Lycka till?

Idag tänkte jag skriva om en sak som förbryllar mig då det kommer till att gifta sig. Eller ja, det är väl inte egentligen giftermålet i sig, utan det är en sak som vissa personer runt oss gjorde. Den som följer mitt privata Instagram-konto har troligen sett mig skriva om det här ämnet där.

Då det började närma sig vårt bröllop och det oftare var tal om att vi skulle gifta oss var det en och annan som sa “lycka till”, eller till och med “lycka till, du kommer behöva det” åt Per. Inte då jag var med, såklart. Jag fick reda på det då Per berättade det, för han var också förbryllad över det, och trodde att jag fick höra samma sak. Det var ingen som önskade mig lycka till. Så min gissning är att det här är en “mansgrej”. 

Jag vet såklart inte om bara både Per och jag totalt missförstod grejen, eller om det är någon löjlig tradition, eller var det handlar om i och med att det var personer som inte alls kände varandra som sa det. Men vi tyckte båda att det var lite underligt. Det verkade absolut inte vara ett lycka till relaterat till bröllopsplanerandet, eller ens själva bröllopsdagen, och åtminstone inte i avseendet att båda dom grejerna kan vara väldigt stressiga och krävande. Varför det dessutom är bara Per som behövde ett lycka till är också ytterst oklart.

Jag har ganska dåligt självförtroende, och en sådan där sak är något som jag kunde ta åt mig av väldigt, väldigt mycket. Men i det här fallet gjorde jag inte det. Det är snarare något som irriterat mig och gjort mig lite arg. Jag vet ju hur vårt förhållande ser ut, och vet också att ett lycka till inte behövdes. Jag har också sett många långa och bra äktenskap, så jag vet att det inte nödvändigtvis behövs ett lycka till för det heller. Jag vill liksom aldrig att vårt äktenskap ska behöva bli så dåligt så någondera av oss känner att ett lycka till faktiskt behövs. Då hoppas jag istället att vi endera väljer att jobba på det och göra det bättre, eller sen inse att det är över. 

Också fast jag inte tog åt mig på det sättet som jag brukar kunna göra så blev jag att fundera lite kring vad de här personerna tycker om mig, och vad de kunde ha menat. Också fast en del av de som sa det aldrig har träffat mig och knappt vet något om mig. Är jag verkligen en så hemsk person att personen som gifter sig med mig behöver ett lycka till? Eller är äktenskap så jobbigt för en man att han behöver det? Jag förstår inte riktigt?

Personligen tycker jag det är en dålig idé att önska någon lycka till på det viset, speciellt när det är så himla oklart vad man blir önskad lycka till för. Om det inte framkommer vad det handlar om, och man dessutom inte har en bra orsak till det, så tycker jag nästan man kan låta bli. Är det en tradition av något slag att önska mannen lycka till tycker jag det är en riktigt korkad tradition. Om det är någon form av skämt tycker jag också det är riktigt dåligt eftersom det inte alls är tydligt att det är ett skämt. Jag tycker inte heller att skämt som kan göra någon ledsen är kul, för jag upplever verkligen att detta lycka till är något som faktiskt kan göra någon väldigt osäker. Inte nödvändigtvis på förhållandet, men absolut på sig själv och vad människor kan tänkas tycka om en. Det kan leda till att man länge, länge efter känner sig osäker och obekväm runt personen som sagt det, för att man mest bara tänker på att personen kanske inte alls gillar en.

Just när det gäller den sista så talar jag utifrån egen erfarenhet. Inte när det gäller just det här, men andra kommentarer och liknande grejer. Jag vet att detta lycka till är något som långt ifrån alla ens skulle tänka två gånger på, men sen finns de sådana som jag, som fort och lätt tar åt sig, och snabbt kan må dåligt av småsaker, och som ältar saker i evigheter, och som i vissa situationer utgår ifrån att inte vara omtyckt. Därför tycker jag det är en så himla onödig sak att säga om man inte med 100% säkerhet vet att ingendera i paret kommer reagera negativt. Varför gå och förstöra en dag som är så viktig för någon annan? Att tycka att man “inte ska vara så känslig” är bara dumt då det gäller någons bröllop. Det är faktiskt inte så lätt för alla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar