Skuggornas barn

Det här är tredje boken i Maria Gripes Skuggserie.

Boken handlar om slutet av 1912 och en stor del av 1913. I slutet av andra boken lämnar Berta Rosengåva, dels på grund av vissa händelser där, dels för att hon ska åka hem för att börja skolan igen. Första delen av boken handlar om då hon är hemma, och knappt har någon kontakt med de på Rosengåva. Hon funderar över det hon fått veta om platsen och saker Carolin sagt.

Carolin, Arild och Rosilda har åkt till Frankrike för att träffa Arilds och Rosildas pappa. Med dem åker Sofia, pappans döde brors fru, som är ute efter Rosengåva eftersom hon anser att hon är den rätte ägaren. Där träffar de Leonie som senare följer med tillbaka till Rosengåva.

Till Rosengåva åker Berta igen under påsklovet, pingsten och återvänder dit då sommarlovet börjar. En av gångerna kommer hon dit bara för att få höra att Carolin gett sig iväg, och ingen vet vart hon tagit vägen. Berta har inte heller hört något av henne, och hon börjar forska i vart hon kan tänkas ha tagit vägen, och varför hon lämnat Rosengåva fast hon sagt att hon aldrig ska göra det. Dessutom ska Arild och Leonie gifta sig, trots att de inte älskar varandra. Är det ännu ett av Sofias försök att ta över Rosengåva? Och vad ska hon hitta på till näst? Men saker börjar ändå sakta ordnas upp, och sånt alla har grubblat över får sina svar.

Den här boken kände jag igen att jag inte riktigt visste vad den skulle handla om eller vad det var meningen att jag skulle vänta på. Det fanns såklart saker jag hoppades att skulle hända, men det kändes inte riktigt som om den hade någon direkt handling. Meeen, som jag har upprepat antalet gånger om de två föregående så gjorde det inte så mycket. Den var riktigt, riktigt bra i alla fall.

Det fanns saker som hände som jag egentligen hade räknat med att skulle hända redan i andra boken. Och precis som med de två föregående böckerna så var det inte så värst svårt att räkna ut vad som skulle hända. Kanske aningen svårare än tidigare eftersom man inte riktigt visste vad man skulle vänta på, men ändå inte jättesvårt.

En del av historien kändes mest bara förvirrande. I början av boken umgicks Berta med en person som det pratades om en hel del då, men som i resten av boken inte ens nämndes. Jag vet inte, kanske dyker personen upp i följande bok? Men i den här boken känns det mest bara som om det inte bidrar så mycket till att komma vidare i historien. Dessutom är det aningen frustrerande då man gärna skulle vilja ha svar på några frågor kring personen, men inte får några alls. Jag vet inte, det kändes bara så lösryckt på något vis.

(Förlåt för en dålig recension, men jag har problem att helt förklara handlingen i boken eftersom jag inte har något riktigt grepp om den.)