Ensamma en helg

I lördags åkte Per iväg till Nagu på den årliga kräftskivan. I och med att han kommer tillbaka redan på söndagen brukar jag inte orka åka till Kimito under tiden, utan jag tror att jag varje år blivit kvar ensam i Helsingfors. Så gjorde jag i år också.

Alma blir alltid lite upprörd, det är som om hon vet att han ska vara borta lite längre. Nog för att hon för det mesta blir lite smått upprörd då han går utanför dörren utan henne, men lite extra då han åker iväg och ska vara borta lite längre. 

Jag fick ändå en hel del gjort under helgen. Bland annat så fotade jag lite bilder för blogginlägg, skrev några inlägg, och så filmade jag bullet journal-videorna för både septembers och oktobers uppslag, plus redigerade dom videorna och fixade bilderna och inläggen. 

Jag hann också titta på två filmer under lördagen och en under söndagen. Av någon anledning brukar jag titta på film då Per är borta, fast jag annars aldrig har ro att titta på film.

På lördagskvällen gick jag i bastun och fixade sen fotbad och fotmask. Alma somnade på soffan och sov så himla, himla djupt. Det känns alltid så bra inombords då hon kommer till ro efter att ha varit lite småorolig större delen av dagen. Hon sov liksom inte ens i min famn, vilket hon oftast gör!

Alma fick sova i sången genast från kvällen den här gången, mest för att jag inte ville sova själv. Jag är oftast helt okay med att vara själv, men just att sova ensam i lägenheten tycker jag är jobbigt. Jag måste alltid ha på en massa lampor, och det bidrar till att jag sover riktigt dåligt.

Alma somnade bra på mig, men vaknade till senare och trodde Per var på väg hem då hon hörde någon dörr som slog igen. Jag tyckte så synd om henne! Hon måste svänga på sig och nosade allt vad hon hann, och sträckte på nacken så hon skulle kunna se till ytterdörren. Till slut lade hon ner huvudet igen, och somnade fast hon ännu försökte få syn på honom. 

Jag sover ju som sagt alltid riktigt dåligt då jag är ensam. Jag gick och lade mig runt 1, men vaknade till vid 2, halv 3, 3, 5, 7, och sen 8:24 väckte Alma mig och ville ha frukost och sen gå ut. Jag var ordentligt trött. I och för sig är jag alltid det den tiden på dygnet, men ännu mer då jag vaknat hela tiden och typ aldrig sovit riktigt djupt.

Alma hade dessutom ingen som helst brådska där ute, så vi var ute i över 20 minuter utan att egentligen gå speciellt långt. Men till slut var hon klar, och skuttade glatt mot dörren. Gillar för övrigt den här delen av Helsingfors lite extra på sommarsöndagsmorgnar, för ännu den där tiden var det nästan helt öde, och så himla tyst. Då vi kom in tillbaka bäddade vi ner oss i sängen igen men jag lyckades inte få sömn. Alma däremot sov gott i flera timmar till.

Då hon sen någon gång runt 12-13 började vakna hittade jag henne inbäddad såhär i mitt täcke:

18-tiden på söndagen kom Per hem, och jag hade trott att Alma skulle bli eld och lågor, men jag tror hon var lite för sur för det. Det tog till betydligt senare på kvällen innan hon ens ville titta ordentligt på honom. Då hon väl hade förlåtit honom ville hon busa en massa. Alltså sötaste hund!