I söndags åkte Per, James och Alma iväg till Kimito. Jag blev kvar i Helsingfors dels för att få lite välbehövd egentid, men också för att få lite sake uträttade då jag hade bättre tid och inte behövde följa någon annans schema. Jag passade på att storstäda, laga och frysa in en massa mat åt James, jobba, och ta det lugnt.
Jag har inte jättestora problem med att vara ifrån James (och Per och Alma), för från att han var liten så har vi delat på tiden med honom då vi är i Kimito, så båda får vila lite och bådas föräldrar hinner umgås med honom ordentligt. Men det här var första gången jag skulle vara så pass långt ifrån honom. Normalt är det ju bara några kilometer. Så jag måste erkänna att sekunden dom stängde ytterdörren så började jag gråta, för det kändes riktigt jobbigt att de åkte iväg. Trots att jag hade längtat efter de där ensamma dagarna i flera veckor! Det kändes nog lite jobbigare eftersom James inte först fattade att jag inte skulle med, för han tog min hand och ledde ut mig till hissen, och förklarade tydligt att jag skulle med. Sen då han fattade att jag inte skulle det släppte han min hand, vinkade åt mig, och stängde ytterdörren bakom dem.
Värsta jobbiga känslorna gick över efter en stund (och kändes helt okay igen några timmar senare då jag visste att de hade kommit fram och det inte varit några problem på resan. Han har inte åkt så långt förut heller utan att ha någon bredvid sig). Då började jag med att städa upp alla leksaker som var utspridda över hela vardagsrummet, och leta upp alla leksaker som fanns utspridda i resten av lägenheten. Skönt att ha allt det ur vägen!
Duploklossarna fick ny, egen förvaring. En "korg"/påse jag köpt för att jag överväger att lägga till modellen i webbshopen.
Efter några timmars städande blev det dags för mat. Pizza och en kall öl, medan jag tittade på serier och njöt av lugnet. I vuxen ålder har jag nog alltid gillat att göra "ingenting" och att få vara ifred, men jag har nog aldrig uppskattat det så mycket som efter att jag blivit förälder!
Kvällsmänniska som jag är fortsatte jag städandet tills klockan var rätt mycket. Var såklart tvungen att sluta dammsuga och byka då klockan var runt 22, men kunde fortsätta plocka och sortera grejer.
Följande morgon då jag steg upp och gick ut på balkongen satt den här söta nedanför och åt. På lördagskvällen satt en på typ samma ställe och åt.
Måndagen såg rätt likadan ut som söndagen. Jag fortsatte städa och laga mat. Men jag hann också påbörja arbetet med två par örhängen som hade beställts!
Under måndagen gjorde jag också lite jobb på hemsidan som jag höll på uppdatera.
På tisdagen åkte jag en snabb sväng till Prisma för att köpa lunch och leta efter kuvert jag behövde för att skicka iväg beställningarna. Då jag var nästan färdig med allt och mest gick runt och tittade i Tokmanni för att se om det fanns något jag eller vi behövde meddelades det att brandalarmet hade triggats i köpcentret och orsaken utreddes. Eftersom jag var klar med det jag tänkt göra så bestämde jag mig för att åka hem. Medan jag väntade på bussen kom brandkåren dit. Jag hade tänkt googla senare för att se om det hade skrivits om vad som hände, men det glömde jag bort. Personligen tror jag brandalarmet hade triggats för att två personer typ sågade metallstänger vid Prismas ingång. I alla fall lät det och såg ut som om det var det dom gjorde, och det luktade inte direkt gott.
Största orsaken till att jag åkte till Prisma var för att hämta sallad. Eller "sallad". I S-kedjans salladsbuffé finns en pastablandning och en kyckling som jag äääälskar. Jag har testat diverse kombinationer, men det är dom två grejer jag helst äter, så jag har börjat köpa mest bara det. Plus lite mozzarella, tzatziki, och den råa blomkål-broccoliblandningen. Eventuellt något till om jag är sugen på det, men det där är kombon jag föredrar. SÅ gott! Och väldigt mättande då det mest är pasta och kyckling.
Varenda gång jag är till Prisma tar jag en titt på deras barnklädsavdelning, för ofta hittar jag något som behövs, till ett bra pris! Den här gången råkade dom ha en massa kläder på rea. Tyvärr hittade jag inte så mycket av värde i rätt storlek. Men tre plagg hittade jag ändå i nästa storlek! Och det blev bara 15,50€, vilket gjorde mig extraglad.
Större delen av tisdagen gick åt till att försöka få så mycket som möjligt av det sista städat, mat lagad, tvätt bykt, packat, och jobb gjort. Och det mesta blev klart!
Jag gjorde också klart det ena paret örhängen (jag hade hoppats på att delarna till det andra paret skulle hinna komma, men det gjorde det tyvärr inte), och förberedde för att kunna skicka iväg det.
Klockan var lite väl mycket då jag äntligen gjorde mig klar för att gå och lägga mig. Och vad är det första jag ser då jag ska lägga mig? Jo, en stor spindel i taket rakt ovanför sängen!! Jag är hysteriskt rädd för spindlar, det känns som allt blod fryser till is då jag är lite för nära en, eller dom gör plötsliga rörelser mot mig. Jag försökte diverse sätt att få ner den, men eftersom jag är ganska kort och inte hittade något bra sätt att nå upp till taket ens då jag stod på sängen behövde jag komma på ett annat sätt. Till slut kom jag ihåg att vi hade Raid, så jag hämtade det. Hann spraya lite, lite mot den innan den BÖRJADE HALA NER SIG FRÅN TAKET OCH SEN SPRINGA ÖVER TÄCKET I SÄNGEN!! Jag smättade den med en halv flugsmälla, medan jag kved av skräck.
Jag vädrade rummet lite, lämnade sovrumsdörren öppen och en fläkt igång, och tog en stund att lugna mig innan jag kröp ner i sängen. Och vad ser jag då?? Jo, EN TILL JÄVLA JÄVEL SOM SITTER I TAKET PRECIS BREDVID SÄNGEN!! En annan sorts spindel dessutom, men minst lika stor. Sååå Raiden åkt fram igen, och den reagerade lika och började hala ner sig mot golvet efter en stund. Jag var tvungen att dra undan nattduksbordet för att komma åt att smätta den.
Då jag till slut lyckades somna var klockan närmare 3, och efter en timme vaknade jag, låg vaken en stund, sov en timme till, vaknade igen. Känns som min hjärna var paranoid efter spindeljakterna. Sen lyckades jag sova några timmar innan alarmet ringde ganska tidigt. Kändes segt att stiga upp, men jag hade en del kvar att göra innan jag skulle iväg till tåget.
Jag orkade mig upp från sängen, och hann städa lite till, laga lite mera mat, byka, duscha, gå ut med skräp, och fixa dom sista smågrejerna innan det var dags att åka.
Jag kom också ihåg att fixa bevattningen för våra balkongväxter. Men tydligen fanns det något vasst i myllan, för då jag sen tvättade händerna efteråt kände jag hur det sved. Märkte då att jag hade fått ett långt sår precis längs med ena nageln. Det blödde inte så farligt, men det sved och gjorde det omöjligt att få bort riktigt all mylla kring nageln.
Sista maskinen tvätt tog såklart mer tid på sig än den borde gjort enligt hur länge det tvättprogrammet ska ta, så jag fick skynda mig att hänga upp allting och sen skynda iväg med mina allt för tunga väskor. Tvättmaskinen hade gjort så jag missade bussen jag tänkt ta, så fick skynda iväg till en hållplats längre bort och ta en senare buss. Min kropp hatade mig då den måste släpa på alla grejer.
Jag skyndade in till Prisma efter en "sallad" (alltså mest pasta och kyckling) och valde sen att åka till Böle istället för centrum, för att vinna lite tid, och för att jag känner Böle station bättre än centralstationen och alltså inte skulle behöva lägga tid på att leta och tappa bort mig. Tack vare det var jag framme ungefär 15 minuter innan tåget skulle gå. Jag hade redan ont överallt och var såå hungrig.
Och vad meddelas? Jo, tåget var sent och det meddelades att nya avgångstiden var "osäker". Så jag hade alltså stressat helt i onödan! 25-30 minuter efter riktiga avgångstiden gick tåget, så det var ändå inte SÅ farligt.
Nästan genast jag satt mig ner plockade jag fram min sallad, som hade åkt omkring en massa i sin påse och lagt sig på sida så allt blandat sig en massa, och i en av dom första tuggorna jag tog fick jag en bit plast i munnen!
(Och som en parentes så känns det som det inte spelar någon roll hur jag försöker så lyckas jag nästan alltid boka en sittplats så jag har ryggen i färdriktning, och ofta också så jag sitter på den soliga sidan.)
Några gånger på vägen stod vi stilla för att vänta att något tåg vi mötte skulle åka förbi. Från Karis hade jag båda sätena för mig själv, så jag kunde sträcka på mig lite. Det var typ det bästa med resan. Och det var också ganska tomt på folk i vagnen. Framme i Salo var vi ungefär 30 minuter sent. Därifrån hämtade mamma, pappa och Alma mig. Och där tog också den dagens otur slut!
Riktigt allt jag hade tänkt göra hann jag inte göra under dagarna jag var själv i Helsingfors, och jag skulle gärna ha varit kvar några dagar till. Jag hann inte vila så mycket som jag hade tänkt heller, allt det andra tog så mycket mera tid än jag hade tänkt. Men ändå dagar jag verkligen behövde! Och det kommer vara skönt att komma tillbaka till ett hem som är 80% städat istället för 100% stökigt!
