Skuggan över stenbänken

Det här är första boken i Maria Gripes Skuggserie.

Boken utspelar sig i Sverige under slutet av 1911 och början av 1912 och handlar om 14-åriga Berta. I början av boken kommer en ny jungfru, Carolin, till Bertas familj. Carolin är 16 och skiljer sig väldigt mycket från deras tidigare jungfrur. Hon har en mycket stark egen vilja och är inte rädd för att ta egna initiativ och säga vad hon tycker.

Berta börjar undra över vem Carolin egentligen är. Hon är hemlighetsfull och berättar nästan inget om sig själv för familjen. Dessutom lämnar hon huset i hemlighet under nätterna och kan en stund vara hur trevlig som helst mot Berta, för att följande ögonblick vara väldigt kall mot henne. Berta blir mer och mer frustrerad över att Carolin inte berättar något alls om sig själv och dessutom hela tiden byter sätt mot Berta.

Jag drogs väldigt fort in i historien, också fast den lite äldre svenskans då och då irriterade mig var det inget jag fastnade vid onödigt mycket.  Jag vande mig väldigt fort.

Personligen kände jag att jag inte riktigt visste vad det var meningen att jag skulle vänta på att skulle hända. Det var inte som med de flesta böcker där man ganska långt vet vad det är man väntar på, till exempel om huvudpersonen ska bli tillsammans med den där typen hon gillar eller inte. Det gjorde ändå inte att boken blev sämre, eftersom jag fortfarande hade känslan att jag bara måste vända blad och fortsätta läsa.

Det som var lite jobbigt var väl att jag en bra stund innan saker hände hade lyckats räkna ut att det skulle hända eller hur saker hängde ihop, så det var inget som kom som en överraskning. Så det kom aldrig en VA?!-upplevelse, det var istället flera Oh, jag hade rätt-upplevelser. Men boken blev ändå inte väldigt mycket sämre av det. Precis som jag sa tidigare hade man ändå känslan av att man bara måste fortsätta läsa.