Andra hälften av Kimitoresan

Söndag 9.7

På söndagen hade vi inget speciellt planerat i och med att det var konsert dagen innan. Det var mest att aktivera James hemma hos mamma. Och så var Per, mamma och James en snabb vända till återvinningsstationen med lite grejer, medan jag blev kvar hemma och gjorde middag.

Måndag 10.7

Måndagen var också en dag utan speciella planer. James blev rädd för något ute någon av de första dagarna han och Per var på Kimitoön, vilket resulterade i att han i princip helt vägrat vara ute och leka under hela tiden här. Troligen var det något som hade ljud då det blåste som han blev rädd för. På söndagen gick han med på att vara ut en kort stund i Pers famn. Och på den här dagen gick han med på en promenad i famnen, och sen klarade han av att vara ute i sandlådan en stund. Och sen ville han blåsa såpbubblor en lång stund. Det resulterade i att han var ute över en timme utan problem. Tyvärr höll inte intresset i sig, för på eftermiddagen ville han inte vara ute annat än att blåsa mera såpbubblor. Men det har i alla fall blivit bättre då han lite gått med på att i alla fall vara utanför ytterdörren, för först ville han inte ens det.

Jag var så otroligt trött den här dagen. Alltså SÅ trött. Sen sov James väldigt oroligt efter att jag hade nattat honom, så det resulterade i att jag gick och lade mig redan strax innan 22 den här dagen. James sov ändå fint hela natten, fast det verkat som han skulle vakna när som helst hela tiden innan jag gick upp och lade mig.

Tisdag 11.7

Den andra halvan av vår Kimitoresa tog vi det ganska mycket mer lugnt än första halvan. Och det var planerat! Vi ville få så mycket som möjligt gjort första veckan så vi kunde fokusera på annat den andra veckan.

Jag började dagen med att vakna av att James kramade mitt ben, för han hade tydligen vänt sig under natten och låg plötsligt med huvudet i fotändan. Just nu är han ganska söt då han vaknar på morgonen, för han vaknar och meddelar "färdig!" för att han sovit färdigt.

Per kom hit, och vi la upp en del grejer till försäljning och la upp sånt som skulle ges bort. Jag hann också få in lite, lite, lite jobb under dagen. Jag hade tänkt göra en massa jobb under dom här senaste veckorna, men det har inte funnits tid, och det har stressat mig enormt.

Och det var nog det "viktigaste" vi gjorde den dagen.

Onsdag 12.7

På onsdagen hade vi program inplanerat igen! Vi bestämde under måndagen att vi den här dagen skulle prova på lekland. Vi har länge tänkt göra det, men har inte känt för att åka dit under värsta sjuksäsongen, och där emellan har det glömts bort. Nu då vi ändå hade hundvakt så vi båda kunde åka med tyckte vi att vi skulle prova! 

Det blev lite stressig start dit, och jag lade på mig crocs då jag gick till bilen med saker. Sen då vi var nästan framme insåg jag att jag fortfarande hade crocs på mig, fast jag hade tänkt byta skor! Inte för att det spelade så himla stor roll, för skor har man ändå inte på sig på leklandet, och efter det skulle vi bara en snabb sväng till butiken.

James sov på vägen dit, som vi planerat, så han hann med sin dagssömn och skulle orka leka. Han vaknade precis innan vi var framme, och hann äta en fruktklämmis innan vi gick in. 

Vi hade valt att åka till Leos Lekland i Åbo.

James tyckte det var spännande, men var nog lite fundersam först och ville mest vara i famnen första 20-30 minuterna. Som tur var var det nästan folktomt på leklandet, vilket var perfekt för att James skulle kunna bekanta sig med allt i egen takt och inte behöva känna sig stressad och rädd av att det var en massa andra barn som sprang och lekte överallt. Väldigt snabbt började han ändå fara runt som ett litet yrväder där. 

Jag blev hiskeligt hungrig redan inom den första timmen, så vi tog en kort matpaus. Jag åt toast och franskisar, och Per provade en burgare. Vi hade inte så höga förväntningar på maten där, för det kändes som det kanske inte direkt är fokusen på ett sånt ställe. Men vi blev positivt överraskade, och tyckte faktiskt maten var riktigt god!

James hade inte riktigt ro att äta. Några franskisar gick han med på, lite hamburgarbröd, och sen en glass som han själv bad om. Han var nog rädd att han inte skulle hinna leka mer sen om vi åt för länge, för då vi for och äta började han precis ordentligt komma upp i varv.

Överlag var det ett väldigt lyckat besök! Men James kändes nog kanske lite för liten ännu. Den lilla avdelningen för under 5-åringar passade storleksmässigt honom bäst, och där lekte han med en massa olika grejer och hade jätteroligt. Men såklart ville han ju titta på allt det andra också, men han klarade inte riktigt av att klättra på många av dom andra ställena, rutschkanorna var lite för stora, och diverse sånt. Så mest ville han vara i Pers famn, så Per fick klättra med honom (men jag kan inte påstå att Per ogillade att han måste vara med och klättra). Och så gillade han bollhaven, och att leta efter alla bollar som hamnat på fel ställen. Och sen bara springa omkring i full fart eftersom det fanns så mycket öppen yta. 

Det fanns några andra saker han gillade också, och ju längre vi var där desto modigare blev han, och jag tror att nästa gång kommer han våga prova mer eftersom han då inte känner att han behöver skynda runt för att hinna se allt.

Jag och min höjdrädsla klättrade inte jättemycket, och jag ogillar också rutschkanor (fast jag gillade dom då jag var liten), men det var faktiskt ganska kul att vara där som vuxen också. Dessutom var det som sagt JÄTTEbra att vara där då det knappt var någon annan där alls. Jag skulle verkligen inte vilja vara där och trängas. 

Vi kom dit strax innan klockan 13, och for igen strax efter 15. Så det var inte ett jättelångt besök, men det var tillräckligt för James. Sen började han bli väldigt trött, och hungrig eftersom han inte haft ro att äta. Han gick ändå glatt med på att gå ut därifrån, vilket förvånade oss lite, för till en början verkade han totalt emot idén att åka hem.

Vi for till Prisma som var precis bredvid leklandet eftersom vi skulle ha några få saker. James hann ha typ 3 meltdowns under dom kanske MAX 15 minuterna vi var i butiken. Väl tillbaka i bilen fick han några skivor bröd, en fruktklämmis, och lite snacks, och det lugnade ner honom väldigt effektivt. I kombination med musik han fick välja tog vi oss hela vägen tillbaka till Kimitoön utan desto värre humör. Väl där var det lite grinigt igen, men det gick också om till slut. Det blev en (för James) sen middag eftersom han brukar äta vid 16, men nu hann klockan bli nästan 17:30. 

Per och jag var i bastu efter middagen, och sen var det dags för James att äta igen, fast det bara var en timme sen middagen. Han mumsade ändå i sig äppel och en massa yoghurt, och somnade sen redan innan 20:00, vilket inte hänt på ett tag! Han var verkligen helt slut efter 2,5 timme på lekland. Per och jag var också riktigt trötta, för att vara helt ärlig.

Torsdag 13.7

Torsdagen var också en väldigt händelselös dag. Vi städade mer och la upp mera saker som skulle säljas/skänkas, och så hann vi också föra iväg lite grejer till sina nya ägare. 

Bland alla leksaker här hittade James en docka som han lekte en hel del med.

Och det visade sig att vi alla varit vakna en sväng 4-5-tiden på morgonen. Vi vet inte vad vi vaknat av, men vi tror det kan ha varit för att det troligen körde förbi en del brandbilar runt den tiden. En byggnad inte alls långt från mammas brann ner under natten, och det var väl just runt den tiden vi vaknat till som brandbilarna kommit.

Fredag 14.7

Fredagens planer var inte speciellt storslagna. Vi la upp en del till grejer till försäljning/bortskänkes, och det tog ett litet tag.

På eftermiddagen var vi till stranden i cirka 5 minuter. Vi har inte varit till stranden med James förut, för då vi tidigare somrar har varit till Kimitoön så har det alltid varit svalt väder, så det har inte blivit av. Vi tänkte att det kanske skulle vara tillräckligt stor distraktion för att han skulle glömma bort att det blåste lite, men det funkade inte alls. Normalt är han nöjd i vagnen, ganska nöjd på trappan, och kan ibland nu göra lite grejer ute, om det är tillräckligt distraherande och så länge han själv bestämmer då han går in.

Men han total-nope:ade stranden och skrek mest hela tiden. Han nuddade varken sanden eller vattnet. Per och jag hann båda så mycket att vi gick några steg i vattnet. Sen fick vi snällt åka hem igen. Suck. Han brukar älska att plaska i vatten, så stranden kändes som det skulle vara idealt.

James vindrädsla har ändå blivit bättre senaste veckan, för ett tag ville han inte ens gå ut på trappan, han vägrade gå ut och göra något alls, och till och med vagnen var lite knepig. Så det ska väl gå över snart igen. Förhoppningsvis. Annars blir det kämpigt på dagis i augusti... 

Efter det misslyckade strandbesöket var det middagsdags, följt av promenad (som James glatt var med på eftersom han fick vara i vagnen. Bad oss till och med springa, och skrattade gått då vi sprang och det gick snabbt). Och sen bastu.

Då James hade somnat åt vi våfflor, glass och jordgubbar, och tittade på ett avsnitt Father Brown. 

Lördag 15.7

Det kändes som vi kom på mer och mer saker som borde göras ju närmare dagen vi skulle åka hem kom. Det här var sista hela dagen. Vi hann föra lite grejer vi haft uppe på bortskänkes-sidor till sina nya ägare, och så sålde vi en roddbåt. Dom som köpte hämtade den under dagen, och James stod och tittade intresserat i fönstret medan båten bars ner och sattes på trailern. Länge var han nöjd med att bara stå i fönstret och titta, men sen ville han med ut och inspektera, så då fick han göra det. Sen var han otroligt glad då han fick några mynt från betalningen för båten. Det han allra mest ville leka då han hade sina mynt var att han åkte buss (intressant med tanke på att han aldrig åkt en buss där man kunnat betala med kontanter), eller han han skulle köpa en mönkijä. 

Annat program för dagen var att klippa lite gräs, städa bilen, packa ihop våra saker och börja packa in grejer i bilen. Det blev också bastu. Och så smakade vi på djungelgurka. 

Vi försökte också planera lite följande dag, för att försöka hinna få så mycket som möjligt gjort. Vi kom också på en hel del saker till som skulle behövt eller behöver göras, men som vi inte hinns med. En del var sånt vi redan tidigare sa att vi skulle göra nu, men som sen glömts bort bland allt det andra som behövt göras.

Kvällen avslutades med hemgjorda hamburgare.

Söndag 16.7

Dagen vi ska tillbaka till Helsingfors brukar alltid vara ganska stressig och det är mycket att göra. Den här dagen hade vi ännu mer att göra än vanligt. 

Dagen började med att vi möblerade om lite och sen var det biltvätt på schemat. Allt det tog ett bra tag. Sen var det att försök packa in resten av sakerna i bilen. Det var riktigt skönt att vi hade packat mycket redan dagen innan! Vi fick inte allt att rymmas den här gången, eftersom vi hade en hel del nytt som också skulle med, men det borde vi få till Helsingfors redan nästa helg, så det var inte så farligt. 

Normalt startar vi hemåt då James ätit lunch, för då kan James sova delar av vägen och alla är nöjdare. Men den här dagen skulle det köra en massa traktorer förbi där mamma bor, och eftersom dom skulle starta vid 10:30 (James äter vid 11) och det inte är en jääääättelång sträcka från starten till mammas, så tänkte vi att vi blir lite längre så vi kanske skulle hinna se dom. James fick lunch lite senare än vanligt, och sen åt vi lite efterrätt, och försökte hålla honom på gott humör trots att han tydligt började bli trött och grinig.

Då klockan började närma sig 14, och vi fick höra att dom inte skulle komma där förbi ännu på ett tag, så bestämde vi oss för att det var dags att starta hemåt. Som tur hade vi inte sagt något om traktorerna till James, för vi visste att vi kanske inte skulle hinna se dom.

Vi packade in det allra sista i bilen, och sen åkte vi iväg. James somnade efter kanske 5 minuter, normalt brukar det ändå ta 15-20 minuter fast vi startar precis då han ska sova, eller just efter, och han alltid somnar jättebra i bilen. Men den här dagen var han som sagt trött, och det var 2 timmar efter att han normalt brukar sova. 

Han sov drygt 1 timme 20 minuter i bilen. Normalt brukar vi inte stanna så mycket då vi kör mellan Helsingfors och Kimito, men den här gången var vi hungriga och behövde stanna på ABC i Lojo och äta hamburgare. James var inte så intresserad, men åt ändå lite. 

Då vi äntligen kom hem var det bara att packa ur bilen (som tur var kom vår granne och hjälpte till, så det gick fort), och sen försöka få det värsta ommöbleringskaoset som vi lämnat efter oss upprätt så James skulle kunna sova i sitt rum. Han somnade snabbt på kvällen, så Per och jag hann fixa med lite möbelflyttande då ännu.

Första hälften av Kimitoresan

Första halvan av min Kimitovistelse den här sommaren blev ganska händelserik. Det var mycket inplanerat och mycket program. Men tanken var att försöka få det mesta större gjort då, för att sen kunna slappa lite mera andra hälften. Dessutom var vädret inte vidare fint, så det kändes bra att ha program som till större del inte var så väderberoende.

Lördag 1.7

Pers och min bröllopsdag! 6 år har vi varit gifta!

Eftersom soffan vi hade tittat på inte alls var bra då vi väl såg den på riktigt och kunde provsitta den bestämde vi oss för att åka till Raisio och titta på en massa soffor. Kanske inte låter som det mest intressanta sätt att spendera sin bröllopsdag, men vi har i princip aldrig någon egentid så det här kändes som en enorm lyx!

Vi var till så många möbelaffärer och provsatt så många soffor. Dagen innan då vi tittade på soffor i Helsingfors hittade vi en annan som vi gillade då vi provsatt, och som vi tänkte att vi kommer köpa om vi inte hittar någon annan. Den var inte riktigt det vi ville ha, men kändes okay. Vi tittade nu på samma soffa i en annan butik, och det visade sig att den som fanns som visningsexemplar i Helsingfors var en gammal version, och nu hade den blivit en hel del sämre! Vi blev väldigt besvikna, men också lättade att vi insett det före vi köpte den modellens soffa! Men här började det kännas som vi kanske inte skulle hitta någon soffa trots allt... 

Sen hittade vi en som kändes okay, men inte 100%. Den var bättre än alla andra alternativ, men kändes inte helt bra. Och här började jag också bli vrålhungrig, så energin började verkligen dala. 

Vi gick snabbt in till några andra butiker än möbelbutiker (planen var att köpa lite kläder till oss själva, men inget av det vi tittat på var något vi sen ville ha, så det blev bara kläder till James). Och sen var Ikea näst på tur!

Vi började med att äta.

Då jag var mätt blev jag istället så enormt, enormt trött. Jag skulle utan problem kunnat somna där jag satt. Vet inte när jag senast skulle varit trött på det viset.

Vi lyckades ändå ta oss genom Ikea. Vi provsatt deras soffor, men hittade ingen vi riktigt gillade, och ingen som var helt det vi letade efter. Varför ska det vara så himla svårt att hitta en soffa?! Däremot hittade vi dom andra grejerna vi skulle ha från Ikea + en ny matta till James rum. Så ändå ett helt lyckat Ikea-besök. Vi kom inte ens hem med en massa grejer vi inte skulle ha därifrån. 

Mycket trötta bestämde vi oss ändå för att åka till EN sista möbelaffär. Jag hade kollat upp deras soffutbud på nätet tidigare, men sofforna som var av intresse fanns inte att titta på i den här specifika butiken så vi hade egentligen tänkt låta bli att åka dit alls. Vi gick ändå en runda där, provsatt lite soffor och hittade några vi gillade (men som inte var det vi letade efter). Då vi satt i en random soffa kom en från personalen och frågade om hon kunde hjälpa oss, och vi berättade vad vi var ute efter. Hon sökte bland deras utbud och föreslog soffan jag tittat på på nätet, men som de inte hade som visningsexemplar där. Men den soffan vi satt i då hon kom och frågade om vi behövde hjälp var den minsta versionen av den soffan. Den var bekväm, och högre kvalité än alla dom andra sofforna vi tittat på i alla dom andra butikerna. Det kändes som rätt soffa, för det var var vi letade efter och kvalitén kändes okay. Vi fick ett erbjudande på den, och bestämde oss för att tänka över det ett tag. Men otroligt tur att vi sen ändå bestämde oss för att gå in till den butiken!!

Vi gick sen ännu in till butiken bredvid (inte möbelaffär), innan vi åkte hemåt. På vägen stannade vi vid Citymarket och handlade lite, och sen åkte vi hemåt. Fast klockan bara var omkring 20 då vi var "hemma" igen då var jag så enormt trött! Tröttheten som uppenbarade sig då vi var i Ikea hade lite, lite minskat, men höll fortfarande i sig. 

Söndag 2.7

Eftersom jag inte hade sett James på en vecka var söndagens program att träffa honom. Han var med Per hos Pers föräldrar, så jag åkte dit en liten stund före han skulle vakna från sin dagssömn. 

Visst var han glad att se mig, men han var ganska oberörd av det, faktiskt. Och det är nog skönt på sitt sätt, att han kan ha roligt och känns sig trygg och glad fast inte hela familjen är samlad. Det har alltid gått bra förut också, men man vet ju inte hur det ska gå ibland i och med att saker ändrar så otroligt snabbt då det gäller små barn. Ena dagen gillar dom något eller är okay med att man gör något på ett speciellt sätt, och följande är det inte alls bra, och man har ingen aning om varför det ändrat så snabbt.

Vi gjorde egentligen inget speciellt den här dagen, vi umgicks mest. Då James gick och lade sig på kvällen åkte jag tillbaka till mamma. 

Måndag 3.7

Måndagen gick mest åt till att städa, så jag har inte så mycket att skriva om den dagen.

På kvällen hann jag med en promenad, och såg en söt pytteliten mus som sprang över vägen och sen gömde sig i gräset i diket!

Tisdag 4.7

Tisdagen såg egentligen likadan ut som måndagen: städning och promenad. 

Onsdag 5.7

Jag började med att ta en promenad under förmiddagen på onsdagen, eftersom jag visste att det skulle bli en del annat program senare på dagen, och jag kanske inte skulle hinna då.

Vi har i minst ett halvår tänkt att vi måste boka en klipptid åt James, för hans hår blev plötsligt långt och ostyrigt för några månader sen. Men det har inte blivit av, dels för att det glömts bort, och dels för att det verkar kosta ca 40€ i Helsingfors. Vi bestämde oss att vi skulle ta tag i det nu då vi var på Kimitoön, och dagen innan (på tisdagen) ringde Per frisören, och tack vare en avbokning fick vi tid redan dagen efter (på onsdagen)! Så nästa grej på schemat den här dagen var frisörbesök för James.

För ett ögonblick trodde vi det skulle bli total katastrof, för då det var hans tur vägrade han först ta av sig sin lippis. Han till och med höll i den så vi inte skulle kunna ta bort den. Sen ville han varken sitta själv eller i min eller Pers famn. Men sen då Per satte sig med honom i famnen gick det bra ändå.

Absolut noll skrik, och han verkade inte ens väldigt rädd eller spänd. Lite fundersam, men det är helt förståeligt med tanke på att det var första gången han fick håret klippt. Det blev klart på 15-20 minuter, och priset var också en hel del bättre än i Helsingfors. Så skönt att hans hår nu är lite kortare också! Det ser mer vårdat ut, och ser ut som en frisyr, till skillnad från den lockiga och lurviga look han hade före!

På kvällen var det våfflor på menyn.

Torsdag 6.7

Torsdagen blev en lång dag! Världsmarknaden som vi brukar besöka då den är i Helsingfors var i Åbo med start den här dagen. Vi har inte varit på marknaden på några år nu eftersom dom först hade paus på grund av pandemin, och sen tror jag dom inte var i Helsingfors då dom började igen. Eller så hade vi bara inte tid att fara dit då.

Vi startade halv 12-tiden från Kimito. Vi började med ett snabbt stopp i Raisio för att betala vår nya soffa. Det var meningen att vi skulle få en faktura/länk för att betala den, men eftersom den aldrig kom så bestämde vi oss för att ta en sväng via butiken och betala där. Det var avklarat relativt snabbt, och en extra bonus var att James fick glass av dom! Det var ett passligt mellanmål för honom innan marknaden.

Runt 13:30 var vi i Åbo.

Alma var väldigt glad över att vara ute bland en massa folk igen. Av någon anledning går hon alltid som ivrigast då vi i stadscentrum där det rör sig en massa människor, fast hon på vanliga promenader helst inte skulle gå alls. 

Vi passade också på att äta där. Per åt burgare, och jag och mamma åt fish & chips. Och James åt lite från allas mat, men mest hamburgarbröd. 

Vid 15:30 ungefär hade vi gått igenom hela marknaden. Som alltid köpte vi bretzels, det tror jag vi gjort varje år vi varit på marknaden. Mamma köpte lakrits, och Per köpte lite små söta bakverk.

På vägen hem stannade vi först vid Citymarket och handlade lite. Sen var klockan så mycket att James behövde äta något, men vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Förut älskade han franskisar, så det var alltid en lätt sak att få tag på då vi behövde något snabbt åt honom att äta. Men just nu går han igenom en period då han inte är speciellt förtjust i det. Istället fick det bli en hamburgare från Hesburger. En med enbart bröd och biff. Allt bröd och halva biffen mumsade han belåtet i sig. Det tog en halvtimme att få den burgaren, så klockan började plötsligt vara ganska mycket. Medan han åt sin burgare sprang Per in till Lidl för att se om de hade några grejer vi sett att de skulle ha den här veckan, men ingen av dom sakerna fanns i den butiken. Besvikelse. 

Sen åkte vi hem. Då vi hade ca 40 minuter kvar hem började James bli grinig. Inte så konstigt med tanke på hur länge vi varit borta, och hur mycket han behövt sitta i bilen. Normalt brukar han äta kvällsmat runt 18-18:30, när grinigheten kickade in var klockan strax innan 18, och han hade ju dessutom inte ätit en ordentlig middag. Som tur var hade vi köpt bröd då vi var i Citymarket, så han mumsade i sig 2 skivor bröd och en fruktklämmis (som han för det mesta typ helt bojkottar i dom flesta fall nuförtiden). Efter det var han på strålande humör och sjöng med i alla barnsånger vi lyssnade på.

Hemma var vi runt 18:30. James skulle vara med Per en natt till, så för min del blev mest att ligga på soffan och titta på tv, för jag var också väldigt trött efter en hel dag på språng.

Fredag 7.7

Fredagens planer blev att hämta en bäddsoffa och lite tillbehör som mamma skulle ha. James kom till min mamma den här dagen, och efter att vi lagt honom att sova dagssömn for Per och jag iväg till Ikea i Raisio. Vi hade några saker vi behövde uträtta före vi for till Ikea, men dom grejerna drog ut på tiden en del eftersom vi inte hittade det vi skulle ha i första butiken vi var till, utan fick leta i lite flera. Sen var vi hungriga och stannade för att äta varsin hamburgare på Hesburger innan vi fortsatte till Ikea. Planen hade ursprungligen varit att hinna hem tills James skulle äta middag 16-tiden, men klockan var redan lite efter 15 då vi äntligen kom till Ikea. 

Vi plockade på oss det vi skulle ha i Ikea, lastade in allting i paketbilen, och startade tillbaka mot Kimito strax efter 16. Vi var på Ikea ganska exakt en timme, och då hann vi också äta lite hotdog. Så vi kände oss ganska effektiva! I och för sig hade vi ju varit till Ikea inte allt för många dagar tidigare, så vi hade ju redan handlat det vi själva tänkt. 

Väl tillbaka hemma hos mamma började vi ganska genast skruva ihop soffan, och bara en liten bit in i skruvandet gick en av få plastbitar sönder! Alltså irritationen och ilskan vi kände då, med tanke på att den gick sönder trots att skruven som skulle dit inte ens hunnit spännas åt speciellt mycket.

Vi försökte läsa anvisningarna för att komma fram till om vi kunde fortsätta med skruvandet och fixa den där biten senare, eller om vi behövde paus där och vänta tills vi hade delen. Vi kom inte riktigt fram till något, och vågade inte chansa, så det blev att plocka soffdelarna åt sidan och fortsätta senare. Morr.  

Lördag 8.7

Planen för dagen var att först gå på konsert, och sen rusa iväg till Ikea igen för att hämta fler av plastdelarna vi behövde som gått sönder. Som tur var visade det sig att min kusin var på väg mot Kimitoön och kunde hämta bitarna på vägen! Det var otrooooooligt lättande att inte behöva åka iväg hela vägen till Raisio igen bara för det!

Det blev en tidig lunch för James den här dagen. Normalt äter han lunch klockan 11, men den här dagen behövde vi servera den redan lite innan 10. Han åt helt okay, men kanske inte riktigt lika bra som vanligt. Han verkade i alla fall inte speciellt varse om att det var en hel timme för tidigt. 

Då han hade ätit fick vi snabbt packa in oss i bilen och åka till Dalsbruk och Baltic Jazz, för i våras hade vi köpt biljetter för att gå och se Arne Alligator! Per och James var och såg på Arne i Helsingfors i vintras, och James hade tyckt väldigt mycket om det. Han har lyssnat på låtarna redan ett längre tag, och konserten i vintras hade varit väldigt spännande. Den här gången blev reaktionen lite varierad.

James var först lite fundersam för han tyckte det såg så mörkt ut i lokalen, men det berodde på att det var så ljust ute. Han är lite mörkrädd. Väl inne tyckte han inte det var för mörkt mera. Han tyckte det var väldigt spännande då han såg Arne Alligator-bilen, och frågade flera gånger var Arne fanns. Men sen då dom började spela blev han väldigt orolig och ville mest bara kramas och titta bort och allt verkade lite överväldigad. Ibland dansade han lite försiktigt med, men sen började han be om att vi skulle gå ut. Då hade det gått max 10-15 minuter av det 45 minuter långa konserten. 

Eftersom man kunde gå och komma lite som man ville så gick vi ut då han bad om det, och sen tillbaka in då han ville, och runt i lokalen efter vart han pekade att vi skulle gå. Dörren ut var öppen, så vi hörde och såg bra fast vi gick ut, så vi missade inte något fast vi gjorde så. James var också viktig med att Per och jag inte fick sjunga med, dansa, applådera, eller något sånt. En av gångerna vi gick ut så blev han intresserad av maten som såldes där, så vi köpte franskisar och en tripp åt honom. Då han fått det ville han att vi skulle gå och sätta oss långt bak i lokalen, så han kunde äta. Och med lite tripp och mat i magen var han betydligt gladare! Då kunde han igen njuta av musiken och dansa med lite. Tyvärr var det ju då bara ungefär 10 minuter kvar av konserten. 

Då dom slutat sjunga köpte vi en Arne-mjukis åt honom, som genast blev en favorit, och han höll i den hårt hela vägen hem (också fast han sov), och berättade att han skulle visa den till mommo, och visade den sen stolt för henne då vi kom dit.

Då konserten var slut gick vi också en snabb runda via jazzgatan (som var väldigt tom på försäljare, tyvärr), och gick sen till butiken och köpte glass som vi åt i bilen innan vi startade hem. James somnade ganska genast då vi startade hemåt, så vi körde en lite längre rutt så han hann sova 45 minuter. 

På eftermiddagen fick vi dom efterlängtade plastbitarna från Ikea, och vi kunde skruva ihop soffan. Då vi skruvat färdigt insåg vi också att vi i princip skulle kunnat skruva klart hela soffan utan den där plastbiten, för den behövdes för det allra sista momentet och inget annat verkade egentligen påverka den och vilken ordning det skulle skruvas i. Och den totala tiden det tog att få ihop soffan var inte alls speciellt länge. Väldigt bekväm soffa och skön och rymlig att sova i! Speciellt då man delar den med en 2,5-åring.

Sommarlovsstart ensam

Precis som förra året blev jag i år ensam kvar i Helsingfors några dagar extra då Per, James och Alma åkte iväg till Kimitoön för sommarlov. Förra året var jag själv söndag-onsdag, och i år var planen att jag skulle vara själv söndag-torsdag, men på grund av lite jobbgrejer och att Per var ledig torsdag-fredag så blev jag till fredagen istället. Längsta jag varit ifrån James någonsin!

Tack vare att jag den här gången blev där lite längre så hann jag också städa lite mer. Den här gången städade jag till exempel en hel del skåp. Förra sommaren hade jag så lite tid så skåpen fick vara, och jag fokuserade mest på att städa det som syntes. 

Söndag

Per, James och Alma for runt 14:30. Jag började med att bara ligga i sängen en stund, för jag var så himla trött! Det var åska den dagen, och jag blir alltid enormt trött då. Enda sen jag var liten är åskväder något som gör att jag somnar om jag ges minsta chans. 

Sen ryckte jag upp mig och började med att plocka undan leksakerna i vardagsrummet. Vi orkar aldrig städa upp på kvällarna. Ibland städar James då vi ber honom, men ofta orkar vi inte ens det, to be honest. Och om nån av oss städar så blir det sällan att städa bort alla leksaker. Nu passade jag också på att plocka bort några leksaker han inte leker med längre eftersom det är för bebisar. Men skulle jag göra det medan han är med så skulle han ju såklart vilja ha dom igen.

Jag letade också fram alla saker som James kastat bakom diverse skåp och sånt. Och försökte få fram det mesta från under soffan. Hittade mycket grejer vi ett längre tag undrat var som varit!

Jag hann bli klar med vardagsrummet, och sen började jag plocka och greja lite i andra rum. Men eftersom klockan var närmare 21 ville jag inte dammsuga följande rum. 

Sen blev det fryspizza och titta på tv. Jag var ganska trött. 

Måndag

Jag började dagen med att städa James rum och lägga igång en maskin med tvätt. Jag har snaaaaaart bykt och lagt undan alla kläder och diverse annat James vuxit ur. Jag började med det projektet för längesen redan, men sen har det bara samlats på hög och jag har inte orkat ta tag i det. För några veckor sen tog jag tag i det igen efter att vi äntligen skaffat mera lådor att förvara allt i. Den här dagen bykte jag det sista (och mamma tvättade ytterkläder, för det är lättare att torka sånt där då det kan hänga ute och det finns mer utrymme att hänga upp allt)!

Då James rum var städat åkte jag en sväng till butiken för att köpa lunch, och gå i lite butiker. Det är så sällan jag gör det. Per har hand om att handla mat eftersom det är lättare då man har bil, och jag inte vill köra i Helsingfors. Dessutom åker han förbi butikerna då han åker till och från jobbet, så det är lätt för honom att sköta såna ärenden då.

Förra veckan gjorde jag en större beställning med kläder som ska tryckas innan jag åker iväg till Kimito. Det stod att paketet skulle komma på onsdag (orsaken till att jag bestämde mig för att bli i Helsingfors till fredag istället för torsdag som först planerat), och det skulle komma hem. Det har alltid kommit hem förut. Jag såg att det kommit till Finland natten till måndag, men räknade med att det skulle komma tidigast på tisdag. 

Jag for ut och gå en sväng på eftermiddagen, och då jag kom tillbaka tittade jag hur det gick med paketet. Och då stod det att det hade blivit fört till närmaste UPS Access Point, som är en bit härifrån. Nästan en kilometers promenad från närmaste busshållplats. Suck. Orsaken till att det förts dit var för att "ingen var hemma" då de försökt leverera. Tiden det stod där var drygt 10 minuter före jag for ut och gå! Min gissning är att det beror på att vi har dörrkod till trappuppgången, och UPS-chaufförerna har tydligen inget sätt att kontakta mottagarna, så de hade inte sluppit in i huset. Jag orkade inte hämta ut paketet mera den dagen eftersom det hunnit bli kväll, och jag behövde ta buss och sen gå en längre bit, och sen bära paketet tillbaka till bussen. Jag visste att paketet var rätt stort, och det stod att det vägde 4 kg.

Istället fortsatte jag städa lite, och var bitter över att behöva hämta paketet följande dag. Mest för att det sannolikt skulle vara väldigt otympligt att bära.

Helt ärligt hade nog energin för att städa börjat ta slut redan den här dagen, haha! Men jag lyckades ändå städa större delen av köket, lite åt gången. Sen tog energin slut helt för dagen (fast okay, klockan var redan över 22), och jag tittade på film istället.

Tisdag

Genast jag vaknade kände jag att jag var på väg att få mens, och mensvärken som krypande. Inte alls en bra start på dagen. Planen för dagen var att städa lite, och sen åka till KFC för att äta lunch, och så hämta paketet på vägen hem, och sen fortsätta städa. Men det klarade jag inte av. 

Efter att värkmedicinen hade gjort sitt klarade jag i alla fall av att börja städa lite, och under tisdagen fick jag nästan hela resten av köket städat. På eftermiddagen orkade jag till och med ta en promenad, fast jag inte kände mig helt ok.

En av våra supertrevliga grannar hämtade paketet från posten, så jag kunde byka kläderna, och borde nu kunna få iväg beställningarna innan jag åker iväg till Kimito, och behöver inte ta med grejerna dit. Det är skönt!

På kvällen beställde jag hem KFC som middag, för jag kände att jag nog inte skulle orka åka dit någon annan dag. Och jag hade bestämt redan för längesen att jag skulle äta på KFC medan jag var ensam hemma. Tyvärr var det inte väldigt gott. Wrapen och milkshaken var goda, men stripsen var inte alls goda den här gången. Mätt blev jag ändå.

Jag tittade på Father Brown medan jag åt. Efter maten fortsatte jag städa och sortera grejer, lite småplock här och där. Och efter en dusch och ansiktsmask tittade jag på film tills klockan var alldeles för mycket. Inte den mest lyckade dagen, och jag fick inte alls gjort så mycket jag hade tänkt. Men mensvärken tog över, också fast jag inte hade superont speciellt länge så fanns det den där vaga känslan av ont hela tiden. Värmen gör min mensvärk värre också.

Onsdag

Den här dagen hade jag lite mer motivation och energi igen, och ingen betydande mängd mensvärk. Så jag hann städa lite i vårt klädrum (som används som förvaring) så det var liiite mindre kaos, och jag kunde få dit lite mera grejer. Jag hann också göra klart det sista lilla i köket, började tömma bokhyllorna och skrivbordet. Och gick igenom skåpen i hallen. Jag hann också börja städa lite i vårt sovrum.  

I söndags beställde jag påfyllning av lite vitaminer, och eftersom det paketet hade kommit gick jag för att hämta det. Samtidigt passade jag på att köpa en sen lunch och lite annat smått jag var sugen på. Bland annat ärter, som jag åt medan jag tittade på serier på kvällen.

Det blev ännu en sen kväll för mig. Jag tog en snabb dusch och prövade en ögonmask, och sen tittade jag på film. Jag är verkligen en kvällsmänniska, och dagarna jag var ensam hemma så var det på kvällarna jag hann sätta mig ner och blogga. Dessutom behöver jag alltid en stund att komma ner i varv innan jag går och lägger mig.

Torsdag

Sista dagen ensam hemma! Det blev, såklart, en väldigt stressig dag i och med att det ännu fanns så himla mycket kvar att göra.

Större delen av dagen gick åt till att städa, och jag hann bli klar med större delen av det jag hade tänkt. Det blev en stor låda med saker som jag måste gå igenom då vi kommer tillbaka till Helsingfors, men jag fick i alla fall golven dammsugna och tvättade i alla rum. Badrummen behöver ännu städas, men det går snabbt. 

Jag hann också med en promenad, och sen gick större delen av kvällen åt till att jobba.

Klockan var väldigt mycket innan jag till slut fick erkänna mig besegrad. Jag hann inte med mera jobb eller städande, och istället fick jag skriva en lista på vad som behövde göras följande dag och då vi kommer tillbaka till Helsingfors.

Fredag

Jag sov dåligt och väldigt lite natten till fredagen. Jag tror jag kände mig stressad över allt jag skulle önskat att jag hunnit göra under veckan, men som ännu var ogjort. Jag steg upp någon gång runt 8-9 och gjorde den sista av produkterna som skulle skickas ut, och fortsatte städa och plocka lite. Någon gång mellan 10-11 dök Per upp och vi flyttade runt lite möbler. Jag packade också alla beställningar så vi kunde föra dom till posten.

Dagen innan hade vi bestämt oss för att skaffa ny soffa, så det blev en del fix med den gamla (som vi ska ge bort), och sen åkte vi iväg för att återvinna en massa grejer och provsitta en drös med soffor. Soffan vi hade tittat på visade sig inte alls vara bra, så vi provsatt en hel massa andra soffor också. Tyvärr hittade vi ingen vi gillade. Det resulterade sen i att vi inte hann göra så mycket ommöblerande som vi hade planerat. Och det gjorde att lägenheten lämnades i lite av ett kaos som jag inte alls ser fram emot att komma tillbaka hem till... Vi hade hoppats på att få ommöblerandet gjort under fredagen eftersom det är mycket svårare att göra med ett barn och en hund med sig. Men vi fick i alla fall en del gjort. Det som ännu behöver flyttas på är ett skåp och ett skrivbord (som vi kanske behöver en ny del till, vilket är orsaken till att det inte blev flyttat nu). Och sen såklart få ut den gamla soffan och in den nya. Och så ska en del hyllor skruvas fast i väggen. 

Till slut packade jag snabbt ihop det jag skulle ha med mig, och efter en enormt stressig dag kom vi äntligen iväg ungefär 2 timmar senare än vi hade tänkt. På vägen stannade vi och åt middag, och sen var vi på Kimitoön omkring 20-20:30. 

Stressig vecka, för att beskriva det kort! Men också enormt skönt att få vara ifred...

Hej!

Som vanligt blev det inte så mycket av mitt "nu ska jag börja blogga igen!". Knappast blir det så mycket av det den här gången heller, men vi får se. Jag kände mest för att skriva några rader bara. Livet har varit så upp och ner det senaste...jaa, snart året. Just nu har jag lite, lite tid att skriva lite, så jag kände för att göra det. 

Jag övervägde att göra inlägg om julen och påsken, bland annat. Men det gjorde för ont att titta på igenom bilderna och försöka minnas något som jag skulle kunna skriva om från det, så det kommer nog få vara. Kanske inte så kul att läsa om det heller den här tiden på året, men i och med att det här ändå mest är för mitt eget minne så hade jag tänkt lägga upp det. 

Planen är att lägga upp ett empties-inlägg i något skede. Jag har liksom sparat det som blivit tomt fast jag inte aktivt bloggat, och det nog är omkring ett år sen det senaste emtpies-inlägget? 

Är det någon som ännu tittar in här och läser?

En snöig decemberpromenad

Jag var sjuk nästan hela december. James började med en kort förkylning precis i månadsskiftet november-december, sen var Per sjuk några dagar, och sen blev jag sjuk. Inte corona den här gången heller, men jag var riktigt dålig i 1-2 veckor. Och sen då det kändes som det började gå åt det bättre hållet fick jag troligen bihåleinflammation, och var ganska sjuk igen. Det var en av många orsaker till att julen var lite sådär i år. Jag var konstant så otroligt täppt så jag kände knappt någon smak alls, vilket var supertråkigt då det var ungefär som värst precis kring julaftonen, så julmaten smakade nästan inget alls för mig. Dagarna efter julaftonen började det långsamt, långsamt lätta, så jag hann känna en del smak av lite julmat i alla fall. Och sen släppte värsta nästäppan och smaken började återvända typ dagen innan eller samma dag vi kom tillbaka till Helsingfors. Typiskt.

Okay, det blev ett väldigt utdraget sätt att säga att jag inte riktigt gjorde något alls av värde hela december, för jag hade inte krafterna. Men 14 december mådde jag tydligen okay, för då kravlade jag mig ut för att ta lite foton. Det var medan det var som mest snö, och jag ville absolut inte missa det. Jag minns att det var en slitsam promenad fast den inte var så lång och jag inte gick så snabbt, och då jag kom hem var jag helt slut.

Det är så längesen jag bloggade ordentligt så jag har lite hunnit glömma hur jag fixade bilder förut, för jag märkte nu då jag laddat upp dom att jag borde gjort dom lite ljusare. Meeen, nu får dom vara mörka.

Jag hittade spår efter någon ivrig vinterbadare. Det enda jag kan tänka varje gång är hur vidrigt kallt det måste vara. Här tänkte jag också på hur kallt det måste varit att sitta där på bänken?

Och det var den decemberpromenaden i snön.

Spotify Wrapped 2022

Vissa gillar inte alls att se andras Spotify Wrapped, men jag tycker det är intressant! Och det ger också statistiknörden i mig något. 

Här kommer i alla fall min Spotify Wrapped för 2022! Scrolla längst ner för att hitta länkar till tidigare års Spotify Wrapped.

Spotify Wrapped 2018

Spotify Wrapped 2019

Nytt år, nytt försök att blogga?

Men hörni, vad totalt värdelös jag var på att börja blogga igen då i somras? Det fanns inte tid, och sen hände en hel del riktigt hemska saker, och hela hösten och början av vintern har varit så fylld av sorg och att bara försöka bearbeta saker och helt enkelt bara ta sig genom dagen. Jag är nog ännu där i det, att bearbeta, försöka orka, och bara ta mig genom dagen. Men jag tänker ändå ge det här med bloggandet ett försök igen. Jag gillade det så himla mycket då jag bloggade aktivt, och som jag väl sagt varenda gång jag börjat blogga igen efter en längre paus, så är det också väldigt roligt att kunna gå tillbaka och titta på foton och läsa om saker vi/jag gjort. Det blir som en dagbok liksom. 

Jag kommer inte göra någon tillbakablick över 2022. Det känns inte som om det finns jättemycket jag vill minnas, och delvis känns det också som om jag inte riktigt minns. 

Planen är att jag ska försöka fortsätta lite som förut, med empties, tankar och funderingar, men främst kanske om vardagen. Det blir troligen inte så hemskt intressanta inlägg oftast, för det är mest bara jobb och vardag med ett litet barn. Men det kanske kommer vara intressant för mig själv att titta tillbaka på senare?

Och som vanligt, har någon önskemål om något ni vill att jag ska skriva om eller berätta om så får ni gärna dela med er!