Förra veckan mådde jag ganska risigt. Igen en gång en förkylning som aldrig riktigt bröt ut, tror jag. Mot slutet av veckan blev det värre, och jag mådde riktigt, riktigt dåligt. Dålig timing eftersom vi skulle till Kimito.
Vädret var inte heller på vår sida. Det utlovades plusgrader, snöväder och dåligt före under fredagen så vi tänkte att vi kanske skulle åka redan på torsdagen. Men sen ändrades väderprognosen och det var istället torsdagen som bjöd på plusgrader och snöstorm.
Under fredagen låg jag andra dagen i rad och mådde illa och kände mig allmänt dålig, och eftersom Per dessutom inte kunde gå tidigare från jobbet bestämde vi oss för att åka till Kimito först på lördag morgon, för skulle vi startat på fredagen skulle vi varit framme närmare midnatt och det kändes inte så lockande.
Så lördag morgon åkte vi iväg. Föret och vädret var fint tills vi kom till Bjärnå där det kom rejält med snö, och en stund där såg man knappt något alls på grund av all snö som vräkte ner. Men det lugnade ner sig lika fort som det börjat.
I och med att jag mått så dåligt ännu på lördagen morgon så var jag lite osäker hur kvällen skulle se ut. Men efter att ha fått i mig lite mat och hunnit vila lite kände jag mig bättre och kunde åka med och fira Pers mammas födelsedag, som var orsaken till att vi skulle till Kimito. God mat och bra sällskap, så jag är verkligen glad att jag började må bättre och kunde vara med!
Söndagen bjöd på riktigt, riktigt kallt. Tror det var -14 som kallast då jag tittade på termometern. Alma, som älskar snö, ville vara ute men ändå inte. Hon gillade inte kylan, men ville vara ute och leka i snön. Så hon vågade sig ut några korta stunder i alla fall, men sen ville hon tillbaka in i värmen.
Jag drog på mig en tjockt lager kläder och gick ut med kameran en stund, så jag kunde dokumentera att det nog varit snö den här vintern.
Almas favoritplats. Ibland ligger hon där bara för att hålla vakt i fönstret, ibland bara för att sova. Under helgen låg hon där också lite för att kunna ligga i solen. Det är längesen hon kunnat ligga och njuta i solen. Det är något hon verkligen älskar.
På söndag kväll var det dags att åka tillbaka mot Helsingfors igen. En bit av motorvägen fick man bara köra 60, och bara en av filerna var öppen, för inne i en av tunnlarna stod polisen som hade stannat en bil.
Varken Per eller jag kan minnas att vi förut skulle sett att de där "pillamporna" för filerna varit i användning. I alla fall inte för annat än vägarbeten. Så därför måste jag ju dokumentera det.
Idag har jag äntligen mått ganska bra igen. Så det känns som det kanske blir en bättre vecka vad gäller måendet.
Wau så fina bilder du hadd fota! :)
SvaraRadera