Lite nytt åt James

För ett tag sen hittade vi ett Helly Hansen-regnset för bara 25€ åt James då XXL hade det på erbjudande. Sen dess har vi lite passivt letat efter stövlar och regnhandskar åt honom.

Efter att det regnade lite för ett tag sen började vi mera aktivt leta efter speciellt stövlar, men det visade sig vara lättare sagt än gjort att hitta ett par i rätt storlek och till ett pris som kändes rimligt för ett par gummistövlar som eventuellt inte hinner bli använda väldigt många gånger innan de blir för små. Jag tittade lite halvt på loppis, men hittade inget bra (och jag känner mig oftast inte helt ok med att köpa just skor på loppis i och med att någon annans fot redan gått in dom och format dom).

I slutet av förra veckan bestämde sig Per för att han och James skulle åka till en skobutik för att leta stövlar. Det visade sig sen att dom inte alls hade barnskor, men de tipsade om barnklädsbutiken en våning upp, och där hade de betydligt större tur med att hitta!

Hem kom de med ett par gummistövlar, ett par fodrade regnhandskar och ett par ofodrade regnhandskar. Allt var dessutom på -50%, så allt det kostade bara strax under 24€!

Nu kommer det troligen knappt regna resten av sommaren eftersom James nu har allt som behövs för att leka i regnet. Men hösten brukar ju vara regnig!

Det här konstanta letandet av kläder är något jag kanske inte var helt beredd på då det kom till att bli förälder. Eller, jag har såhär långt varit duktig på att alltid ha följande storlek av innekläder redo. Nu har jag varit mer "lat" med det eftersom han nu kan använda samma storlek så mycket längre och jag får mycket längre tid på mig att köpa innan det behövs. Vilket resulterar i att jag glömmer bort istället. 

Men letandet av ytterkläder överrumplade mig lite, av någon anledning. Såhär långt har han ganska mycket kunnat använda det som kom i mammalådan + enstaka plagg vi köpt (typ jacka, skor, keps, och såna grejer). Men nu då han är så stor att han går själv och gillar att vara ute och leka så behövs plötsligt så mycket flera plagg! Nu behöver dom ju vara praktiska på en massa andra sätt än då han bara ville vara i vagnen eller famnen då vi var ute. Och ytterkläder för barn är ju MINST lika dyra som dom för vuxna!

En långhelg i Kimito

Tro det eller ej, men jag har inga planer på att gå igenom allt vi sysslat med det senaste halvåret. Jag vet inte ens vad vi sysslat med det senaste halvåret? Jag har nu blivit så gammal så att det känns som om jag blinkar en gång, och sen har det gått flera månader.

För ungefär två veckor sen, så långt tillbaka kommer jag ändå ihåg, åkte vi till Kimito några dagar. Per skulle vara borta, och jag hade inte lust att bli kvar i Helsingfors ensam med hund och barn.

James har tidigare inte alls varit väldigt förtjust i att vara ute och leka, men dom senaste veckorna/månaderna har han lite börjat fatta grejen med det. I samband med att han fattade att skor inte alls är djävulens påfund, utan betyder att man kan gå omkring ute och göra roliga saker, började det bli mera intressant att vara ute. Ännu under påsken var han ytterst skeptisk till både skor och att leka ute.

Vi passade på att skaffa en liten pool åt honom inför Kimitoresan, så den plockade vi fram en av dagarna. Det var en av de där sakerna vi tänkte att han antingen kommer älska eller vara livrädd för. Han gillar att plaska och leka i sitt badkar, men det betyder ju inte nödvändigtvis att en pool skulle vara kul.

Det visade sig vara en hit! Han lekte i ungefär 50 minuter, och sen var vi tvungna att ta honom därifrån eftersom han började bli kall. Men han hade nog helst stannat kvar och lekt minst en timme till.

Alma njöt också av att vara tillbaka i Kimito igen! Efter hennes operation i slutet av april behöver hon begränsas lite mera än förut, och det är hon inte alltid så glad över. 

Men hon trivdes bra i sin inhägnad med både skugga och sol, då hon fick vara med oss andra ute. Hon njöt för fullt.

Utöver att plaska i sin pool hade James fullt upp med en massa saker. Skulle han ha fått bestämma skulle han varit ute precis hela tiden. Det fanns så mycket att se och göra och leka med, och flera personer som hade tid med honom hela tiden. Dessutom sov han jättebra. Han kommer ha så himla roligt då vi ska till Kimito igen senare i sommar, och stannar lite längre än den här gången!

Jag tog ju självklart dom obligatoriska blombilderna. Ingen Kimitoresa är väl komplett utan dom?

Jag kände mig riktigt slutkörd efter fyra dygn "själv" med James. Mina föräldrar underhöll ju honom större delen av dagarna, men det största ansvaret var ju ändå mitt, och det är ovanligt att göra det jobbet helt utan Per. Det var definitivt en helg då min respekt för ensamstående föräldrar blev ännu större. 

För första gången lämnade jag James med mina föräldrar medan jag åkte iväg på ett roligt och spännande jobbmöte. Tidigare då han varit själv med dom har jag varit någonstans i närheten, typ varit ut och gå eller varit i bastu, men jag har inte åkt iväg någonstans. Han var lite, lite ledsen precis då jag åkte, men jag tror inte ens jag hade hunnit sätta mig tillrätta i bilen innan han varit nöjd igen. Och det hade gått jättebra!

Och jag hann också tvätta våra mattor medan vi var i Kimito. Så jag fick till och med en del viktigt uträttat.

Vi hade hur roligt som helst i Kimito, men det är alltid lika skönt att komma hem igen.

James ettårskalas

Förra veckan kalasades det till max! James fyllde år på torsdagen och då var mina föräldrar hit. Sen hade vi kalas igen både lördag och söndag. Riktigt roligt att träffa lite människor igen! Det känns verkligen som en oändlighet sen sist vi träffade lite flera personer på en och samma gång.

Tyvärr tog jag inte speciellt mycket foton, och mer eller mindre allt är bara på maten. Så, ja, här kommer ett inlägg med foton på det ätbara vi bjöd på, haha.

Jag bakade det mesta själv, men kex valde vi att köpa. Jag gjorde nästan allting glutenfritt, men det glutenfria mjölet ville inte samarbeta då jag försökte göra kex, och jag orkade inte bråka med det eller baka på nytt med vetemjöl.

Tårtan var en glutenfri sockerkaka fylld med hallonmousse, och ovanpå var det marängsmörkräm och mjölkchokladglasyr. Den blev riktigt god och verkade vara väldigt omtyckt!

Det nya på många festbord nuförtiden är väl handspriten. Spoiler alert: Vi är ändå några som blivit rejält förkylda (men verkar som tur inte vara korona).

Utöver den vanliga tårtan hade jag också lagat smörgåstårta med skinkfyllning och äggfyllning. Jag har inte lagat smörgåstårta speciellt många gånger, men jag har ändå insett att jag verkligen hatar att dekorera dom.

Jag hade också lagat en paj med skinka, paprika och ost, och en paj med fetaost, broccoli, purjolök, paprika och ost.

Kexen blev ju som sagt inte till så mycket med det glutenfria mjölet. Jag försökte mig också på att baka kanelbullar med det mjölet, och det var definitivt en utmaning. Bullarna blev inte alls väldigt fina, men dom smakade ändå riktigt bra.

Chokladmuffinsarna funkade bra att laga med glutenfritt mjöl, men av någon anledning lossnade dom från pappret då dom svalnade. Jag lagade en del med mintglasyr och en del med apelsinglasyr. På grund av både tidsbrist och brist på ork blev det inte att spritsa glasyren, utan jag bara klickade den på.

Jag gjorde också en liten smörgåstårta som var köttfri och glutenfri. Den innehöll avokadoröra, hummus och tzatziki. Den var riktigt god! 

På söndagen var större delen av gästerna här, och menyn var densamma.

På söndagskvällen då alla åkt hem var James riktigt trött efter en lång vecka som innehållit både rådgivningsbesök och tre dagar av kalas. 

Som dom flesta barn som fötts under pandemin har han ju inte träffat så mycket folk, och inte så många på en och samma gång, så han behövde lite paus ibland då allt blev för mycket för honom. Då fick Per ta med honom till ett annat rum en stund. Alla dagarna gick bättre efter att gästerna varit här en stund och han hunnit vänja sig. Under söndagen hade han också sin småkusin på besök, och han är bara några månader yngre än James så de kunde leka lite tillsammans (hur mycket man nu kan säga att barn i den här åldern leker med varandra), och så var hans kusiner här. Så inte enbart skrämmande vuxna människor!

Väldigt roliga kalas, men vi var nog alla ganska trötta efteråt!

James 1 år

Idag blir James 1 år! Det här året har verkligen gått hisnande fort. 12 oktober var vi till rådgivningen, så den här gången är måtten lite mer tillförlitliga. 

Vikt: 9,31 kg

Längd: 73,3 cm

Han fick tre sprutor, och hittills har han inte fått några märkbara biverkningar. 

Det är näst intill omöjligt att lyckas få honom att ligga still så pass länge att vi skulle lyckas få ett foto på honom då han ligger still OCH ser glad ut, så den här månadens foton var definitivt en utmaning och resultatet blev nog inte jättebra.

Nu stiger han själv upp med stöd utan större problem, och han går omkring längs med alla möbler. Utan att hålla i sig lyckas han inte ännu gå, men det är full fart då han håller i sig. Han har också lite börjat förstå hur han tar sig ner från att stå upp. Till en början var det bara platt fall bakåt, men nu sträcker han sig efter någons arm, och tar sig sen ner via den.

På sista tiden har han också lite lite börjat krypa korta bitar. Hittills har han ju bara ålat omkring och är supersnabb så. Nu kryper han någon gång ibland, men ganska snabbt verkar han tycka det går för långsamt och så lägger han sig på mage och ålar iväg istället.

Nu är han också ganska nöjd med att sitta. Oftare och oftare sätter han sig helt själv då han klättrat eller då han leker med grejer. Absolut inte en favoritställning, men det är inte heller något han försöker ta sig bort från genast längre. Och nuförtiden tar han sig lätt tillbaka till krypställning, eller ställer sig upp om det finns någon möbel eller person nära som han kan ta i, från att ha suttit, så han lägger sig inte längre bakåt från den ställningen heller.

Han har börjat äta mera själv. Vi matar honom fortfarande större delen av maten, men han får för det mesta också någon form av plockmat som han får äta själv. Länge var han totalt ointresserad av att lägga något i munnen fast han glatt lekte med maten. Sen plötsligt förstod han att det gick att äta och nu plockar han glatt i sig mat själv.

Han har precis börjat vinka och försöka säga hej. Man ser hur han försöker allt vad han kan, men för det mesta låter det bara h-h-h-h, och ibland något som låter som ej, men han lyckas sällan kombinera lätena. Alldeles galet sött är det!

Fast han inte ännu säger något sådär på riktigt (fast han tydligt försöker säga hej, och mamma och pappa nog ibland sägs fast det inte ännu verkar vara medvetet eller så att han förstår vad han säger) börjar han nu låta mer och mer som om han har en konversation på gång då han babblar på. Det börjar finnas mer minspel och rytm och nyanser i hans "språk".

Något annat han gillar att göra är att typ gnugga händerna mot varandra, något han eventuellt plockat upp från då han sett oss bland annat desinficera händerna. Då hälsovårdaren gjorde det mellan varje spruta han fick nu på rådgivningen så härmade han henne varenda gång.

Han gillar fortfarande att rada grejer in i varandra, burkar in i varandra eller leksakerna i någon låda, och så vidare. Och sen ta ut dom därifrån igen.