Ensamma hemma, igen

I lördags var Per borta hela dagen och deltog i en tävling. Kvällen innan packade han ihop saker han behövde med sig. Alma har lärt sig att om vi båda springer omkring i lägenheten och om någon packar en väska betyder det att minst en av oss är på väg någonstans. Det gör att hon alltid blir lite orolig och håller ett vakande öga på oss, följer oss, och ser allmänt bekymrad ut. Går någon ut i hallen dyker hon upp bredvid en som en oljad blixt.

Igår då Per hade packat och stod och borstade tänderna lade sig Alma till rätta bredvid hans väska. Så han säkert skulle se hur ledsen hon var. Och så hon kunde sova men ändå märka om han försökte ta väskan och smita iväg. Ja, vår hund är ofta lite överdramatisk. Men det gör henne också lite extra rolig och söt. Jag är osäker om vi någonsin packat  en massa saker och sen lämnat henne ensam hemma, men hon får det ibland att verka som om vi gör det hela tiden.

Då Per åkte iväg på lördagsmorgonen var Alma på dåligt humör i någon minut innan hon kom traskande till vår säng och gosade ihop sig under täcket med mig. Där sov hon ännu någon timme efter att jag stigit upp.

För min del bestod dagen ganska långt av jobb. 17-tiden ville inte Alma vara själv mer utan klagade tills jag slutade jobba och förflyttade mig till soffan istället så hon kunde ligga i min famn.

Per kom hem någon timme senare och vi åt en sen middag och tittade på serier. Skön lördag!

Hur var din helg?