12 år

Idag är det 12 år sedan Per och jag lärde känna varandra. Jag har alltså känt honom halva mitt liv! Från och med nästa år har jag känt honom längre än vad jag inte har känt honom. Känns så underligt!

Samtidigt som det inte alls känns som 12 år (det är ju en så lång tid), så känns det som om jag känt honom hela mitt liv.

Per är utan minsta tvekan en av de mest fantastiska människor jag haft turen att träffa. Han är en person som från dag ett kunnat få mig att skratta så tårarna sprutar. Det har knappt gått en enda dag de här 12 åren då han inte fått mig att skratta.

Han har också alltid varit en person jag känt att jag kunnat prata med om allt. Han är personen som aldrig fått mig att känna mig dum, han har alltid tagit mig på allvar och alltid lyssnat. Han har alltid funnits där, också vid tillfällen då det känts som ingen annan brytt sig eller förstått mig.

Om en dryg månad är det dessutom 6 år sedan vi blev tillsammans! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar