer förbi där mamma bor, och eftersom dom skulle starta vid 10:30 (James äter vid 11) och det inte är en jääääättelång sträcka från starten till mammas, så tänkte vi att vi blir lite längre så vi kanske skulle hinna se dom. James fick lunch lite senare än vanligt, och sen åt vi lite efterrätt, och försökte hålla honom på gott humör trots att han tydligt började bli trött och grinig.

Då klockan började närma sig 14, och vi fick höra att dom inte skulle komma där förbi ännu på ett tag, så bestämde vi oss för att det var dags att starta hemåt. Som tur hade vi inte sagt något om traktorerna till James, för vi visste att vi kanske inte skulle hinna se dom.

Vi packade in det allra sista i bilen, och sen åkte vi iväg. James somnade efter kanske 5 minuter, normalt brukar det ändå ta 15-20 minuter fast vi startar precis då han ska sova, eller just efter, och han alltid somnar jättebra i bilen. Men den här dagen var han som sagt trött, och det var 2 timmar efter att han normalt brukar sova. 

Han sov drygt 1 timme 20 minuter i bilen. Normalt brukar vi inte stanna så mycket då vi kör mellan Helsingfors och Kimito, men den här gången var vi hungriga och behövde stanna på ABC i Lojo och äta hamburgare. James var inte så intresserad, men åt ändå lite. 

Då vi äntligen kom hem var det bara att packa ur bilen (som tur var kom vår granne och hjälpte till, så det gick fort), och sen försöka få det värsta ommöbleringskaoset som vi lämnat efter oss upprätt så James skulle kunna sova i sitt rum. Han somnade snabbt på kvällen, så Per och jag hann fixa med lite möbelflyttande då ännu.