Förra torsdagens promenad blev lite annorlunda än vanligt. Vi gick en runda som vi ofta går, och ungefär halvvägs träffade vi en kvinnas som letade efter sin katt som hade rymt från kopplet. Mer eller mindre varje person vi träffade i parken efter det letade också efter den, och det slutade med att vi gick några extra varv i området, och letade.
Då vi bestämde oss för att gå en sista runda innan vi skulle gå hem stötte vi först på en söt hare. Sen såg vi katten! Vi lockade och lockade, och fast den stannade och tittade vågade den inte komma till oss. Vi följde efter den tills den slank in under en stor buske, där den sen satt och jamade ledset. Vi lockade lite till, men den ville inte. Som tur var kom ägaren förbi sen, och hon blev så glad! Katten hade varit borta i runt tre timmar då, så jag förstår henne verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar