Min hy

Jag har haft problem med min hy sen någon gång runt tiden jag fick mens. Alltså sen jag var 11. 

Det har varit på lite olika nivåer, och jag har aldrig egentligen haft riktigt, riktigt, riktigt dålig hy. Inga stora bölder eller finnar i den klassen. Men konstant dålig hy. Också under tiden jag åt p-piller, oberoende av sort, så var min hy olika nivåer av dålig.

Under 2017 var min hy sämre än vad den varit någon gång tidigare i mitt liv. Den var hemsk. Jag tror speciellt stressen inför bröllopet spelade en stor roll i det hela, och det var verkligen en olämplig tidpunkt att få extradålig hy. Det var precis då som jag hade önskat att den skulle vara lite bättre än vanligt, för man fastnar ju på så ofantligt mycket bilder under ens bröllop.

Utöver foton från bröllopet finns det knappt några bilder alls på mig från det året. Det intressanta är att jag inte har så stora problem med det i min vardag sådär. Jag skäms inte speciellt mycket eller så. Men då det kommer till att vara med på bild, då blir jag nojig. Jag tar helst inga bilder på mig själv, och undviker att bli fotad. Det är som jag inte vill dokumentera min hy. 

Jag tror en orsak till att jag inte skäms så mycket i övrigt är för att varken jag eller någon i min närmaste omgivning under min uppväxt använt smink. Så att sminka över det var aldrig ett alternativ, vilket istället ledde till att jag lärde mig leva med det. Jag har liksom aldrig varit min dåliga hy. Andra har alltid varit mer oroliga över det och hur min hy får mig att må, men jag har aldrig lidit jättemycket på grund av den. Visst har jag tidvis varit irriterad på det och önskat att jag kunde ha lika bra hy som så många andra runt mig. Men överlag har det inte varit något som fått mig att må speciellt dåligt. Och det är jag så glad över. Också fast jag helst haft bra hy så har det inte varit något jag dagligen tänkt på.

Jag har aldrig övervägt att äta medicin för det, för det har aldrig känts värt att äta väldigt starka mediciner för något som inte stör mig jättemycket. Däremot har jag provat ungefär alla ansiktstvålar och krämer och mat och det ena med det femte. Inget har gjort väldigt stor skillnad. 

Just nu är min hy ganska bra. Jag tror jag dels äntligen börjat hitta en del produkter och en kombination av dom som funkar för mig. Andra skulle nog fortfarande säga att den är ganska dålig, men jämfört hur min hy sett ut under de senaste ~17 åren så skulle jag påstå att den är ganska bra just nu. Såklart det dyker upp en finne här och där, men det är inte ett konstant tillstånd.

Det var som det bara vände i början av det här året. Från att ha varit katastrof blev det långsamt bättre för varje dag som gick. Och som från ingenstans kom det en dag i februari då jag insåg att jag inte hade en enda finne. Inte. En. Enda. För första gången på många, många år. Det var något av en galen lycka jag kände då. Insikten att jag kanske på riktigt är på väg att växa från det. Att min hy kanske långsamt är på väg att samarbeta. Just nu är min hy lite sådär nja igen, men den är enorma hästlängder från lika dålig som under förra året. Och jag är så himla glad!

Bilder från bröllopsresan i juli 2017. Och det här är inte på långa vägar de värsta bilderna på min hy från just den tiden, eller ens från resan.

Bilder från nu.